Det är en magisk höst. Varje dag är som en uppenbarelse. Okej, inte alla. Men många. Exempelvis idag torsdag när jag skriver dessa rader: klarblå himmel, varm sol, vindstilla när jag cyklar upp och ner för Slussenbacken på en Stockholm eBikes. Det sista är en grön elcykel som staden ställer ut på ett gäng platser. Det kostar overkliga 157 kronor att abonnera på denna tjänst i HÅLL I ER NU ett helt år. 

“En chefredaktör på Nordens största affärstidning för reseindustrin bör förstås vara kritisk till att Stockholms stad konkurrerar på en marknad som borde skötas av kommersiella aktörer”

Okej, cyklarna är inte alltid helt stabila och ibland är det tomt i batteriet och då blir man sjukt svettig av att trampa uppför Guldbron. Vidare är bokningsappen och verkligheten inte alltid kalibrerade, men tjänsten funkar tillräckligt bra för att jag som medborgare aldrig mer ska hyra en elsparkcykel i Stockholms innerstad. 

De senare kommer förstås att överleva detta. Det lär finnas 23 000 elscootrar i Stockholms innerstad att jämföra med stadens 5000 lånecyklar. Problemet med de senare är att det behövs fler stationer där man kan parkera sin cykel. Och så måste cyklarna spridas ut bättre. Det är ofta fullsatt på Norrmalmstorg och tomt vid Centralen.

En chefredaktör på Nordens största affärstidning för reseindustrin bör förstås vara kritisk till att Stockholms stad konkurrerar på en marknad som borde skötas av kommersiella aktörer. Men så är det ofta i reseindustrin. Just i det här fallet funkar det ju hyfsat. 

I fallet när regeringen skulle införa nattåg ut i Europa gick det inte lika bra. 

Och ja, bakom bägge dessa initiativ spökar Miljöpartiet. Kan konstatera att det lär dröja innan det kommer fler “produkter” som vänder sig till kunder i reseindustrin. 

***

“Direktörer som vågar se sin kunder i ögonen. Finns det något bättre?” 

Vad har mer hänt i veckan? Jag har varit på en liten staycation på Hotel Kung Carl på Stureplan. Deras nya bar fyllde 1 år och ja hellre en fest för mycket än en för lite är mitt motto. När jag och min fru Anna hängde i baren stod hotellets vd och ägare Marcus Östlundh i dörren och tog emot gästerna och gav dem ett glas bubbel. Jag är oerhört svag för sånt. 

Direktörer som vågar se sin kunder i ögonen. Finns det något bättre? Jag är övertygad om att bakom nästan alla framgångsrika företag finns en människa av kött och blod. En personlig avsändare. 

Marcus driver hotellet tillsammans med sina två systrar Therese Hammar och Lina Östlundh. De är tredje generationens hotellägare. I koncernen ingår sex hotell i Malmö, Mölndal, Örebro, Ängelholm, Stockholm och Hudiksvall.

Det hela började efter andra världskriget med att familjen Östlundh ville göra något kul och sålde sin begravningsbyrå i hemstaden Hudiksvall och köpte ett hotell i Stockholm. Efter diverse affärer förvärvade man 1977 Kung Carl. 

Kung Carl öppnade första gången 1866, då låg verksamheten vid Brunkebergstorg. Dåvarande kungen godkände hotellets namn. 

När legendariska hotell Rydberg, föregångaren till Grand Hôtel, lades ner i slutet på 1800-talet skrev man i lokalpressen att det gjorde inget för Kung Carl fanns fortfarande kvar. Sedan 1925 ligger hotellet vid Stureplan och har precis fått ett av sitt livs ansiktslyftningar med den nya baren.  

Under åren har Kung Carl växt från sina ursprungliga 44 rum.

Vi bodde i rum 625 högst upp i huset under takåsarna med tre runda fönster ut mot Stureplan. Ett knöligt rum att städa, men samtidigt en unik plats. Det finns inget liknande hotellrum i hela Stockholm. Följaktligen kvalar detta rum in på min lista världens 50 coolaste hotellrum. Den ska jag publicera inom kort eller mer troligen före jag dör om 50 år på RES.se. 

Håll ut!

***

Nu återstår bara att önska alla läsare en riktig skön alla helgons afton. Vi ses ju nästa vecka i spalterna och på torsdag på Travel News Market. Glöm inte att regga dig här.