Eva Moen Adolfsson är en tillgänglig chef. Dörren till hennes arbetsrum på Resias huvudkontor i Göteborg står för det mesta öppen. Medarbetare kommer ofta in med stort och smått. Hon är alltid tillgänglig ”men är bra på att delegera så det är sällan det ringer på helgerna”.
Hon ser tillgängligheten som en självklarhet och en tillgång i ledarskapet:
– Det kan till synes vara små saker men vill någon prata om det är det säkert viktigt någonstans. Ledarrollen handlar mycket om att fånga småsaker och dra en slutsats av det. Att se samband mellan olika saker, skapa överblick, det är mycket min roll. Det kan vara mellan avdelningar, mellan människor eller mellan funktioner.
Hon föddes i USA och har dubbla medborgarskap, men växte i huvudsak upp i Göteborg. Hon funderar lite på frågan om hon alltid har varit en ledartyp. Tanken för henne tillbaka till skolan och hon skrattar till:
– I skolan var jag inte den där ledartypen som var ordförande i elevrådet, inte alls. Tvärtom testade jag gränser rätt mycket och ifrågasatte det lärarna sa. Jag utmanade och provocerade nog en hel del.
Kort sagt: en jobbig jäkel.
– Jag var nog det. Riktigt jobbig ibland. Men som vuxen kan jag se en ledaregenskap i att inte alltid böja sig för de regler som råder.
Hon spelar upp en minisketch som exempel:
”Eva, du ska skriva ett prov i dag?”
”Varför just i dag?”
”För att du ska det. Och gör du inte det får du kvarsittning?”
”Varför då?”
Hon ler och skakar på huvudet åt minnet av sig själv ”och stackars mamma som var lärare och allt”. Men tack vare eller trots ifrågasättandet gick hon Handelshögskolan, försörjde sig under studietiden som croupier på krogar i stan och på Liseberg, och blev 23 år ung chef för en salladsbar sedan en av krogägarna upptäckt hennes ledartalanger.
Där började en chefsbana som förde henne till Resia – via bland annat Scandinavian Service Partner och Scandic – och 27 år efter första chefsjobbet gav henne pris som Årets chef på Grand Travel Award. Detta i en bransch med små marginaler och där de senaste åren bjudit på många förändringar både när det gäller ny teknik och uppköp och sammanslagningar av företag.
Privatägda Resia är en av de stora aktörerna, på privatresor och affärsresor och , Eva Moen Adolfsson hyllar just ägandeformen – och ägarna.
– Jag har genom åren varit i flera stora bolag, alla egentligen bra på olika sätt, men jag ser ett stort plus med ett privatägt bolag.  Våra ägare har sunda värderingar, förklarar hon.
Lågkonjunkturen kring 2009 ställde både ägare, Resias företagsstruktur och hennes ledarskap inför en prövning.
– Det är en sak att säga att ett företag är värderingsstyrt, men när det bränner till visar det sig ofta att det var väl sisådär med det värderingsstyrda. Så är det inte hos oss. Det bevisades 2009. Vi hade utrymmet att låta resultatet ta stryk genom att inte säga upp så många och inte så snabbt. Ägarna sa rakt ut att vi hade råd med det, vilket taggade hela organisationen.
– Vi behövde till slut säga upp ett 20-tal, vilket var väldigt få. Men bara det att de bestämde att vi inom Resia inte säger upp någon före jul tycker jag är stort. Det kanske är gammaldags men det är stort. Jag kan då ärligt säga att värderingarna håller. Eftersom det är ett privat bolag pratar vi ju om beslut som går rakt ner i ägarnas plånbok. Dessutom innebar det att när 2010 kom med bättre tider fanns folk redan på plats. Att ha tillräckligt med resesäljare på plats när resandet tog fart bidrog till att omsättningen ökade rejält 2010, med 18 procent. Resultatet vill hon inte avslöja än, men hävdar att ”hon är nöjd”.

Resias upplägg, med 50 egna bolag och tio franchiseföretag i framför allt mellanstora städer, visade sig bära i kristider.
– Det går inte att säga att eget eller franchise är bättre eller sämre.  Ytterst handlar det ändå om resebyråchefen. Han eller hon gör verkligen skillnad, slår Eva fast.
Som ledare för en sådan organisation krävs stor lyhördhet – men även bestämdhet.
– Man kan ha hjälp av att gå chefskurser, men mycket har man nog med sig. Alla människors synpunkter är värdefulla i en process innan man fattar ett beslut. Det lyssnandet måste man tycka om. De som inte gör det har inte en bra läggning för att vara chef, tror jag. Men man måste i grunden sedan ha lusten att leda, att tycka om att vara lite ensam i sina beslut, att vilja välja riktning …
Hon har lätt för att prata och skrattar ofta. Samtidigt har hon koll. Man kan liksom inte lura henne att prata om konkurrenter om hon inte vill det. Då märks chefsegenskaperna i form av ett vänligt men väldigt bestämt ”nej, det har jag inte lust att prata om”.
Ett avväpnande skratt följer men nej är nej.
Baksidan av en öppen chefsdörr brukar vara att chefen äts upp av alla och allas problem.
– Men jag är så fruktansvärt nyfiken så jag vill verkligen att folk ska komma in. Jag är genuint intresserad av människor. Klart att det är svårt om någon mår dåligt, men det är ändå inte så att jag drunknar i andras upplevelser eller personliga tragedier. Jag blir väldigt berörd, utan att det för den skull äter upp mig, säger hon.

