Annons:

Boutique hotels

Personliga hotell där formgivningen är lika viktig som komforten, är den senaste resetrenden. Nu tar modeskaparna klivet in på hotellscenen – Versace, Todd Oldham och John Rocha är några av de namn som börjat ”klä” hotell.

Chaweng Beach på Koh Samui,
en av Thailands vackraste stränder, var säkert ett paradis
för tio år sedan. Men i dag liknar den stad som vuxit
upp bakom stranden mer ett gigantiskt Kiviks marknad än den
genuina by jag hade hoppats på. Till och med på stranden
har vissa restauranger hängt kulörta lyktor i träden
som mer för tankarna till en attraktion på Gröna
Lund än en plats för lukullisk njutning.

Men plötsligt, längs den norra delen av stranden,
avbryts tingeltanglet av hotellet Muang Kulang Pans restaurang.
Här äter man liggande på dagbäddar (!) i
små hyddor med flätat tak. Harpmusik av Andreas Wollenweider
strömmar ut från träden och ner över stranden.
Lugnet återvänder.

Hotellområdet är som en annan värld. De 41
rummen är asketiskt inredda i en lågmäld kombination
av asiatiskt och västerländskt. De allmänna ytorna
inbjuder till stilla kontemplation kring tillvarons komplexitet
på en vilstol under de höga palmerna.

Muang Kulay Pan är klart inspirerat av en hotelltrend
som nu sprider sig som en löpeld över världen:
de minimalistiska, ofta asiatiskt eller zenbuddistiskt inspirerade
designhotellen.

De kallas även ”boutique hotels”, ett namn som lånats
från modevärlden, där de personliga boutiquerna
började konkurrera med de mer traditionella klädaffärerna
på 70-talet. Nu har turen kommit för det lilla, personliga
– ibland excentriska – hotellet.

En händelse som ser ut som en tanke är att modeskaparna
dessutom just nu med stora kliv tar steget in i hotellbranschen.
Det började med Anouschka Hempels succéhotell Blakes
i London. Nu eskalerar trenden när en lång rad hotell
som ”klätts upp” av modeformgivare – Versace, John Rocha,
Todd Oldham – öppnar portarna.

– Intresset för små hotell med hipfaktor ökar
bland en viss typ av resenärer. Det är människor
inom mode, media och reklam, men även beslutsfattare på
en viss nivå söker det personliga hotellet där
servicen är bättre än hos de större hotellen,
säger Ingemar Åkesson, marknadsdirektör på
affärsresebyrån Bennett BTI i Sverige.

Enligt European Travel Commission, ETC:s, senaste sammanställning
om aktuella trender inom turism, ökar klyftan mellan olika
grupper. Den ”övre” gruppen som har mycket pengar men lite
tid kräver ett mer specialinriktat utbud. Affärsresenärer
som på sin fritid gärna tar korta citybreaks kräver
starkare upplevelser och ett mer personligt utbud. Detta har satt
sina spår även inom hotellbranschen. ETC menar också
att fritidsresorna har blivit mer mode- och trendinriktade. ”Det
viktiga är inte vart man åker, utan vad man gör.”

– Hotellupplevelsen blir allt viktigare, fortsätter Ingemar
Åkesson. Det är kul att berätta att man bott på
Hotel Costes i Paris eller The Hempel, eftersom de hotellen är
så speciella, både när det gäller inredning
och mottagande.

Rötterna till trenden hittar man i slutet av 70-talet,
när Ian Schrager, som varit en av männen bakom diskoteket
Studio 54 i New York, sadlade om till hotellbranschen. De första
juvelerna i hans lilla imperium, Royalton och Paramount, skrevs
snabbt in i alla reklam- och modemänniskors adressböcker.
Ett av Schragers genidrag var att liera sig med den franske designern
Philippe Starck, mannen som gjort sig ett namn genom att inreda
Café Costes i Paris. Schrager/Starcks senaste projekt,
Hotel Mondrian i Los Angeles, som invigdes förra året,
har fått utmärkelsen ”världens bästa hotellrum”
och snabbt blivit ett av världens mest fotograferade hotell.

