Det mest intressanta seminariet under vår mässa Travel News Market den 11 november i år var vårt och SBTA:s samtal om tåg i Europa. Och då främst affärsresandet. Den underliggande frågan var: varför funkar det inte bättre…

Talade gjorde “vår” tågexpert Mats Nyblom och Silver rails Erik Wigers-Larsson. Den senare försöker bygga ett digitalt system där man kan köpa tågbiljetter för att resa runt i Europa. Ska vi sammanfatta hur det kommer att gå blir svaret: åt helvete. 

Förklaringarna är många. 

Den viktigaste är att de nationella tågbolagen tack vare avregleringen har blivit vinstdrivande bolag. Och bolag som kontrollerar 80-90 procent av en marknad vill inte dela med sig av kakan till någon. När EU kräver att de ska göra sitt utbud tillgängligt vänder de sig till sina ägare, alltså ett antal medlemmar i EU och protesterar. De nationella tågbolagen vill sälja sina biljetter själva på sin egna plattformar. Och förstås inte släppa in andra aktörer i detta system. 

Ett bra exempel är SJ som vägrar att släppa in MTRX i sin app. Vad har det lett till? Jo, MTRX hade visserligen försäljningsrekord när SJ:s sajt bröt ihop i veckan, men hur många kronor har bolaget tjänat på att köra fjärrtåg i Sverige sedan sedan starten 2015? Svar inte en krona. 

Okej, nu vet vi att kinesiska staten inte ger upp i första taget, men MTRX sporrar ju fler aktörer att komma in på den svenska tågmarknaden. 

Men den viktigaste förklaringen till att tåget aldrig kan ersätta flyget i Europa är att de flesta tågbolag inte är intresserade av ny kunder. De tjänar mer pengar på att med den kapacitet de har idag höja priserna. Ett bra exempel på detta är återigen SJ 

”Om tåget någonsin ska konkurrera med flyget så måste biljettköp och lösningar vid försenade tåg ske sömlöst”

Tre gånger så många kunder blir bara problem. Och det faktum att de nationella tågbolagen inte vill låta andra aktörer sälja deras biljetter gör att techbolagen undviker tåget. De tjänar mer pengar på att sälja flygbiljetter och hotellrum. Vilket leder till att riskkapitalet inte vill gå in med pengar. Lägg där på statlig byråkrati i form av olika system för att köra tåg i olika länder i Europa. Ett aktuellt exempel är danskarnas nej till svenska sovvagnar på deras räls på väg mot Hamburg. Och att alla istället för en gemensam standard bygger sin egna nationella lösningar för hur man ska driva tågtrafik och sälja biljetter. 

Jag tror att ytterligare ett problem är att dagens beslutsfattare minns hur det var att tågluffa sömlöst i Europa på 80- och 90-talet och att detta går att återskapa. Men då var tågbolagen nationella verk utan vinstkrav. Nu har vi aktiebolag som skyddas av pappa staten. 

Det är med detta som bakgrund vi ska se veckans kollaps hos SJ. Bolaget kan inte ens bygga en sajt som håller för en hajp de själva byggt upp. Och när det blir kaos för alla som vill fira jul och nyår utan Co2-utsläpp så KANSKE kunderna ska kompenseras av SJ. Detta duger inte. 

Om tåget någonsin ska konkurrera med flyget så måste biljettköp och lösningar vid försenade tåg ske sömlöst. Erik Wigers-Larsson tog upp ett exempel med en hållbarhetschef från CAPGemini som skulle åka tåg från Berlin till Edinburgh. För att göra resan skulle fyra bolag samarbeta. 75 procent av tågen var försenade vilket ledde till att resan tog över 40 timmar och hen fick själv betala för en extra övernattning i London. Alltså, vem vill utsätta sig för detta när man kan flyga mellan dessa två städer på drygt två timmar?

Med allt detta sagt vill jag vara tydlig med att jag gärna åker tåg kortare sträckor i Sverige och att jag gärna skulle ta tåget från Malmö till Berlin någon gång ibland. Men kan vi inte bara en gång för alla slå fast att tåget aldrig kan ersätta flyget.