Jag sitter på verandan till Castlereagh Bungalow och tittar ut över böljande kullar med gröna tebuskar och en spegelblank bergssjö. Jag dricker en kopp friskt, blommigt te – vad annars – och äter rostat bröd med blåbärssylt. Upplever en av dessa sällsynta ögonblick av flow, när allt stämmer och inget skaver.
Efter två nätter i plantagechefens gamla villa, som hotellföretaget Tea Trails byggt om till boutiquehotell, är jag redo att åka vidare. Då har jag hunnit med studiebesök i en tefabrik byggd med snickarglädje, badat i den vackra poolen och vandrat på stigar mellan tebuskar och upp till ett tempel på en bergstopp. Och däremellan njutit av en och annan gin och tonic omgiven av den koloniala charmen i den renoverade bungalowen.
Ett skruttigt bergståg tar mig till Nuwara Eliya, en bergsstation byggd av brittiska kolonisatörer i ett försök att döva hemlängtan. Här finns tudorhus, rosenrabatter, gräsmattor snaggade ner till roten, steak and kidney pie serverad i Grand Hotels anrika matsal, hästkapplöpnings- och golfbana. Här finns med andra ord allt en britt kan tänkas önska sig.
Det är bara några timmars resa från de dimhöljda bergen, som emellanåt känns som ett höstruggigt Skottland – ner till några av Asiens vackraste sandstränder. I Mirissa, Unawatuna och Hikkaduwa, sydkustens ljusaste och mjukaste stränder, beter jag mig som man ska på en tropisk strand: dricker kokosnötter, badar, solar, njuter.
Efter två nätter i plantagechefens gamla villa, som hotellföretaget Tea Trails byggt om till boutiquehotell, är jag redo att åka vidare. Då har jag hunnit med studiebesök i en tefabrik byggd med snickarglädje, badat i den vackra poolen och vandrat på stigar mellan tebuskar och upp till ett tempel på en bergstopp. Och däremellan njutit av en och annan gin och tonic omgiven av den koloniala charmen i den renoverade bungalowen.
Ett skruttigt bergståg tar mig till Nuwara Eliya, en bergsstation byggd av brittiska kolonisatörer i ett försök att döva hemlängtan. Här finns tudorhus, rosenrabatter, gräsmattor snaggade ner till roten, steak and kidney pie serverad i Grand Hotels anrika matsal, hästkapplöpnings- och golfbana. Här finns med andra ord allt en britt kan tänkas önska sig.
Det är bara några timmars resa från de dimhöljda bergen, som emellanåt känns som ett höstruggigt Skottland – ner till några av Asiens vackraste sandstränder. I Mirissa, Unawatuna och Hikkaduwa, sydkustens ljusaste och mjukaste stränder, beter jag mig som man ska på en tropisk strand: dricker kokosnötter, badar, solar, njuter.
Sri Lanka var i början av 1970-talet ett varsel om hur charterresandet skulle utvecklas 30 år senare. Långt innan chartern lärt sig stava till Thailand började Vingresor flyga skandinaver nyfikna på tropiska stränder och djungel till ön strax söder om Indiens sydspets.
Men i början av 1980-talet förvärrades konflikten mellan befolkningsmajoriteten singaleserna och minoriteten tamilerna. Gerillan tamilska tigrarna stred för en självständig stat i norra och östra hörnet av landet. Regeringsarmén gjorde hårt motstånd och slutresultatet blev över 70 000 döda, ekonomi i kris och minskade turistströmmar.
Ändå lyckades landet behålla en del turister, eftersom våldet sällan drabbade de teplantagetäckta bergen i inlandet och stränderna på väst- och sydkusten. Men tsunamin 2004, som på Sri Lanka dödade 36 000 människor, blev en katastrof för mycket och charterarrangörerna lade ner.
I maj 2009 krossades gerillan och fred utropades. Ännu har inga stora bakslag rapporterats och hoppet hålls högt om en ljusnande morgondag som ska blomstra tack vare jättesatsningar på nya vägar, it-industri och turism. Målet är en ökning från knappt en halv miljon turister 2009 till 2,5 miljoner 2016. Totalt, hoppas turistmyndigheterna, ska turismen om några år ha skapat en halv miljon nya jobb och fått tyst på dem som klagar över att landet är kört i botten av krig, att jobben är få och statsbudgeten en katastrof.
