Inrikesflygets kris började inte med corona. Den började för med än tio år sedan när trafiken stabiliserades på runt 7,5 miljoner resor om året utan tillväxt. Och när Greta Thunbergeffekten satte klorna i landet under 2017 blev det ännu tydligare att utvecklingen var minus när det gäller inrikesflygresor. Många företag och ännu fler statliga institutioner började kräva av sina anställda att de skulle åka tåg i högre utsträckning när det kom till affärsresor. Det är oklart hur stor del av affärsresorna som har flyttat över till det i särklass vanligaste transportsättet i Sverige: bil. Men helt klart är att färre flög.
Inrikesflygets nedgång kan jämföras med utrikestrafiken som ökat med en tredjedel sedan 2009, alltså efter finanskrisen. Det total antalet resenärer var 2018 uppe på knappt 40 miljoner.
Det är länge sedan.
I år befinner sig den globala flygbranschen i sin djupaste kris någonsin. Kartan håller på att ritas om fullständigt. De senaste åren har präglats av lågprisflyg, avregleringar, fler flygplatser, trängsel i luftrummet och ett stort utbud av kapacitet. De två stora flygplanstillverkarna Boeing och Airbus har haft fulla orderböcker. Många flygbolag har försökt skifta ut sina flottor. Stora bränsleslukande maskiner ska bort och in med medelstora flygplan med effektiva motor som håller ner utgifterna för bränsle och utsläpp.
Nu är situationen den totalt omvända.
Flygbolagen gör allt vad de kan för att avbeställa nya flygplan. Över hela världen finns maskiner och arbetslösa piloter som bara längtar efter någon som vill vill åka med dem.
Trafiken är fortfarande bara några få procent av förra årets rekordsiffror och återhämtningen ser ut att ta lång tid.
I Sverige har inrikesmarknaden varit dominerad av SAS och BRA flyg. De senare befinner sig just nu i en rekonstruktion. Enligt uppgift ska BRA flyg starta om i höst med 50 nya miljoner från ägare Per G Braathen. Förhandlingarna i Stockholms tingsrätt förra veckan slog väl ut och runt den 8 september kommer man att lämna sin rekonstruktion enligt försäljningschef Ulrika Matsgård.
Under tiden har flera mindre aktörer flyttat fram sina positioner. Idag måndag öppnar Air Leap tre nya linjer från Bromma: Ängelholm, Göteborg och Sturup. Bolaget har hård konkurrens av Amapola som börjat köra på samma linjer plus ett gäng till med BRA:s maskiner. Amapola flyger mellan Bromma och Göteborg, Malmö, Ängelholm, Visby och Halmstad.
Ytterligare en uppstickare är Air Gotland som just nu bara flyger mellan Stockholm och Visby, men planen är att börja köra både till Göteborg och Malmö. Just nu är det hisnande fem bolag som under året flyger till Visby: SAS, Norwegian, Air Gotland, Amapola och Leap Air. Det är ju självfallet totalt vansinne med så många bolag till en landsända med mindre än 60 000 människor. Okej att många stockholmare har sommarhus på Gotland och att staten flyttat ett gäng huvudkontor till Visby, men det är inte tillräckligt för att göda fem flygbolag.
Vad kommer då att hänga i framtiden? Min spaning är att vansinnet lär fortsätta. Priskriget välkomnas självfallet av resenärerna, men det är en gammal sanning att flygbiljetter under tusen kronor inte är hållbart i längden. Åtminstone i Sverige.
Bakom några av de “nya” flygbolagen finns starka ägare som dels äger flygplan som de inte vill ha stående på marken och som har råd att driva verksamheten med mindre förluster. Det finns också en överkapacitet av wet lease till lågpris. Alltså flygplan med personal som visserligen inte pratar svenska, men som i övrigt gör ett bra jobb till bråkdel av kostnaden när vi jämför med svensk personal.
Dessa faktorer kommer att skapa en flexibilitet när det gäller att gå upp och ner i kapacitet och kommer att leda till att bolagen testar och öppna och släcka ner linjer och skruva på turtäthet.
Om vi ska utgå från svenskarnas sökningar på Google så är lusten att resa inom Sverige betydligt större än behovet att resa utomlands. Det är alltså helt rätt att satsa på Sverige. Men det kommer att ta lång tid innan marknaden stabiliseras.
I förlängningen vore det på sin plats med en större genomlysning av inrikesflygets effekter på det regionala näringslivet. Både vad det gäller turism och möjligheten att driva företag bortom landets tre större städer.
Idag finns ett trettiotal kommunala flygplatser som går på knäna. Det är inte hållbart. Antingen satsa eller lägg ner.. Det sägs ofta att hela landet ska leva. Senaste i statsministerns tal till folket igår i SVT. Men hur ska detta gå till rent konkret? Att lämna över ansvaret till ett gäng tappert kämpade små flygbolag är inte vägen fram. High Chaparral lär fortsätta.
