– Vi ska försöka hitta schysta ekonomiska modeller för hur kunderna ska betala resebyråerna så att de slipper försöka hitta intäkter på annat håll, säger Cathrine Lundberg, TM-konsult som är verksam inom SBTA.
Debatten, som handlade om prispressen, nollarvoden och kompetensbrist hos kunderna, väckte stort intresse. Moderatorn Cathrine Lundberg konstaterar att det i publiken fanns folk som var synnerligen oroliga.
– Det fanns en rädsla för att vi skulle hänga ut folk som inte hade rent mjöl i påsen och att vi skulle skälla på Resebyråföreningen. Några kom fram och tackade efteråt, säger hon.
Följden blev att vissa tyckte att debatten blev väl lam.
Varför fick resebyråerna inga frågor om prisfiffel och dolda avgifter?
– Det hade vi kommit överens om att jag och inte paneldeltagarna skulle prata om. Annars kunde folk tro att det förekom hos paneldeltagarna och de ville inte heller hänga ut kompisarna. Annars hade det nog inte blivit någon debatt, säger Lundberg.
Hon menar att syftet inte var att ha ihjäl någon debatt utan att starta en dialog.
– Vi sopar definitivt inte något under mattan, men kommer fortsätta diskussionerna i mindre grupper.
Cathrine Lundberg pratade själv om de dolda pengaströmmarna som marknadsföringsbidrag, överprovisioner, gds-kickbacks och utbildningsbidrag som kunderna inte ser skymten av trots klausuler om att alla ersättningar ska tillbaka till kunden. Många gånger göra globala uppgörelser långt över huvudet på de svenska resebyråcheferna.
Vad är den vanligaste typen av dolda avgifter?
– Det är att leverantörerna får betala pengar, kanske 50 000 –100 000 om året, för att bli prioriterade leverantörer hos vissa resebyråer. Sedan handlar det om påslag på biljetter av olika slag.
Hon tar själv exemplet att resebyråer lägger på en slant på de ”negotiated fares” de får från de prioriterade leverantörerna. Andra experter menar att resebyråerna till exempel kan lägga på mellanskillnaden, när de själva har bättre avtalspriser än de som myndigheten får genom FM Log avtal.
Samtidigt ställer sig Cathrine Lundberg frågan om kunden överhuvudtaget ska bry sig om resebyråns ekonomiska förhållanden med leverantörerna. Dilemmat gäller offentliga upphandlingar där skattebetalarna får stå för notan om myndigheten handlar upp en ”för billig” resebyrå.
– I vilka branscher gör man det? Om du hade gått in i affär skulle du inte frågat om vilka ersättningar som ligger bakom priset. Gör vi rätt eller fel?
Debatten, som handlade om prispressen, nollarvoden och kompetensbrist hos kunderna, väckte stort intresse. Moderatorn Cathrine Lundberg konstaterar att det i publiken fanns folk som var synnerligen oroliga.
– Det fanns en rädsla för att vi skulle hänga ut folk som inte hade rent mjöl i påsen och att vi skulle skälla på Resebyråföreningen. Några kom fram och tackade efteråt, säger hon.
Följden blev att vissa tyckte att debatten blev väl lam.
Varför fick resebyråerna inga frågor om prisfiffel och dolda avgifter?
– Det hade vi kommit överens om att jag och inte paneldeltagarna skulle prata om. Annars kunde folk tro att det förekom hos paneldeltagarna och de ville inte heller hänga ut kompisarna. Annars hade det nog inte blivit någon debatt, säger Lundberg.
Hon menar att syftet inte var att ha ihjäl någon debatt utan att starta en dialog.
– Vi sopar definitivt inte något under mattan, men kommer fortsätta diskussionerna i mindre grupper.
Cathrine Lundberg pratade själv om de dolda pengaströmmarna som marknadsföringsbidrag, överprovisioner, gds-kickbacks och utbildningsbidrag som kunderna inte ser skymten av trots klausuler om att alla ersättningar ska tillbaka till kunden. Många gånger göra globala uppgörelser långt över huvudet på de svenska resebyråcheferna.
Vad är den vanligaste typen av dolda avgifter?
– Det är att leverantörerna får betala pengar, kanske 50 000 –100 000 om året, för att bli prioriterade leverantörer hos vissa resebyråer. Sedan handlar det om påslag på biljetter av olika slag.
Hon tar själv exemplet att resebyråer lägger på en slant på de ”negotiated fares” de får från de prioriterade leverantörerna. Andra experter menar att resebyråerna till exempel kan lägga på mellanskillnaden, när de själva har bättre avtalspriser än de som myndigheten får genom FM Log avtal.
Samtidigt ställer sig Cathrine Lundberg frågan om kunden överhuvudtaget ska bry sig om resebyråns ekonomiska förhållanden med leverantörerna. Dilemmat gäller offentliga upphandlingar där skattebetalarna får stå för notan om myndigheten handlar upp en ”för billig” resebyrå.
– I vilka branscher gör man det? Om du hade gått in i affär skulle du inte frågat om vilka ersättningar som ligger bakom priset. Gör vi rätt eller fel?
KARIN STARKMAN AHLSTEDT
