Jan Eliasson verkade känna sig hemma på Vinterträdgårdens scen tillsammans med programledare Magnus Fyrfalk, som bjudit in en rad gäster till sina vita fåtöljer under rubriken ”Från 00 till 20 på tre timmar”.
Mästerdiplomaten började som transferguide på Nyman & Schultz i Göteborg, men nyfikenheten på världen ledde honom vidare till UD. I dag har han besökt runt 100 länder.
Han konstaterade att de två händelser som präglat 00-talet mest var effekterna av 11 september samt Kinas och Indiens framväxt som globala maktspelare. För 10-talet såg han tre möjliga utvecklingsscenarier: en effektiv global rättsordning genom FN:s försorg, andra grupperingar som samarbetar inom sig, exempelvis G20, eller en alltför snabb globalisering som leder till protektionism och murbyggen mellan länder.
– Tyvärr är FN:s system demoraliserat, men man måste ändå hoppas att det går att skaka liv i FN igen. För lösningar av de viktiga framtidsproblemen måste ha en global dimension. Det värsta scenariot är om globaliseringen leder till att omvärlden uppfattas som ett hot, konstaterade Eliasson.
Han bjöd även på framtidsreflektioner för några av världens konflikthärdar som Afganistan (”det blir fruktansvärt svårt att lösa genom koppling till Pakistan som är en kärnvapenstat”), Iran (”det var rätt av Obama att sträcka ut handen, men diplomatiska lösningar är som en kadrilj där den andra parten måste vara med på noterna”) och Mellanöstern (”det krävs en modernisering av de västligt inriktade arabländerna som Egypten för att hålla tillbaka politisk extremism”).
Miljöproblematiken hade också sin givna plats under eftermiddagen. Klimatexperten Martin Hedberg var var rätt pessimistisk. Han menade att många nog insett de stora effekter en fortsatt global uppvärmning får.
– När man talar om risken att jordens me-deltemperatur höjs med två till sex grader under 100 år kan vi jämföra med den senaste istiden, då medeltemperaturen bara var fem grader lägre än den är i dag.
Tickets storägare Per G Braathen var dock mindre bekymrad.
– Vi människor klarar mycket, och vi kommer att klara miljöhotet också. Däremot är politikerna fega och lägger över allt ansvar på det privata näringslivet.
Förutom Braathen deltog flera namnkunniga branschpersoner som diskuterade de utmaningar som branschen bemästrat under 00-talet och de som väntar fram till 2020: förre SAS-chefen Anders Ehrling var självkritisk till hur SAS klarat konkurrensen mot lågprisflyget.
– Vi såg inte i tid vad som höll på att hända. Den senaste nyemissionen är en räddning för ögonblicket, men vändpunkten ligger långt fram. Analysen att vändingen för flygbranschen kommer 2011 gäller inte SAS.
Även Fritidsresors Lottie Knutson, flygjournalisten Richard Björnelid och TM-konsulten Fredrik Clerkestam bidrog med tankar både runt charterns framgångssaga under 00-talet till framtidens privat- och affärsresande. Lottie Knutson hade funderingar om hur den yngre generationen kommer att resa – om de över huvud taget kommer att vilja göra det.
– De umgås mindre socialt ”in real life” och umgås med sina vänner via webb och chatt – och tycker till och med att det är jobbigt att ringa. Om de redan nu är blasé på upplevelser, vad säger att de i framtiden vill hasa sig i väg och se nya platser?
Mästerdiplomaten började som transferguide på Nyman & Schultz i Göteborg, men nyfikenheten på världen ledde honom vidare till UD. I dag har han besökt runt 100 länder.
Han konstaterade att de två händelser som präglat 00-talet mest var effekterna av 11 september samt Kinas och Indiens framväxt som globala maktspelare. För 10-talet såg han tre möjliga utvecklingsscenarier: en effektiv global rättsordning genom FN:s försorg, andra grupperingar som samarbetar inom sig, exempelvis G20, eller en alltför snabb globalisering som leder till protektionism och murbyggen mellan länder.
– Tyvärr är FN:s system demoraliserat, men man måste ändå hoppas att det går att skaka liv i FN igen. För lösningar av de viktiga framtidsproblemen måste ha en global dimension. Det värsta scenariot är om globaliseringen leder till att omvärlden uppfattas som ett hot, konstaterade Eliasson.
Han bjöd även på framtidsreflektioner för några av världens konflikthärdar som Afganistan (”det blir fruktansvärt svårt att lösa genom koppling till Pakistan som är en kärnvapenstat”), Iran (”det var rätt av Obama att sträcka ut handen, men diplomatiska lösningar är som en kadrilj där den andra parten måste vara med på noterna”) och Mellanöstern (”det krävs en modernisering av de västligt inriktade arabländerna som Egypten för att hålla tillbaka politisk extremism”).
Miljöproblematiken hade också sin givna plats under eftermiddagen. Klimatexperten Martin Hedberg var var rätt pessimistisk. Han menade att många nog insett de stora effekter en fortsatt global uppvärmning får.
– När man talar om risken att jordens me-deltemperatur höjs med två till sex grader under 100 år kan vi jämföra med den senaste istiden, då medeltemperaturen bara var fem grader lägre än den är i dag.
Tickets storägare Per G Braathen var dock mindre bekymrad.
– Vi människor klarar mycket, och vi kommer att klara miljöhotet också. Däremot är politikerna fega och lägger över allt ansvar på det privata näringslivet.
Förutom Braathen deltog flera namnkunniga branschpersoner som diskuterade de utmaningar som branschen bemästrat under 00-talet och de som väntar fram till 2020: förre SAS-chefen Anders Ehrling var självkritisk till hur SAS klarat konkurrensen mot lågprisflyget.
– Vi såg inte i tid vad som höll på att hända. Den senaste nyemissionen är en räddning för ögonblicket, men vändpunkten ligger långt fram. Analysen att vändingen för flygbranschen kommer 2011 gäller inte SAS.
Även Fritidsresors Lottie Knutson, flygjournalisten Richard Björnelid och TM-konsulten Fredrik Clerkestam bidrog med tankar både runt charterns framgångssaga under 00-talet till framtidens privat- och affärsresande. Lottie Knutson hade funderingar om hur den yngre generationen kommer att resa – om de över huvud taget kommer att vilja göra det.
– De umgås mindre socialt ”in real life” och umgås med sina vänner via webb och chatt – och tycker till och med att det är jobbigt att ringa. Om de redan nu är blasé på upplevelser, vad säger att de i framtiden vill hasa sig i väg och se nya platser?
TEXT: KATARINA MYRBERG
