Veckans viktigaste lärdom gjorde jag i måndags. Den drabbade mig i Klevshult i mörkaste Småland. Det blev ett besök jag sent kommer att glömma. Jag rullade in min lånade Mercedes till OKQ8-macken full av förväntan. Jag såg framför mig ett snabbt besök, en glass, en Redbull (min drog vid bilkörning) och sen snabbt tillbaka upp på E4:an och fort hem till Kattgränd och Stockholm. Men när jag skulle tanka gjorde jag ett ödesdigert misstag, jag fyllde tanken med bensin när det skulle varit diesel. 30 liter. Ångesten spred sig som löpeld genom min kropp. Min första tanke var, äh, det gör inget. Dagens bilar är så tåliga att lite ombyte i magen spelar ingen stor roll. Kostcirkeln för människor, olika bränsle för bilar, det är bara bra. (Förnekelse är som bekant det första tecknet på en kris.) 

Men sen kom jag på att jag inte är en bilexpert. Har exempelvis ingen aning hur man byter oljan på bil. Under åttiotalets bilsemestrar var kontroll av oljestickan ett stående inslag varje gång vi besökte en mack i Danmark, Tyskland eller Italien. Oljestickan var som ett spjut som fastnat i bilens mage och som skulle kontrolleras. 

Andra tanken i Klevshult blev alltså att prata med en expert. (Jag accepterade mitt hjärnsläpp.) Den vänliga tjejen på macken frågade första om jag startat bilen och när beskedet blev nej ringde hon en bägare. Det tog ungefär en timme innan Martin från Assistance dök upp med sin rödgula bärgningsbil och en knapp halvtimme senare rullade vi in på Hedins Mercedesverkstad i Värnamo. Det tog drygt en timme för dem att suga ut all bensin ur tanken och sen fylla på ny fin diesel. Bägaren berättade att mitt misstag ger honom brödföda i princip varje dag. 

Hur kommer denna incident att påverka mitt framtida resande? Svar jag kommer hädanefter att alltid teckna en helförsäkring när jag hyr bil. 

Veckans insikt nummer två. Krisen är på intet sätt över trots att reseförbudet både inom landet och till andra länder är borta. Hotellen i Stockholm gapar fortfarande i många fall tomma och det rådande högtrycket med temperaturer på runt 30 grader gör bara krisen värre. Skriver dessa rader ute på Sandhamn och här är hotellet fullsatt och i himlen smattrar en helikopter med ännu fler sommargäster på väg. Samtidigt som jag skriver detta kommer beskedet att Astrid Lindgrens värld kommer att hålla stängt resten av sommaren eftersom polisen inte tillåter flera teaterföreställningar med femtio personer i publiken att rulla samtidigt inne på området. Hotellkrisen förvärras när sockerbitarna som är turisternas reseanledning tvingas hålla stängt i sommar. Jag tycker det är dåligt att myndigheterna inte har hittat en väg fram så att våra stora temaparker kan hålla öppet. Än en gång är det bevisat att Sverige inte är ett turistland. Besöksnäringen ses inte som en del av exportindustrin utan som något, jag vet inte vad, oviktigt. Det centrala regeringsargumentet för att hälla in fem miljarder i SAS är att bolaget är livsnödvändigt för exportlandet Sverige. Att man gör detta, samtidigt som många mindre bolag inte vet om regeringen kommer att förlänga stödåtgärderna är skandalöst. Tyvärr tror jag att konkursvågen som bedarrade efter coronakrisens inledningen i mars åter kan ta fart under sommaren. Jag lider med alla duktiga entreprenörer i reseindustrin. 

Men det är bara att bita ihop och fortsätta att kämpa på. Jag kommer i helgen att göra mitt yttersta för att turistnäringen i Sandhamn ska må bra och tjäna mycket pengar. Vill du veta vad du ska göra här kan du läsa Travel News systertidning RES om några dagar när jag publicerar min reseguide till skärgårdens häftigaste mötesplats.  

PS: High Chaparral ligger inte långt från Klevshult.