Hyrbilar. Finns det något tråkigare? Jag menar inte att köra dem, jag menar att boka och hämta ut dem? Det är en konstant känsla av att bli lurad. För en dryg vecka sedan träffade jag Europcars vd Mickael Borgered.
Han undrade hur jag brukar boka hyrbil?
Tredjepartslösning!
Varför?
Tror att de är billigast…
Vet du det?
Boka via oss nästa gång.
Jag gör som vd säger. Går in på Europcars sajt. Helgboka från 795 kr. Låter bra. Börjar boka. Nästa gång en prislapp kommer upp är priset 2100 kronor. I detta läge går jag förstås till en tredjepart sajt och hittar ett pris på typ 700 kr för en helg. Fast med ett finstilt tillägg att vilja lämna bilen i Malmö kostar 2500 kronor extra.
Går tillbaka till Europcar och bokar en bil för drygt 2000 kronor. Det kommer upp en bild på en snygg Audi, men när jag ska boka den är bilen förstås slut. Vill inte köra Skoda, det slutar med en vit VW.
Gränssnittet när jag ska boka är minst sagt rörigt. Hemsidan är byggd av en PC-människa på 90-talet. Oklart om någon utveckling skett sedan dess.
När jag ska hämta ut bilen undrar killen i VM-dräkt om jag vill köpa till en försäkring för bara 150 kronor om dagen. Alltså 600 kronor. Annars kan jag råka på en självrisk på 7000 kronor. Alltså känslan när jag ska göra detta val är usel. Fakta är: jag har en hemförsäkring och en försäkring på mitt kreditkort. Och nu ska jag alltså köpa en till. Tackar nej till mannen i gult och blått. (Har förstått att Europcar sponsrar hockey-VM.)
***
Bilen går som en klocka, även om det är först på vägen hem till Stockholm från Skåne som jag förstår hur farthållaren fungerar. Min son Lou råkar spilla lite på framsätet och det blir förstås en fläck som inte ser så snygg ut. När jag lämnat tillbaka bilen får jag ett mejl att det blir en “rekondavgift” på 1500 kronor. Bilderna i mejlet går inte att öppna i min dator. Sen kommer ett kvitto som visar att bolaget dragit 2100 kronor på mitt konto. Är förstås osäker om det kommer ytterligare en dragning, men att ringa och fråga är väl ungefär lika smart som att väcka en sovande björn. Undrar om försäkringen som jag tackade nej till täcker rekondavgiften? Luras eller lurad det är frågan som ekar i mitt huvud när jag cyklar hem.
Jag älskar att köra bil, men som allt annat i livet blir det tråkigt efter en dryg timme. Det enda som är roligt i mer än 60 minuter är att äta och dricka. Att köra bil till och från Stockholm på helgen är en synnerligen trist sysselsättning. Det är en jättekaravan ut ur stan på fredag och en lika lång lavaström tillbaka på söndag. Vi ligger alla och trycker i 139 kilometer i timmen när det går bra och rullar fram något snabbare än en snigel när det är problem. Nästa gång jag ska till Skåne blir det tåget och när jag testar någon av Europcars konkurrenter lovar jag att rapportera här.
***
Jag uppskattar speciellt Chiharu Shiotas trådverk.
Väl nere i Skåne tittade jag på Sveriges finaste hotell. Alltså det finaste minsta lyxhotellet. I min värld finns det två unika hotell i vårt land. Ett Hem på Östermalm och Wanås hotell i Knislinge. (Hör gärna av dig till mig om du har fler förslag i denna unika kategori.) Bägge hotellen har ungefär lika många rum som jag har fingrar. I Skåne drivs hotellet av Kristina Wachtmeister. Det var hennes svärmor Marika som började med konstutställningar i slottsparken 1987. Nu finns det ett 70-tal minst sagt spektakulära konstverk i parken och varje år kommer det fler bra grejer. Årets tillfälliga utställning har fått mycket fin kritik och jag beundrar speciellt Chiharu Shiotas trådverk. Jag skrev förra veckan att all bra konst balanserar på pekoralets yttersta spets utan att trilla ner. Det gäller verkligen för Chiharus röda trådstuga i ett gammalt magasin. Att bo på Wanås hotell är ungefär som att sova i Moderna museet gånger hundra. Jag kan inte tänka mig något mera romantiskt än att bo här. Wanås är en plats som jag har besökt hela mitt vuxna liv för att titta på konst. Det är ingen slump att människor resor från andra sidan jordklotet för att komma hit. Att det sedan drygt ett år nu finns ett hotell och en bra krog är en nåd. När du väl är här vill du stanna länge. Jag kommer snart tillbaka.
***
Funkar för allt utom HBO Nordic…
I veckan testade jag SAS nya super wifi. Det funkade jättebra för alla ombord, utom för mig när jag ville titta på HBO Nordic. Då hände ingenting. Det funkade att mejla och titta på SVT Play. Men inte senaste säsongen Bosch. Enligt SAS vd Rickard Gustafson ska nätet ombord funka som hemma med SAS nya super wifi. Det spelar ingen roll vad SAS gör, det kommer ALDRIG att bli som hemma. För hemma behöver jag aldrig logga in för att komma ut på nätet. Jag behöver inte vänta på att de ska stänga ytterdörren för att nätet ska funka. Eller ännu värre, vänta på att fasten seatbelt-skylten är släckt. Att flyga, speciellt som jag gjorde i tisdags, är bökigt. En timme till Kastrup. En timme testa wifi i luften. Och sen en timme hem. Det blir liksom ingen ro någonstans. Men det går snabbt och i vår moderna tid har alla bråttom.
***
Tack Arlanda Express. Foto: Niklas Alm
Tog Arlanda Express ut till Arlanda. Prislappen på drygt 500 kronor är absurd. Men servicen är det inget fel på. Glömde min plånbok på vägen ut och hämtade igen den i biljetthallen på Centralen när jag kom tillbaka. Stort tack till personalen som gjorde sitt jobb med ett leende.
***
Hoppas att ni gillar vår nya sajt. Jag tycker den är ett stort steg framåt. Ha en skön helg så hörs vi på måndag.
