Hur klarar en stad 19 miljoner besökare per år? Svar är att Amsterdam med under en miljon invånare klarar det bra. Men stadens mål är inte att öka antalet besökare utan att öka antalet hotellnätter per gäst och få människor att lämna stadskärnan. Man vill också tvätta bort stadens “sex, drugs and rock’n’roll“-rykte, men detta ska ske utan att man stänger stadens coffee shops, alltså små kaféer där de säljer hasch som man även kan röka på plats. Jag ber flera jag träffar förklara hur detta kan vara lagligt, men får aldrig något bra bra svar. Det är okej att inneha soft drugs, men förbjudet att sälja. Ändå sker detta i nästan varje gathörn.

Politiker i Amsterdams stadshus har även börjat att diskutera att släcka ner Red Light District. Området mitt i stan är mest känt för att prostituerade sitter i skyltfönster och väntar på kunder. Men om och när detta kommer att ske är oklart. När jag tar upp detta med representanter för staden skruvar de på sig. De värnar om stadens liberala arv och säger saker som att i Amsterdam ska alla får göra vad de vill och få älska vem de vill. Men de verkar inte stolta över Red Light District. Enligt uppgift funkar området inte bra för själva prostitutionen. Torskarna vågar sig inte dit och de prostituerade trivs inte med att sitta nakna i ett skyltfönster framför en barnfamilj. Personligen tycker jag att detta känns oerhört sunkigt. Min gissning är att inom fem år har den synliga prostitutionen lämnat stadens hjärta.   

I Amsterdam finns idag 180 nationaliteter och på gatorna syns allt från svarta hucklen till  rosa peruker. Majoriteten ser ut som hipsters på Södermalm.

De lågutbildade män som jag skrev om förra veckan är lätta att identifiera, eftersom de studsar fram på gatorna i mjukisbyxor och sneakers. Ofta i små grupper om fyra till åtta. I handen har de antingen en flaska, en cigarett eller en pipa. Jag uppfattar dem som ganska harmlösa, men skulle de sitta på en krog jag planerat att besöka skulle jag gå vidare. Det allra häftigaste i Amsterdam var att besöka A’DAM Lookout i norra delen av staden bakom den sjukt maffiga tågstationen. Höghuset var tidigare Shells huvudkontor. Men när de flyttade ut tog musikbranschen över och nu sitter bolag som Gibson i skyskrapan. Byggnaden är totalrenoverad. Högst upp finns en roterande bar med fina drinkar. En våning upp finns ett utsiktsdäck med en stor gunga. För fem euro kan du vippa över kanten i 90 sekunder. Det är fullkomligt fantastiskt.

De två översta våningarna drivs av Strömmas holländska systerbolag. Gungan har 300 000 besökare och tornet besöks av dubbelt så många. Det är snygg inredning och fräsch stämning. Vårt svenska Kaknästorn borde åka hit på studiebesök och sen åka hem och bygga om totalt.

Det näst bästa i staden är att alla cyklar. Amsterdam måste vara en av världens bästa cykelstäder. Överallt finns cykelbanor och i stadens hjärta är det tjugo cyklar på varje bil. Fotgängare måste se upp för vid varje gathörn kommer det en svärm med cyklister. Precis som i Köpenhamn är det ytterst få som använder hjälm. Det gäller även människor som kör moped. Även här spökar stadens liberala arv.

Holland är precis som Danmark ett land utan en nationell bilindustri. I dessa länder är det cykeln som städerna byggs runt. I vårt land med Volvo och en gång i tiden SAAB är det bilen som bestämmer hur staden ska se ut och fungera. Ljudet i en stad utan bilar är overkligt vackert.

Det blir förstås ett längre reportage om hur Amsterdam arbetar med turism i årets första nummer.

Och med dessa ord önskar Travel News alla läsare en underbar helg.