Det kom ett mejl från Google om mitt resande. I augusti besökte jag 10 länder, 28 städer och 96 platser. Jag har från årsskiftet till idag rest 1,7 varv runt jorden och totalt prickat av 26 länder/regioner, 270 städer och 1820 platser.

”Vem om inte chefredaktören för Nordens största affärstidning om reseindustrin ska resa och ta in vad som sker i Sverige och i världen?” 

Så otroligt kul att covid är ett minne blott och att världen åter är tillgänglig. Vem om inte chefredaktören för Nordens största affärstidning om reseindustrin ska resa och ta in vad som sker i Sverige och i världen? 

Jag är övertygad om att ju fler som resor desto bättre blir världen.

De senaste dagarna har jag dock varit i Stockholmsregionen. I söndags cyklade jag till Hammarbybacken för att inspektera Skistars förvandling av stans största jordhög till en event- och träningsdestination. Jag gjorde detta med min son Lou 12 år och hans kompis Arian 12 år. Vi spände på oss skidorna och tog ankarliften upp till toppen. 

Där uppe kom tvivlet. 

Ångesten. 

Jag är fostrad av Ingemar Stenmark när det kommer till utförsåkning. När jag gick på Centralskolan i Oxie i mellanstadiet var hans åk i Cortina och Garmisch-Partenkirchen heliga. En tjock-tv rullades in i biblioteket och hela skolan samlades för att beundra hur han kastade sig ut i backen, svischade förbi ett gäng pinnar på väg ner och vann. Kommentatorn Sven Plex Petersson förklarade att det var omöjligt för Ingemar att förlora. 

Några år senare i högstadiet skulle jag göra samma sak. Jag tog liften upp i alperna och möttes av ett stup. På fötterna hade jag ett par gigantiska pjäxor och två brädor med texten Elan. Samma märke som Ingemar brukade åka med. Men där upphör likheterna. Att åka skidor visade sig omöjligt om man är rädd för att trilla och slå sig.

Men som tur var dök Skistars vd Stefan Sjöstrand upp och guidade mig och min son i hur vi skulle komma ner med alla ben hela. Det blev några åk på den gröna heltäckningsmattan och jag tror faktiskt att om jag övar riktigt mycket så kan jag sluta ploga på vägen ner. Men min skidåkning är ändå overkligt ful. Min son däremot har alla förutsättningar att bli hyfsad på utförsåkning. Han har nämligen ingen aning om vem Ingemar Stenmark är. En förutsättning för att bli en anständig skidåkare.

”Min plan var att vi skulle ses högt upp i en skyskrapa i New York och fira ett globalt bolag”

Apropå anständighet så fick jag vara med på Bokus 25 års kalas i onsdags. Sveriges första internetbokhandel startades i Lund för ett kvarts sekel sedan av mina vänner entreprenörerna Kajsa Leander och Ernst Malmsten. Jag var med på ett hörn då och skrev recensioner av min favoritböcker på sajten. Bokus blev en omedelbar succé och sålde första året för 90 miljoner. Tyvärr började de olika finansiärerna lägga sig i verksamheten för mycket så mina vänner sålde företaget efter 1,5 år till KF som då ägde Akademibokhandeln. Idag finns Bokusgruppen på börsen. På scenen fick Ernst frågan om hur han tänkte sig företagets 25 årskalas vid bolagets födelse. 

– Min plan var att vi skulle ses högt upp i en skyskrapa i New York och fira ett globalt bolag. Men det är okej att vara här, sa han och blickade ut över den församlade på restaurang TAK vid Brunkebergstorg i centrala Stockholm. Alla skrattade förstås och den nuvarande vd-n sa att hon skulle fortsätta och kämpa för bolagets tillväxt. 

Jag menar med denna historia att det mest anständiga som finns är stora drömmar. Varför ska man göra något om man inte vill förändra världen på riktigt. Att gå en extra mil är det som skiljer medelmåttorna från elitserien. Energi föder energi och en blixt kommer aldrig ensam. 

Nästa vecka ska jag åka till Göteborg och hälsa på Heart Aerospace som utvecklar ett elflygplan med 18 stolar på Hisingen. Jag är helt övertygad om att elflygplan, om några år, kommer att vara standard vid kortare flygresor. Att vi fortsätter att resa i dag är en förutsättning för att elflygplan ska utvecklas. Det är marknadens efterfrågan som leder oss in i framtiden med varm hand. 

Så föds stora drömmar. Eller om ni vill anständiga drömmar.

Ha nu en skön helg så hörs vi snart igen.