 
Ett annat New York-hotell som påverkade
trenden var Morgan´s som öppnade i början av 80-talet
och blev inredningsarkitekten Andrée Putmans stora genombrott.
Hotellinredningen kallades modern och understated, och Morgan´s
fick snabbt en av de högsta beläggningarna på
Manhattan. Tio år senare öppnade Andrée Putman-signerade
Hotel am Wasserturm i Köln, enligt experterna en av de stora
hotellupplevelserna i Europa.

I London öppnade Blakes i början av 80-talet. Där
har formgivaren Anouschka Hempel skapat sitt eget drömhotell
med unika, antika möbler och praktfulla tyger. Det asiatiska
inflytandet märks både i inredningen och hotellrestaurangens
mat.

För några år sedan öppnade hon så
The Hempel, ett under av minimalism och enkelhet – på många
sätt Blakes motsats. Det är snarare det som inte finns
än det som finns där som utmärker inredningen.
Less is more. Många gäster undrar vilken trälåda
som innehåller garderoben och vilken som innehåller
stereon.

Anouschka Hempels hotell har blivit sådana enorma framgångar
att hon just öppnat ett andra Blakes, i Amsterdam, inrett
i samma minimalistiska anda som The Hempel.

I Paris har mannen bakom Café Costes – Jean Louis Costes
– skapat sitt eget hotell under 90-talet. Det heter förstås
Hotel Costes, men här är det inte Philippe Starck som
stått för inredningen, utan Jacques Garcia, en ny inredningsstjärna,
som älskar den överlastade belle époque-stilen
med fransar, blommiga tyger och mycket rysch och pysch. Från
minimalism till maximalism, skulle man kunna säga.

 
Designhotell har blivit ett begrepp,
och det som utmärker de flesta av dem är det minimalistiska.
Tre perfekta plommon på ett träfat i stället för
den traditionella flätade fruktkorgen, gärna pool med
undervattensmusik och ”osynlig” mattsvart TV och stereoanläggning
på rummet.

Bland de senaste årens mest framgångsrika designade
hotellnykomlingar märks The Bonham i Edinburgh, One Aldwych
i London och ”asiatiska” L´Ermitage Beverly Hills i Los
Angeles.

Samma typ av resenärer som väljer att bo på
ett boutique hotel på affärsresan bokar gärna
in sig på ett Amanresort på semestern. Det första
Amanhotellet, Amanpuri i Phuket, Thailand, öppnade 1988.
I dag finns det elva Amanresorts och hotell på tre kontinenter
och i Söderhavet.

Varje resort har inspirerats av platsens omgivning och landets
kultur. På Amanjiwo på Java känns det som om
man bor i ett buddhistiskt tempel, i naturreservatet Amanwana
bor man i oerhört lyxiga tält och på nya Amangani
i USA har inredningen inspirerats av indiansk konst och kultur.

 
Att man måste ha massor av
rum för att lyckas har tidigare varit en maxim inom hotellbranschen.
Adrian Zecha, Amanhotellens mystiske, skygge chef, har visat att
det inte stämmer. Om resenärer är villiga att betala
upp till 8 000 kronor per natt i ett visst rum kan man tjäna
pengar även på mindre, personligare hotell. Amanresorts
har blivit en sådan jättesuccé att vissa Amanofiler
står i kö för att få ett visst rum på
en viss plats, trots att de måste punga ut med 1 200 dollar
natten…

Kanske är det som Leija Graf på Select Travel i
Stockholm, en av de få resebyråer som säljer
Amanresorts i Sverige, säger:

– Att jämföra Amanresorts med andra resorts är
som att jämföra dag och natt. På Club Med är
aktiviteterna huvudsaken, och rummen är ofta väldigt
enkla och skapade för att du egentligen inte ska vistas där.
På Amanresorts är boendet däremot fantastiskt.
Regnar det en dag kan du gott och väl tillbringa en hel dag
på ditt rum.

Ökar intresset för den här typen av hotell
på den skandinaviska resemarknaden?

– Ja, det skulle jag vilja påstå. Den här
typen av hotell är ju dyra, men det finns en målgrupp
som har det bra ställt och jobbar mycket och som vill ha
det bästa som finns under sina privata resor. Har man en
gång bott på ett sådant här hotell är
det svårt att ”gå tillbaka”. Man inser snabbt att
det inte är så kul med heltäckningsmatta och den
amerikanska stilen där alla gäster dras över en
kam.

 
TN 5/99

Kommentarer är stängda.