Annons:

Motpoler med gemensamt mål

Det finns många olikheter mellan SJ:s vd Jan Forsberg och Lotus Travels ägare Elby Kwok Drewsen. Men Travel News sammanförde Årets Chef i Resebranschen och Årets Branschkvinna och fann två gemensamma nämnare: Energi och envishet.

Vad finns det för likheter mellan att vara chef för en liten specialistarrangör och ett statligt tågbolag?
Elby: Skillnaden är väl att i ett litet bolag kan beslut fattas enklare och som ägare kan du ta riskabla beslut utan att behöva rapportera till någon styrelse. Men förmågan att leda ett bolag är ju den samma, även om den präglas av dinpersonlighet, och drivkraften att göra ditt företag framgångsrikt.
Jan: Jag delar Elbys uppfattning. Skill-naden är att det är svårare att nå ut med ditt budskap ju större och mer geografiskt utspritt företaget är och som chef i ett stort bolag specialiserar du dig på ett annat sätt. Men grunden är den samma: Veta vart du ska, förmåga att göra affärer och få människor att vilja samma sak.
Vad är roligast med att vara chef?
Jan: Att vara med och påverka och få andra att vilja vara med och göra det man själv har i uppdrag och som idé att genomföra.
Elby: Oavsett om du är chef eller ej är det roligt att ha ansvar och göra skillnad. Men som ledare måste du göra överväganden som dina anställda inte alltid ser. Det kan vara ensamt att vara chef.
Vad har varit tuffast på Lotus Travel?
Elby: Starten, då vi var så små och då vi måste bygga upp ett förtroende för företaget, samtidigt som vi hade väletablerade konkurrenter. Även 2003 då sars slog till och jag var tvungen att säga upp några anställda – om än tillfälligt – var tufft!
Hur hanterade du det?
Elby: Du måste ha tålamod och vara envis, aldrig ge upp och se framåt positivt. Och aldrig låta dig förödmjukas av dina konkurrenter utan visa att du kan.
Tuffaste tiden på SJ?
Jan: Jag har varit med om det mest dramatiska man kan stå inför som vd: Hotet om konkurs. Bara några dagar efter jag tillträtt insåg jag att SJ inte var i den kondition som styrelsen trodde. Att vända detta, ta marknadsandelar av konkurrenter har varit en tuff period. Det har krävt många trista beslut, men nödvändiga.
Var hittar du glädje i jobbet då?
Jan: Tron att det går att vända till något som är bra för alla. Det som kanske utmärker mig är att jag har en otrolig drivkraft, nästan som en sådan leksaksanka man kan skruva upp. Jag har en sådan lång fjäder där energin aldrig tar slut. När jag bestämmer mig för att det här måste jag bara klara, så kan jag lägga ner hur mycket tid som helst innan jag ger mig.
Och driver medarbetare till vansinne?
Jan: Nej, men jag måste ha likasinnade runt mig som orkar vara med och göra jobbet. Det som skiljer duktiga företag från mindre duktiga företag är förmågan att få saker gjorda. Du måste ha implementationsförmågan. Ungefär som Anja Pärsson, som trots motgångar är uppfylld av ”jag ska bara vinna”. Den typen av inställning krävs i affärsvärlden också.
Elby: Jag har också en stark tro på att uppnå mina mål. Jag lyssnar mycket till mina medarbetare, men jag litar också på min magkänsla. Det är något som jag tror vi entreprenörer har gemensamt.
Vilka egenskaper utmärker er som chefer?
Elby: Jag tycker inte om konfrontation och har en mjuk framtoning. Jag vill ha frid, jag vill le. Har vi delade åsikter försöker jag föra upp oenigheten till diskussion genast, men jag kan vara tuff när det behövs.
Jan: En rekryteringskonsult sade för 10-15 år sedan till mig: Det fina med dig Jan är att du alltid går i mål. Så envisheten och tron att klara av vad du bestämt dig för och nå fram är nog en bra beskrivning.
Var kommer envisheten ifrån?
Jan: Jag är en typisk tävlingsmänniska.
