Ålder. Det är en knepig fråga. Förra året fyllde jag 50 år. Jag hade grym ångest fram till den 19 november förra året och sedan dess har jag inte tänkt så mycket mer på det. Jag har varit vuxen i drygt 30 år och hunnit med mycket. Jag har varit het och jag har fått sparken. Jag har blivit dumpad och träffat mitt livs kärlek. Jag trivs alldeles utmärkt med att skriva om reseindustrin här på Travel News och i vår systertidning RES. 

Sverige är ett åldersfixerat land. I vårt land skulle två personer som närmar sig 80 år vara uteslutna ur alla diskussioner om makt. I USA slåss de om att bli president. Just detta kan jag vara avundsjuk på. Tiden som en resurs, en källa som aldrig slutar att överraska fram till den minut då livet tar slut. Vi i media är ansvariga för den åldersfixering som sker i samhället. Det är våra faktarutor som skapar detta. Alla ska uppge sin ålder, titel och sitt fulla namn. Men nu har jag bestämt mig för att reflexmässigt sluta fråga ålder i Travel News faktaruta. Det är faktiskt lite pinsamt att det tog 50 år att komma fram till detta. 

I övrigt får jag mejl från människor som tycker att Travel News ska skriva om att de finns bolag som inte fuskar i reseindustrin. Alltså bolag som skiljer sig från SAS och Norwegian som betalar tillbaka kundernas pengar när resorna blir inställda. Många gör detta, men det är svårt att uppmärksamma att bolag följer lagen. Media har en dragning till olyckor och det faktum att alla plan, tåg och bussar landar i tid är ingen nyhet. Jag kan också förstå att SAS och Norwegian drar ut på processen och vill att kunderna ska ta emot värdecheckar istället för cash. Vi lever i en unik tid och den kräver speciella lösningar. När man är på ruinens brant handlar allt om att överleva.    

Skriver dessa rader ombord på ett X 2000. Får ett mejl från SJ om att tåget fyller 30 år. Då kunde man faxa från första klass och hyra en mobiltelefon. Nu funkar internet hyggligt mellan Linköping och Mjölby. När vi skulle lämna Stockholms central blev det elfel och allt stod still i 28 minuter, men nu kör vi som attan mot Skåne. Tåget kan fortfarande komma fram till Malmö i tid. Det är alltid svettigt att ha ett möte kant i kant med ankomsttid, men vad gör man inte för miljön. SJ var schysst när jag skulle boka om resan och det kvarstår 65 kronor från tidigare köpt resa. Men att ombokningen måste ske via SJ:s chatt och inte via appen är en svaghet. Att sitta ensam utan sällskap är riktigt skönt när man arbetar ombord.

Avslutningvis är jag glad att en av de mest lästa artiklarna i veckan här på reseindustrins affärstidning är den om att vi ska köra Travel News Market i november. Vi i denna bransch behöver träffas och göra affärer. Vi är den näringsgren som är hårdast drabbad av corona och det har visat sig att regering och riksdag fullständigt struntar i oss. Det är bittert, men det är bara att fortsätta att kämpa på. Att vifta med vår flagga och säga att vi finns är ett första steg tillbaka mot den nya normala. Det kanske aldrig blir som sommaren 2019, men jag vet att resebranschen kommer att överleva för det finns i människans innersta DNA att vara nyfiken och se och upptäcka världen.