– Jag har gjort allt, säger Erika skrattande när hon slänger sig ner i fåtöljen.
– Det var egentligen en slump att jag började som flygvärdinna, men jag har inte ångrat mig. Det passar mig perfekt.
Erika Frayssinet (hennes pappa är fransk) har en bakgrund som proffs i rugby. Hon har flängt världen runt sedan många år, så därför var skillnaden inte så stor när hon började jobba som flygvärdinna 1999.
Hon är gift med en engelsman som avskyr att resa och tillsammans har de sonen Oskar, 8 år.
– Min man hatar mitt jobb, han vill bara stanna i Sverige, han älskar Sverige, säger Erika.
– Jag blir tokig om jag inte får resa, jag behöver det för mitt välbefinnande, säger hon.
Arbetet som flygvärdinna innebär att hon ofta åker till andra kontinenter och är borta tio dagar i sträck.
Britannia flyger vintertid till bland annat Brasilien, Thailand, Bali och Dominikanska Republiken.
Det är inte bara lusten att resa som driver mig, säger Erika.
– Jag är utbildad naprapat och i det yrket är man ganska ensam. Jag saknade helt enkelt kollegor, och det har jag när jag flyger.
Många av dem som arbetar i kabinen har lämnat framgångsrika karriärer bakom sig. Läkare, piloter, snickare är några av dem som valt att byta yrkesbana.
Erika är, förutom sin naprapatutbildning, även utbildad ingenjör.
Det finns många fördelar med ett sådant jobb, och de allra flesta tycker att det är svårt att återvända till ett ”normalt” liv efter att ha jobbat som flygvärdinna.
Erika arbetar 75 procent på Britannia och resten av tiden som naprapat i Stockholm. Det innebär att hon flyger 15 dagar per månad.
– Allt handlar om logistik, jag måste vara planerad och noggrann. Om jag vill vara ledig när min son fyller år måste jag komma ihåg att säga ifrån några månader i förväg, säger Erika.
Företaget tar inte hänsyn till dem som har barn, utan de är schemalagda som alla andra.
En av fördelarna med att arbeta på ett charterbolag är enligt Erika att man jobbar ihop med samma människor hela tiden. Hon kan inte tänka sig att arbeta på t ex SAS där man byter kollegor ofta.
– Vi är tio personer som åker tillsammans, nästan som ett träningsläger, säger Erika
Dock finns det även nackdelar med charterflyget. Ofta är planen fulla och det är trångt och bråttom för kabinpersonalen. Bra fysik skadar alltså inte.
Erika sköter den delen när hon mellanlandar i Abu Dabi. Där har hon nämligen ett rugbylag som hon tränar tillsammans med. Hon fick kontakt med dem via en kompis och försöker vara med på så många träningar och matcher som möjligt.
– Var jag än är på jorden så försöker jag hitta ett lag som jag kan träna med, säger Erika
Övriga tiden på resmålen går med att göra det som alla andra gör: sola, shoppa och lär sig om natur och kultur.
Dock är det ofta som stoppen inte är så långa och då gäller det att ladda inför nästa arbetspass.
– När man bara stannar några dagar, så går väldigt mycket ut på att sova, äta, träna. Man försöker planera sin sömn och mat efter arbetstiderna, för ofta börjar vi jobba klockan två på natten, säger hon
Erikas historia låter på många sätt som ett drömjobb för en ung människa. Men nackdelarna är många.
– Vi har låg grundlön, ca 12 000. Man måste kämpa för att få ihop sina traktamenten och få pengarna att räcka till. Det inverkar kraftigt på min framtida pension och om jag t ex blir långtidssjukskriven, säger hon.
Dessutom är ingenting säkert. Flygbranschen är som bekant en konjunkturkänslig bransch och en minskning i passagerarantal gör att jobben får stryka på foten.
– Man måste vara lite cool och flexibel, eftersom man aldrig vet vad som väntar.
