Annons:

Annons:

Sagan om det fula SJ-trollet och de tre bockarna Bruse

Staten redovisar nu två utredningar om hur man ska göra det enklare att ta tåget ut i Europa och internationella tågbiljetter. Travel News tågexpert Mats Nyblom skriver med humor och hjärta om detta och om SJ:s roll i Sverige.

Det var en gång ett rysligt fult troll. Trollet hette Statens Järnvägar och det satt under en bro. När trollet var nästan 150 år gammalt kom det över en spegel. Huvaligen vad fult trollet var! Det var så fult att det till och med själv blev skrämt av sin uppsyn. Trollet lämnade för en kort stund bron för att bege sig in till staden. Där snyggade trollet till sig. Det klippte sig och rakade sig. Nya kläder skaffade sig trollet också. Det var inte så noga med färgvalet. Det fick bli lite av varje: grått, svart, silver och till slut en aning grönt också.

När trollet kom tillbaka till bron och såg hur stilig det hade blivit slogs det av högfärd. Det ville inte längre heta Statens Järnvägar, det skulle tituleras ”SJ AB”.

Bron hette SJ Online, men många kallade den också för defacto-monopolet. På ena sidan av bron låg den friska gröna sätern full av härligt mumsigt gräs (persontrafikmarknaden). På andra sidan bron rådde iskyla och där fanns inte någonting att äta.

Medan trollet hade varit i staden hade tre små skogsmöss hunnit springa över bron. De hette Tågab, Blå tåget och Snälltåget. De gladdes åt att få tillgång till den gröna fina sätern. Blå tåget visade sig ha något fel på matsmältningen och dog.

Efter en stund kom den lilla bocken Bruse. Den klev ut på bron. Då skrek trollet: ”Vem är det som klampar på min bro?” ”Det är jag den lilla bocken Bruse och jag heter MTRX och skulle så gärna vilja gå över bron och komma till den gröna fina sätern.” Då skrek trollet, denna gång ännu högre: ”Det får du inte för då kommer jag och äter upp dig!” Den lilla bocken Bruse blev då så rädd att den sprang tillbaka till iskylan och står kvar där än idag och huttrar. (I släptåg med den lilla bocken Bruse fanns också mikro-bocken Bruse, som hette Saga Rail. Mikro-bocken, blev ännu räddare och sprang ännu längre bort.)

Efter ytterligare en stund kom mellanbocken Bruse. Den klev ut på bron. Då skrek trollet: ”Vem är det som klampar på min bro?” ”Det är jag mellanbocken Bruse och jag heter Konkurrensverket och jag har anmält dig till regeringen eftersom du stoppar djur från att komma ut på sätern.” Då fräste trollet ”Försvinn eller jag kommer och äter upp dig!”. Mellan-bocken blev också rädd. Trollet kurade ihop sig under bron och skrockade belåtet: ”Jag är inte rädd för regeringen, det är den som är rädd för mig”.

Till slut kom den stora bocken Bruse. Den klev ut på bron. Då skrek trollet: ”Vem är det som klampar på min bro?” ”Det är jag den stora bocken Bruse och jag heter Gerhard Wennerström och jag är statens utredare av ett nationellt biljettsystem.” Och då…

Ja, här vet vi inte hur sagan slutar. Så jag har totat ihop två alternativa slut.

Alternativ 1: Nu blev trollet rosenrasande. Det sprang upp och åt upp först den stora bocken Bruse, sedan mellanbocken och till slut den lilla bocken. Trött och däst efter skrovmålet lommade det ner till bron och satte sig där. Och så vitt jag vet sitter det där än idag och ruvar på sitt monopol.

Alternativ 2: De tre bockarna tog mod till sig och klev ner under bron där de alla tre kysste det fula trollet. Det förvandlades då till en underskön Samhalls-prinsessa. Prinsessan tog de tre bockarna i hand och tittade på dem med sina varma vackra ögon. ”Det är klart att ni ska få gå på bron och mumsa så mycket ni vill av säterns gröna gräs. Det viktiga är att det är lätt för resenärerna att få tillgång till hela reseutbudet så att allt fler börja åka med det klimatsmarta tåget”.

Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar tillsammans på sätern.

Kommentarer är stängda.

Prenumerera gratis på Travel News fullmatade nyhetsbrev och få senaste nytt från reseindustrin varje vardag senast klockan 8.