Vid fontänen på torget Plaça Reial i Barcelona står en lång, ljushårig tjej i cool klänning och knallröda läppar. På fötterna har hon bekväma gymastikskor – redo att ta med TN på en fyra timmars tapasvandring i det nya heta Barcelona. Det är Ida Mogren, en ung tjej från Björkhagen utanför Stockholm, som åkte till Barcelona för tre år sedan för att gå en spanskkurs. Snart träffade hon norskan Silje och började som guide på samma norska resebyrå som henne. Efter sex månader hoppade de av och startade resebyrån When in Barcelona, som både säljer hotell och ordnar aktiviteter som besök på en vingård, vin- och ostprovningar, tapasvandringar och stadsvandringar. De vill ge turisterna en del av Barcelonas själ och inte erbjuda traditionella guidningar.
– I dag hittar folk information på nätet och behöver ingen guide för att besöka La Sagrada Familia. Det här är framtidens turism. Vi visar det som turisterna inte kan hitta i guideböckerna, säger hon.
Ida börjar med att ta oss till en av de nya coolare stadsdelarna i Barcelona, Raval. Vi går genom slumkvarteren, som tidigare ansågs farliga för turister på grund av knark, kriminalitet och prostitution. Nu har Raval förvandlats till en populär stadsdel, där många konstnärer och intellektuella bor, med trendiga konstutställningar, kaféer och restauranger.
Nackdelen är att hyrorna går upp så kraftigt att de som inte är välbeställda får flytta ut. I stället köper den kulturella och intellektuella eliten bostäder här, förklarar hon, medan vi rör oss förbi byggnader designade av Antonio Gaudí, ockuperade hus där ockupanterna vräkts av polisen, konstutställningar och bokbytarbord.
Efter ett par timmars promenad i trånga gränder stannar vi till på charkuteributiken Reserva Ibérica, där skinkorna hänger på rad i taket. Ägaren Angel berättar att han en gång om året reser runt och köper upp de mest delikata skinkorna – och kontrollerar varenda en. Bästa skinkan har lagrats i fyra år och kommer från en frigående ibericogris, som bara ätit ekollon. Tillsammans med en grupp japanska turister, som köper skinka för flera tusenlappar var, får vi provsmaka ost och skinka.
– Även om det är lågkonjunktur fortsätter spanjorerna handla delikatesser, men i mindre mängd. Vi är tacksamma för turisterna, säger Angel och berättar att anstormningen av köpglada japaner har samband med en artikel i japansk press.
Vi fortsätter till tapasrestaurangen Tapas 24, ännu ett av Idas smultronställen i Barcelona. Det är skönt med en paus för ömma Travel News-fötter. Men Ida verkar pigg, hon är van att promenera.
– Tapasvandringar och kulinariska vandringar är de populäraste aktiviteterna vi har tillsammans med besök på en vingård. Vi kan också visa katedraler och romerska fornlämningar om våra gäster vill, men det är viktigt för oss att förmedla vad som händer i staden.
When in Barcelona har fullt upp trots att de är relativt nystartade. De tar både emot privat- och affärsresenärer och har ungefär tio grupper i månaden, både stora och små. Främst är det svenska och norska turister, men i takt med att de blivit bättre på Google Analytics och sökordsoptimering har de fått turister från andra delar av världen, som USA och Kanada. En del kunder får de genom samarbete med svenska resebyråer.
– Vi behöver de stora grupperna för att gå runt, men det är minst lika roligt att guida små grupper, säger hon.
För specialgrupper hyr de in guider. De tre arkitektgrupperna har till exempel fått guider som är lärare på kursen i stadsvandring på arkitektutbildningen.
På bordet plockas fram lokalt vin, olika tapas som små hamburgare med ankleverpastej, bikinis (namnet på toast i Katalonien) med smält ost och det typiska lantbrödet, där tomater gnuggats in tillsammans med olivolja. Restaurangen Tapas 24 ägs av stjärnkocken Carles Abellan, som startat detta koncept där gastronomiskt intressant mat serveras till budgetpris. Detta, liksom många andra ställen som When in Barcelona besöker eller lotsar sina turister till, har katalanska ägare.
– Vi vill att pengarna från turisterna stannar i Barcelona. Det är viktigt att välja rätt samarbetspartners och vi jobbar hårt för att veta vart pengarna tar vägen. Därför samarbetar vi inte med internationella kedjor.
Ida Mogren lever som hon lär och håller på att göra om When in Barcelona till ett spanskt aktiebolag. Samtidigt som pengarna går tillbaka till staden får bolaget också lägre skatt, kan dra av moms och blir mer konkurrenskraftigt.
Hon diskuterar på spanska med tapasrestaurangens ägare, snabbt och med glada skratt. Hon har blivit bra på spanska, men är sämre på katalanska. Det kan hon få kritik för från de nationalistiska barcelonaborna.
– Det är så mångkulturellt här, men det går inte riktigt ihop med nationalismen. Folk blir arga och förstår inte varför de som flyttat hit inte är bättre på katalanska när man till och med kan få gå katalanskakurser gratis.
Sista tapasstoppet, restaurant Llamber, utser Ida Mogren till årets bästa nyöppnade restaurang. Den har specialiserat sig på tapas med tvist, lagade på lokala ingredienser. Vi pustar ut. Nu har fötterna blivit rejält möra. Men till sinnet är vi glada, guideturen har gett precis det som vi efterfrågade: en initierad bild av livet i Barcelona i dag. Ida nappar åt sig en bit entrecote med ätbart kol och konstaterar att deras affärsidé så här långt fungerat riktigt bra. Och att både Silje och hon gillar att vara mitt i kärnverksamheten.
– Om vi måste anställa en till tar jag in en kontorsråtta. Jag vill fortsätta guida.