Hon beskriver tillvaron inom Resia som att det finns ett otroligt stimulerande säljfokus i grunden.
Resebranschen gillar hon men ärligt talat skulle hon kunna leda ett företag som säljer något annat också. Hon tycker om att se människor utvecklas, att skapa effektivitet, bygga struktur, driva företag framåt.
– Vi driver företag för att det ska bli en avkastning på insatt kapital. Det måste man komma ihåg. Att få ha säljet i fokus men med en sund företagskultur är ett privilegium. Vi har 400–450 säljare där ute, de är vår kompetens. Vi är ett servicecenter och vår uppgift är att serva säljarna, både tekniskt och administrativt, säger hon och lägger efter en liten konstpaus till:
– Branschen växte 8 procent förra året, vi växte 18 …
Hon ser belåten ut och kanske är det tävlingsådran från både handboll och hästhoppning som poppar upp där.
Hästar, ja. Hon drog till USA och jobbade på hästgård när hon var 17–18 år och det krävs i det närmaste tortyr för att hon ska missa Grand Prix-tävlingar i hästhoppning på tv.
Om hon brukar gå på tävlingarna i Scandinavium? Eh … finns det sand i Sahara?
Nu är det mest döttrarna som rider och tävlar och hästarna är grunden till att de bor på en gård i Kungsbacka ”eftersom vi har två hästar hemma nu och tre på drift plus två hundar och så katten som just sprungit bort”. En av Evas medarbetare konstaterar att behöver man döda en stund kan man alltid fråga Eva om hästarna …

Att vara kvinna och chef i resebranschen tycker hon inte är särskilt speciellt, även om hon inser att utvecklingen gått fort även där.
–  Jag har aldrig blivit förminskad eller så på grund av att jag är kvinna. Aldrig. Jag möter väldigt lite prestige. Men om det beror på att jag är kvinna, att jag är som jag är eller för att jag väljer att ha sådana personer omkring mig vet jag inte. Dumdristig prestige är extremt slöseri med energi.
– Inom Resias resebyråchefled är huvuddelen kvinnor, men när Inger i Stenungsund anställdes som säljare för 35 år sedan var ledningen skeptisk. Några kvinnliga säljare hade de ju inte haft innan. Så fort har det gått. I ledningsgruppen är det 50-50, försäljningschefsledet är också ungefär 50-50. Det är viktigt att hålla den dynamiken.
Resias framgångar ska fortsätta, om man får tro Eva Moen Adolfsson, genom hårt arbete.
– Vi har tre försäljningskanaler: butik, telefon, internet. Vi satsar på alla tre. 60 procent av vår försäljning är privatresor, 40 procent är affärsresor. Vi växer på båda, mest på grupp- och konferens efter strukturerade satsningar. Om kunden kommer via telefon, nätet eller butik bryr jag mig inte om. Jag är mest mån om att vi behåller kunden. Ena gången kommer kanske kunden in i butik, andra gången bokar han eller hon på nätet.
Det är Resia som enligt sin reklam håller koll på hela världen åt kunden.
– Nyckelorden är personlig service och kompetens. Kunden ska möta kompetens. Men kompetens kan även vara att göra en webbplats lättillgänglig och enkel.
Hon funderar en sekund och sammanfattar sedan sitt framgångsrecept:
– Ju fler kundbesök vi gör, desto fler affärer får vi. Det är bara att mata på. Hårt jobb gäller. Så enkelt är det.

Fakta Eva Moen

Namn: Eva Moen Adolfsson
Ålder: 50
Bor: Gård i Kungsbacka, söder om Göteborg.
Familj: Gunnar, två döttrar, 17 och 19 år.
Karriär: ”Efter Handelshögskolan åkte jag till USA som assistant controller. Hemma i Sverige var jag sedan ekonomichef på elektronikföretag innan jag blev redovisningschef på Park i 1,5 år och sedan ekonomichef och vice vd där. Mitt första GM-jobb var på Scandinavian Service Partner i två år. Sedan följde fyra år på Scandic innan jag fick ett samtal från Resia …”
Lyssnar på: Rätt blandad pop- och rock. Bruce Springsteen, Håkan Hellström …
Tittar på: ”Världscupen i hästhoppning missar jag aldrig.”
Läser: Deckare.
Reser helst till: ”Värmen.”