Men i början av 1980-talet förvärrades konflikten mellan befolkningsmajoriteten singaleserna och minoriteten tamilerna. Gerillan tamilska tigrarna stred för en självständig stat i norra och östra hörnet av landet. Regeringsarmén gjorde hårt motstånd och slutresultatet blev över 70 000 döda, ekonomi i kris och minskade turistströmmar.
Ändå lyckades landet behålla en del turister, eftersom våldet sällan drabbade de teplantagetäckta bergen i inlandet och stränderna på väst- och sydkusten. Men tsunamin 2004, som på Sri Lanka dödade 36 000 människor, blev en katastrof för mycket och charterarrangörerna lade ner.
I maj 2009 krossades gerillan och fred utropades. Ännu har inga stora bakslag rapporterats och hoppet hålls högt om en ljusnande morgondag som ska blomstra tack vare jättesatsningar på nya vägar, it-industri och turism. Målet är en ökning från knappt en halv miljon turister 2009 till 2,5 miljoner 2016. Totalt, hoppas turistmyndigheterna, ska turismen om några år ha skapat en halv miljon nya jobb och fått tyst på dem som klagar över att landet är kört i botten av krig, att jobben är få och statsbudgeten en katastrof.
I november i år kommer Apollo, Fritidsresor och Ving tillbaka till ön. Till att börja med blir det små volymer. De tre resebolagen delar på två flygplan i veckan: ett från Göteborg via Köpenhamn och ett från Stockholm. Förhoppningen är att det under vintersäsongen 2010/11 ska komma 7 000 svenska charterresenärer. Mer vågar man inte hoppas på. Bakslag i den slumrande etniska konflikten kan komma och den galna trafiken och de gropiga landsvägarna ställa till problem.
Chartergästerna hamnar på västkusten – från Negombo strax norr om huvudstaden, via en rad strandorter ner till Unawatuna i söder. Jag har varit på de flesta av stränderna och befarar en och annan besviken svensk charterresenär. Stränderna runt staden Galle i syd är fina, men de runt om Colombo – Mount Lavinia och Negombo – har lite för grov och mörk sand och för grumligt vatten för att kunna klassas som vackra.
Chartergästerna hamnar på västkusten – från Negombo strax norr om huvudstaden, via en rad strandorter ner till Unawatuna i söder. Jag har varit på de flesta av stränderna och befarar en och annan besviken svensk charterresenär. Stränderna runt staden Galle i syd är fina, men de runt om Colombo – Mount Lavinia och Negombo – har lite för grov och mörk sand och för grumligt vatten för att kunna klassas som vackra.
Alla i turistnäringen jag pratar med är överens om att gästerna ska passa på att göra mer än att ligga på stranden. Sri Lankas egenhet är mångfald på liten yta: berg, djungler, vattenfall, stränder och historiska monument finns på några få mils avstånd.
– Sri Lanka har väl allt man kan tänka sig vilja ha som turist förutom vulkaner och snö, skrattar Prasanji Perera på landets största turistföretag, Aitken Spence Travel, som är Fritidsresors lankesiska samarbetspartner.
Apollo och Fritidsresor har kombinationer med veckolånga rundresor till flera tusen år gamla buddistiska kunga- och tempelstäder, brittisk kolonialnostalgi och nationalparker med elefanter och leoparder.
För de gäster som ändå vill ha mer än så erbjuder charterbolagen en klassiker från 1970-talet: en kombination med grannlandet Maldiverna, där stränderna är ännu vitare och undervattensvärlden ännu mer spektakulär.
– Sri Lanka har väl allt man kan tänka sig vilja ha som turist förutom vulkaner och snö, skrattar Prasanji Perera på landets största turistföretag, Aitken Spence Travel, som är Fritidsresors lankesiska samarbetspartner.
Apollo och Fritidsresor har kombinationer med veckolånga rundresor till flera tusen år gamla buddistiska kunga- och tempelstäder, brittisk kolonialnostalgi och nationalparker med elefanter och leoparder.
För de gäster som ändå vill ha mer än så erbjuder charterbolagen en klassiker från 1970-talet: en kombination med grannlandet Maldiverna, där stränderna är ännu vitare och undervattensvärlden ännu mer spektakulär.
