Annons:

Tajming är allt

Jag älskar en bra historia. Vem gör inte det? I går i Tallinn träffade jag Ivar Vendelin. Han verkar vara Estlands mesta entreprenör. Han äger en bokhandelskedja som heter Apollo. Fast Ivar kallar den numera underhållningskedja eftersom den säljer mycket av det som vi 2018 tycker är underhållning, typ tidningar, böcker och magasin. Han har också en apotekskedja. Typ 400 apotek. Han äger också en biografkedja och ett gäng krogar. Asiatiska och indiska. Han har precis öppnat landets första O’Learys. 650 stolar. Invigningen var samma dag som fotbolls-VM sparkade igång. Alla kom samtidigt.

Att börja med fullsatt i några veckor var inte en enkel match, berättar Ivar när vi möts på hans nyöppnade krog som ligger i en galleria tio minuters bilresan från gamla stan.

Här ligger den första O’Learys-enheten.

Ivars bolag Apollo har O’Learys-licensen i hela Baltikum.

Om ett år ska han ha fyra O’Learys-krogar till.

Jag är i Tallinn för att skriva om O’Learys resa från en sportbar i Göteborg till tusen globalt. Alltså en “amerikansk” sportbar som finns i 15 länder, men ännu inte i USA.

Men nu kanske ni undrar var den goda historien blev av? Den kommer nu. Hur började Ivars karriär?

Svaret är att när järnridån rasat samman och de baltiska staterna fått en smula luft under sina sköra vingar är Ivar 17 år. Han kommer på att han vill hålla på med bio. Bortsett från att han är en bra basketspelare alltså. Ivar lyckats få ihop till en flygbiljett till Los Angeles och han får kontakt med en hög chef på filmbolaget Warner. En tysk som vet att Baltikum faktiskt är en del av världen.

När Ivar väl kommer dit och vill ha licensen för att visa amerikansk film i Baltikum börjar en utfrågning.

“Vem är du? Hur gammal är du? Vad har du för bakgrund? Har du arbetat med film och bio tidigare? Och i så fall, i hur många dagar?”

De första frågorna vågar Ivar svara på, men när det kommer till den sista är det kanske läge att skarva lite.

Vad sägs om sex månaders erfarenhet av bio…

Men Ivar tänker, om vi ska göra affärer så kan jag inte börja med en lögn så han säger: “Detta är min första dag med bio.”

Samtalet rullar på.

Ivar berättar att han vill höra Eddie Murphys riktiga röst, inte en konstig ryss och läsa bra översatta undertexter när han går på bio.

Sedan åker vår hjälte hem igen och ett samarbete kommer sakta igång. Det blir med tiden succé. Sedan många år har Ivar avtal med alla amerikanska filmbolag och en stor biografkedja i hela Baltikum. Han tror mycket på att utveckla konceptet bio plus krog och på flera av hans biografer kan du beställa mat och dryck. Detta sker på den anläggning vi äter lunch på.

Efteråt har hans partner i USA berättat att om Ivar svarat “jag har jobbat med bio en vecka” hade det aldrig blivit något. Före Ivars resa var all bio i östländerna piratverksamhet och det gillar inte de amerikanska filmbolagen.

Hade han “hittat på lite” hade det stora filmbolaget aldrig mer velat se honom.

Idag är den gamla Warner-chefen och Ivar vänner.

Vad kan vi lära oss av denna historia? Självfallet att inte ljuga.

Men också att tajming är allt. Det är när historien vänder blad som vi måste vara på tårna och ta risker och ställa frågor.

Historien om hur O’Learys och Ivar möttes läser du i nästa nummer av Travel News

***

Nu kanske vän av ordning inte tycker att denna historia hör hemma i Travel News. För mycket estnisk krog och för lite internationell turism. Det kände jag också och bokade även in en intervju med Visit Estlands chef Annely Vürmer under gårdagen. Hon var mycket nöjd med tillväxten av japanska turister till sitt land. Den siffran är upp 45 procent i år. Hemligheten är densamma som Ivar är bra på.

Nämligen fokus på försäljning och en bra historia. Det finns en ö utmed den estniska kusten med bara kvinnor i röda kläder. Japanerna kallar den Red Skirt Island. Den ligger utanför Pärnu och heter Kihnu. Trots att jag är förlovad sedan den andra juni i år blir jag sugen på att åka dit. Räck upp en hand om du inte blev nyfiken på denna ö.  

Annelys tre viktigaste argument för att resa till Estland är value for money, ingen trängsel och små avstånd. Nästa säsong hoppas hon på en stjärna i Guide Michelin och fler inlägg på Instagram. Hon vill helst ha turister från Norge och USA för de spenderar mest pengar.

***

Och med dessa rader tar vi helg och hörs igen på måndag.

 

Kommentarer är stängda.