det klart att Jürgen Weber faktiskt hade sagt så i
Sydney. Det var ingen tidningsanka som en i SAS-ledningen anförtrodde
Travel News.
Vad sa han då, Lufthansas VD vid alliansens tvåårsfirande
på andra sidan jordklotet? Jo, att Lufthansa är berett
att köpa in sig i SAS och försvara bolaget om det i
samband med en eventuell privatisering utsätts för uppköpsförsök
från flygbolag utanför alliansen.
Enligt SAS informationsdirektör Henry Sténson
har uttalandet blivit något övertolkat. Det byggde
på ett hypotetiskt resonemang och Jürgen Weber har
för övrigt samma inställning när det gäller
Thai , South African och Varig, förklarar Henry Sténson
för Travel News.
Den svenska och danska staten har visat ett visst intresse
för att minska sitt ägande i SAS, medan den norska staten
varit mindre angelägen. Om de tre staterna trots allt enas
om att sälja ut delar av sina innehav och öka andelen
av privat ägande öppnar det möjligheter för
allianspartnern Lufthansa att befästa sin position i Skandinavien.
I snart sagt all statlig verksamhet minskar staten sitt engagemang
och jag kan inte se någon anledning till att saken skulle
förhålla sig annorlunda bara för att det handlar
om flygindustrin.
En logisk affär vore att SAS närmaste
samarbetspartner Lufthansa köpte en 15-20 procent av de tre
skandinaviska staternas aktier som därmed kunde behålla
kontrollen. För insatsen får tyskarna ta över
SAS långdistanslinjer och då behöver inte Jan
Stenberg lägga ut 15 miljarder kronor för alla nya långdistansplan
som måste införskaffas. Före halvårsskiftet
har Jan Stenberg sagt att ett beslut om investeringen i långdistansplanen
ska komma. Samtidigt pressas han hårt av att SAS har för
höga kostnader vilket på ett obarmhärtigt sätt
nu avspeglas i det usla kvartalsresultet där intäkterna
inte kunnat matcha kostnadsökningen.
Till saken hör att piloten är en
jobbig jäkel i alla flygbolag. De är kamikazefolk som
gräver sin egen grav, berättar en bekant som själv
varit pilot. De kan alltid få jobb någon annanstans
i världen och behöver därför inte som alla
andra oroa sig över jobbet. För SAS-chefen är piloternas
villkor en stötesten. Piloter är dyra i alla flygbolag,
och hos SAS alldeles särskilt då de flyger avsevärt
färre antal timmar än kollegorna i andra bolag. SAS-ledningen
måste nå en tillfredsställande uppgörelse
med denna maktfaktor i bolaget om det ska gå att få
tillstånd en fruktbar sänkning av kostnaderna. Och
det måste helst ske före halvårsskiftet, för
då ska Jan Stenberg som sagt äntligen tillkännage
köpet av långdistansplanen.
Om det nu blir några plan. Det är frestande att
se Jürgen Webers uttalande som en händelse som ser ut
som en tanke. Hur hypotetiskt hans resonemang än må
vara så förefaller det rimligt att ett tyskt delägarskap
i SAS alltid funnits med som ett tänkbart scenario.
text RICHARD BJÖRNELID chefredaktör
TN 5/99