Det visste du inte
• 5 000 svenska familjer har adoptivbarn från Sri Lanka.
• 1996 vann Sri lanka cricket-VM. 2011 är landet värd för samma mästerskap.
• Sri Lanka kolonialiserades först av portugiserna (1500-talet), sedan av holländarna (1600-talet) och till sist av britterna (1700-talet).
• 5 000 svenska familjer har adoptivbarn från Sri Lanka.
• 1996 vann Sri lanka cricket-VM. 2011 är landet värd för samma mästerskap.
• Sri Lanka kolonialiserades först av portugiserna (1500-talet), sedan av holländarna (1600-talet) och till sist av britterna (1700-talet).
Turismen fixar återuppbyggnaden
Kanonerna har tystnat. Men för att freden ska bli permanent måste något göras åt missnöjet bland landets största minoritetsgrupp, tamilerna.
Kanonerna har tystnat. Men för att freden ska bli permanent måste något göras åt missnöjet bland landets största minoritetsgrupp, tamilerna.
Sri Lankas turistchef Dileep Mudadeniya tror på turismen. Fattas bara annat med hans jobb. Men han tror också att den kan ha helande krafter när det gäller att integrera tamilerna i samhället efter 26 års bittert inbördeskrig.
Kriget handlade om tamilernas rätt att rå sig själva och att öka statusen för det egna språket, men framför allt om att få del av den ekonomiska utvecklingen. Ända sedan 1950-talet har landets norra och östra delar, där många tamiler bor, hamnat i skuggan av välståndsutvecklingen i syd.
– När turismen tar fart leder det till att andra näringar också växer. Det bästa vi kan göra för att dämpa tamilernas missnöje och slippa att kriget flammar upp igen är att utveckla turismen i norr och öster. Och se till att turisminkomsterna tillfaller de krigshärjade landsändarna, säger turistchefen när vi träffas på hans kontor i huvudstaden Colombo.
På väggarna hänger turistaffischer med turistmyndighetens slogan: Sri Lanka – Small miracle.
Men att utveckla turismen i norra och östra Sri Lanka kräver inget mirakel. Så snart taggtråden plockats bort, vägar reparerats och nya hotell byggts väntar öns bästa stränder – Kuchchaveli, Passekudah och Kalkudah – på besökare. Östkustens stränder ser ut som i alla nordbors skönaste vinterdrömmar: palmkantade och vita, och med turkost hav.
På östkusten skiner dessutom solen när sommarmonsunen härjar i väst och syd.
Kriget handlade om tamilernas rätt att rå sig själva och att öka statusen för det egna språket, men framför allt om att få del av den ekonomiska utvecklingen. Ända sedan 1950-talet har landets norra och östra delar, där många tamiler bor, hamnat i skuggan av välståndsutvecklingen i syd.
– När turismen tar fart leder det till att andra näringar också växer. Det bästa vi kan göra för att dämpa tamilernas missnöje och slippa att kriget flammar upp igen är att utveckla turismen i norr och öster. Och se till att turisminkomsterna tillfaller de krigshärjade landsändarna, säger turistchefen när vi träffas på hans kontor i huvudstaden Colombo.
På väggarna hänger turistaffischer med turistmyndighetens slogan: Sri Lanka – Small miracle.
Men att utveckla turismen i norra och östra Sri Lanka kräver inget mirakel. Så snart taggtråden plockats bort, vägar reparerats och nya hotell byggts väntar öns bästa stränder – Kuchchaveli, Passekudah och Kalkudah – på besökare. Östkustens stränder ser ut som i alla nordbors skönaste vinterdrömmar: palmkantade och vita, och med turkost hav.
På östkusten skiner dessutom solen när sommarmonsunen härjar i väst och syd.
Vad är största hindret för snabbt växande turism?
– Dels bristen på hotellrum, dels gamla och slitna vägar. Men nu byggs det. Om fyra år finns 40 000 nya hotellrum och en ny västkustmotorväg från flygplatsen i norr till Matara längst ner i söder, säger turistchefen trosvisst.
– Dels bristen på hotellrum, dels gamla och slitna vägar. Men nu byggs det. Om fyra år finns 40 000 nya hotellrum och en ny västkustmotorväg från flygplatsen i norr till Matara längst ner i söder, säger turistchefen trosvisst.
PER J ANDERSSON
