I nedanstående krönika filosoferar Tomas G Olsson, vd för Svenska Resebyråföreningen, om vad effekterna kan bli. Har du några frågor om NDC? Skicka in dem till karin.ahlstedt@travelnews.se – så svarar Tomas G Olsson på frågorna i nästa nummer av Travel News.
IATA:s nya planer förändrar resebyrån
Hur påverkas resebyråer och gds:er av IATA:s nya projekt New Distribution Capability? Troligtvis en hel del. Det finns all anledning att följa utvecklingen noga – inte minst för mindre resebyråer som inte har rå råd att investera i nya system, skriver SRF:s Tomas G Olsson.
Projektet New Distribution Capability, NDC, startades i IATA:s regi för drygt ett år sedan av ett antal större flygbolag. Anledningen var att flygbolagen inte är nöjda med hur deras produkter presenteras för kunderna i de indirekta försäljningskanalerna, det vill säga via gds:er och resebyråer.
I dag matar flygbolagen mer eller mindre mekaniskt in sitt utbud i de stora reservationssystemen, gds:erna, där resebyråerna hämtar uppgifter för vidareförsäljning till slutkunden.
Resenärerna väljer flyg och klass och ibland, om det är möjligt, någon tilläggstjänst. Oftast, alltför ofta enligt flygbolagen, styr priset kundens val. I de indirekta kanalerna kan kunden inte se om det finns extra benutrymme, om mat serveras, om det finns internetuppkoppling etcetera. Detta vill flygbolagen ändra på. Allt som kunden kan välja mellan på flygbolagens egna webbplatser vill de ska finnas med även på mellanhändernas sajter. Genom att de indirekta bokningssidorna ”produktdifferentieras” på samma sätt som deras egna webbplatser kan de visa sina produktfördelar och minska beroendet av priset.
Flygbolagen vill också kunna ge sina kunder individuella erbjudanden, vilket är möjligt i de direkta kanalerna. För detta krävs att kunden kan identifieras, vilket är omöjligt i dagens indirekta system. Nu är det gds:erna som äger eller har kontrollen över passageraruppgifterna, PNR. Flygbolagen vill med NDC ta över ägandet av PNR och därigenom kontrollen över tillgång och prissättning. I dag sker detta i samma ögonblick som resebyrån ställer ut en biljett. I NDC kommer därför inga publicerade priser att finnas – dessa ska inte sättas i förhållande till tillgänglighet utan i stället vara beroende av vem som är kund. Erbjudandet till den enskilde kunden ska genom NDC kontrolleras till 100 procent av flygbolaget.
Förutom att produktinnehållet ska tydliggöras och kunderna ska ”tas över” vill flygbolagen förstås även få möjlighet att sälja tilläggstjänster som till exempel extra bagage, val av säte, måltider, hotell och hyrbilar även i de indirekta kanalerna.
Hur kommer då detta att påverka gds:er och resebyråer? Det är inte någon hemlighet att flygbolagen är irriterade över de höga kostnaderna hos gds:erna. Det är troligt att NDC kommer att underlätta för flygbolagen att skapa egna direktkanaler till resebyråer och andra aktörer. Ett antal sådana system och kanaler finns redan i dag och används av affärsresebyråer och onlinebyråer. Man kan nog också räkna med att allianserna kommer att samarbeta för att skapa kopplingar mellan de ingående flygbolagens reservationssystem. Man talar redan i dag om så kallade Value Creation Hubs (VCH). Behövs då gds:erna? Ja, jag tror det, för interlining och för sammankoppling av de olika reservationssystemen och hubbarna. De kommer förmodligen också att få hjälpa till att skapa de nya systemen.
För de stora affärsresebyråerna och onlinebyråerna som till en del redan i dag har direkta kanaler till flygbolagen kan NDC säkerligen erbjuda nya möjligheter, medan det för de mindre resebyråerna är angeläget att gds:erna är med på tåget. Risken är att de inte har råd att investera i dessa nya system på egen hand.
Många frågetecken kvarstår dock att räta ut innan NDC kan sjösättas.
