Fick du jobbet för att du var svensk, kvinna eller en duktig ekonom?
– Att det var en svensk SAS sökte till koncernledningen var ju väl uttalat, och det var ingen nackdel att jag var kvinna. Men jag vet att jag fick jobbet för att jag var den mest kvalificerade kandidaten.
Vad gör dig till en bra
finanschef?
– Jag är jäkligt envis. Det måste man vara som finanschef för att nå ut med sitt budskap. Jag är rak och tydlig i mitt ledarskap, har bra överblick och ser var man måste sätta in stötarna.
Men varför vill du jobba i ett flygbolag som gör miljardförluster, genomgår tuffa sparprogram och annat elände?
– Det är roligare att komma till ett jobb som erbjuder utmaningar i stället för att vara på ett företag i ett förvaltande skede.
Efter tio år på AGA och tre år som finans-chef och vice vd på KF tog du ett sabbatsår.
– Ja, jag hade ett stort behov av vara hemmafru (skratt!). Jag sade upp mig från KF efter en omorganisation som jag ställt mig bakom, men som påverkade mitt jobb…
Du gjorde alltså en ”Marie Ehrling”, som organiserade bort ditt eget jobb…
– Ja, det är många här på SAS som sagt det samma. Men som sagt, jag behövde ett break och vara mer fysikt och mentalt närvarande med mina barn, som i dag är 11 och 9 år. Det var toppen!

Men inte lika toppen för dem att mamma börjar jobba igen?
– Det har varit en omställning för dem förstås. På mina tidigare jobb har jag planerat min tid noga så jag kunnat hämta dem från skola och dagis vid 16-tiden ett par dar i veckan. Det är målet nu också, men under en inkörningsperiod kommer jag att jobba mycket och många sena kvällar.
Både du och SAS-vd:n Jörgen Lindegaard är ”utbölingar” i flygbranschen. Är det en för- eller nackdel?
– Jag tycker absolut det är en fördel att Jörgen kommer utifrån. Flyget är i stark förändring, där många gamla sanningar inte längre är giltiga, och då behövs det folk som kan betrakta verksamheten med fräscha ögon. Men vi har en bra blandning i koncernledningen.
KATARINA ERIKSSON