Men jag har också samlat på mig erfarenheter och kunskap genom att jag jobbat nästan hela mitt liv i företag som genomgått enormt stora förändringar och där det krävts tuffa tag för att vända en ibland katastrofal utveckling till något som blivit den vackra svanen. Därför blir jag inte nervös när jag går in i ett nytt krisläge och har aldrig haft problem att få människor att förstå vad som krävs för att lyckas.
Elby, du har berättat att alla på jobbet någon gång sett dig gråta. Hur märks din emotionella sida i ditt ledarskap?
Elby: (skratt) Jag är inte så välorganiserad, för jag har så många idéer och det kan driva mina kolleger galna. Men på ett sätt är jag strukturerad för jag vet vart jag ska. I takt med att vi växer krävs en annan typ av mer strukturerat
ledarskap. Det är en utmaning för mig!
Har SJ:s personal sett dig gråta?
Jan: Nej, jag är visserligen en känslomänniska, men ibland om man tvingas avskeda ett större antal människor måste du ha en professionell distans till ditt uppdrag. Det har jag lärt mig den svåra vägen. När jag jobbade i verkstadsindustrin på 80-talet var det tuffa tider, kanske värre än på SJ. Jag arbetade tajt med en grupp människor som kanske blev lite mer än bara arbetskolleger – och vid ett tillfälle tvingades jag tyvärr avskeda några av dem. Det kändes otroligt tungt och jag lärde mig att om du ska jobba i företag under omställning måste du ha tumregeln att aldrig bli mer vän än att du nästa morgon kan säga ”du gör inte ett till-
räckligt bra jobb och jag måste tyvärr skilja
dig från din uppgift”. Annars blir det för
smärtsamt.
När du en hemlig dröm om att bli entreprenör och driva eget företag?
Jan: Nja, det kräver egenskaper av så vitt skilda slag och jag skulle inte lyckas så bra.
Är du sugen på driva ett stort tågbolag?
Elby: Nej, jag gillar mindre sammanhang. Skulle mitt företag växa till den storleken skulle jag inte stoppa det, men det är inte min dröm. Bara det när Lotus växte från 5-6 personer där vi gjorde allt tillsammans till ett större där avdelningarna kan göra aktiviteter utan mig var en omställning för mig (skratt).
Hade din karriär sett annorlunda ut om du varit en man?
Elby: Först av allt, jag har aldrig önskat att jag vore man. I mitt fall tror jag det varit en
fördel att vara kvinna. Jag hade aldrig fått
den uppmärksamhet jag fick i fjol genom
priset Business Woman of the Year. Det har i sin tur gett mig ett större nätverk som är bra för både mig som person och mitt ledarskap. Jag sitter i styrelsen för Women´s Professional Network som hjälper unga kvinnor som vill bli
entreprenörer och göra karriär i affärslivet.
Om du varit kvinna, hade du suttit som vd på SJ i dag?
Jan: Jag har aldrig tänkt på det viset. Jag har alltid strävat efter ledningsgrupper med en blandning av män och kvinnor, eftersom de fungerar bäst. Däremot är det kanske så att det är svårare att ta sig fram som kvinna i affärsvärlden, men det sker förändringar. Jag har nyligen blivit tillfrågad och ska bli mentor i Ruter Dam.
Har både du och din fru gjort karriär?
Jan: Under vår utbildningstid när jag läste på KTH och hon till förskollärare diskuterade vi hur vi skulle göra. Det optimala för oss var att jag hade störst möjligheter att få bättre jobb och tjäna mest pengar, vilket inte är oväsentligt för en familj. Därför har hon haft det största ansvaret hemma. Mina barn är stora nu, men jag har faktiskt varit pappaledig.
Innan affärslivets vardag kallar tillbaka de två pristagarna hinner TN utröna att Elby Kwok Drewsen inte är någon flitig tågresenär (förutom en del business trips med X2000 till Göteborg) och att Jan Forsberg gör sin premiärresa till Kina först i höst. Den ultimata resekombinationen för dem båda vore ju därför Transibiriska järnvägen till Beijing. Men förslaget stöter på omedelbar patrull från två tidspressade chefer: Det tar alldeles för lång tid.

Kommentarer är stängda.