Åh vad jag älskar att flyga. Det är så härligt. Och ja, mysigt. Att komma in i ett flygplan och slå sig ner vid fönstret och titta ut, det är magiskt. Sakta taxar den väldiga maskinen ut från terminalen och glider långsamt mot vår startbana. Kapten meddelar besättning att de ska spänna fast sig, motorerna mullrar igång och sen skjuter vi iväg. Rakt upp i himlen. Jag sitter som klistrad vid rutan och ser bilar och hus bli små som myror och sakta lösas upp i stora vita moln. Havet breder ut sig under mig, på ena sidan Själland och andra sidan Skåne. Näsets tvådelade ormtunga ut i det blå havet. Sandbankarna, likt gigantiska valar under havsytan, är redo att förändra landskapet i nästa storm. Att på bara en knapp timme färdas från en huvudstad till en annan är oemotståndligt. Det skapar en sån effektivitet i mitt liv och i hela världen. Jag kan ha mina barn på ett ställe och mitt arbete på en annan plats.
Okej, nu ska jag i ärlighetens namn säga att Kastrup, Nordens ledande flygplats, är en bedagad skönhet. Det är sorgligt att passera långa rader med nedstängda affärer. Jag blir rädd av krogar och kaféer utan en enda gäst. Hur ska människor kunna betala hyran när de är arbetslösa? Resenärer i munskydd är inte vackra. Munskyddet kliar och luktar illa. De drar i mina öron och svider. Och att taxa ut och se väldiga maskiner vars motorer är inkapslade i orangea överdrag är lite som att vara med i en efter-katastrofen-film. Högst tio procent av Kastrups kapacitet var igång i onsdags när jag flög upp till Arlanda. Beläggningsgraden i Norwegians Boeing 737 800 var på samma nivå. Vi i kabinen var hyggliga på att hålla avstånd, det var betydligt trängre i pendeltåget på väg in från Märsta. Vi befinner oss i fas 2 när det kommer till resande. Alla vet att vi nu får resa, men ganska vill och vågar. När jag mejlar runt till hotell jag vill besöka i sommar får jag beskedet att det är fullt. Juli kommer att bli en bra månad för de i besöksnäringen som lever på leisure. Men när jag pratar med chefer och personal är det uppenbart att hösten kommer att bli tuff. Konferenser som redan har flyttat en gång från vår till höst avbokas nu. Och när det kommer till våra nordiska grannländer så lyser de som bekant sedan länge med sin frånvaro. Det är så sorgligt att vi i Norden inte har lyckats få igång ett bra samarbete under corona-krisen. Jag menar, om inte ens vi som delar samma värderingar och har samma kunskapsnivå kan samarbeta hur ska då resten av världen kunna detta. Om jag ska knyta ihop säcken med min inledning så är flyget ett bevis på att hela världen faktiskt kan samarbeta. Flyget lyckas ha gemensamma regler överallt och det har lett fram till att flyget är världens säkraste transportmedel. Kanske är detta det mest hisnande av allt, att man 10 000 meter upp i luften i en liten metallkapsel är på den tryggaste platsen i världen. Den känslan är min drivkraft när jag arbetar med Travel News. Och jag vet att jag inte är ensam. En vanlig vecka mitt i juli läses vi av 23 000 människor.
Nu ska jag åka på MC-semester i Sverige. Vi ses på vägarna. Och ja, förstås här på Travel News varje dag hela sommaren.
7 kommentarer