Nu är det bara en dag kvar på det värsta året någonsin för reseindustrin.
Nyligen skickade PG Nilsson, grundare av koncernen Svenska Brasserier med krogar som Riche och Sturehof i Stockholm, ett nyhetsbrev till sina stamgäster. I mejlet berättade PG att han varit igång sedan 1983 och hunnit med: “den svarta måndagen 1987, fastighetskrisen i början av nittiotalet, IT kraschen vid millennieskiftet, finanskrisen 2008, terrordådet 2017 och många andra kriser som har påverkat oss. Vi har lyckats överleva alla dem och vi kommer att klara även denna kris, även om den slår många gånger hårdare än alla de andra tillsammans.”
Hårdare än alla andra kriser tillsammans.
Det finns inget annat sätt att rättvist beskriva 2020 än med dessa ord.
Och trots detta har vi inte sett en lavin av konkurser i reseindustrin.
Staten har sträckt ut en nyckfull hand och delat ut små plåster till ymnigt blödande sår. Man har lovat likviditetsstöd som har anlänt månader för sent. Just nu sitter många bokföringsmänniskor och undrar hur de ska kontera pengar som staten eventuellt kommer att betala tillbaka nästa år. Skuld eller fordran? Något vettigt svar från finansminister Magdalena Andersson tycks inte vara i sikte.
Det är uppenbart att hon och resten av Sveriges riksdag inte tycker att reseindustrin är speciellt viktig. Vi utgör knappt tre procent av BNP, men minst det dubbla när det kommer till sysselsättningen. Detta skulle kunna vara en brist, ett bevis på att reseindustrin inte är effektiv om vi jämför med biltillverkning eller livsmedelsproduktion. Men man kan också se det från andra sidan, reseindustrin skapar sysselsättning som få andra näringar i Sverige. Jag håller med Petter Stordalen som jag intervjuade för några veckor sedan. Reseindustrin är den stora integrationsmotorn i Sverige.
Det är skrämmande att regeringens politik har fått fortgå snart ett år utan någon egentlig diskussion.
Det enda företag som regeringen verkligen värnat under pandemin är SAS.
I just detta unika fall har miljarderna regnat över bolaget. Jag håller med om att flyget är motorn i reseindustrin. Utan flyg kan vi glömma besökare på turistbåtarna i Stockholm och utan flyg är det tomt på de flesta hotell och krogar. Men rimligheten i att ge SAS 4,5 miljarder och hålla tiotusentals entreprenörer i reseindustrin och deras hundratusentals anställda på halster i månader med tveksamma löften och paket som tar månader att realiseras är noll.
Här tycker jag att både Visita och fackförbunden i dessa näringar varit alldeles för tysta i debatten.
Jag har förstått att man är rädd för att provocera och reta statsmakterna, men ärligt talat är det Löfven och Andersson som är de provocerande. Deras ton vid pressträffar antyder hela tiden att reseindustrin försöker sko sig med skattebetalarnas pengar, men sanningen är ju den att reseindustrin inte har skapat corona eller sprider den mer än någon annan. De företag som har rätt till stöd har betalt in miljarder i skatt i årtionden. När de nu drabbas av näringsförbud från en dag till en annan borde snabb kompensation vara en självklarhet. Läget nu kan inte jämföras med någon tidigare ekonomisk kris. Corona är en naturkatastrof som främst drabbat landet eftersom vi inte stängde våra gränser i början på året och aldrig fick igång någon testning eller smittspårning. Alltså regeringen och regionerna svek sitt uppdrag. De gjorde inte sin plikt.
Och nu får reseindustrin stå för notan. Det är fan en äkta skandal.
Men det är inte försent att göra om och göra bättre.
På kort sikt handlar det om att mobilisera krafter som gör att regeringen åtminstone lever upp till de löften som meddelats på pressträffar. I exempelvis Tyskland, Danmark och Belgien betalar staten utlovade bidrag efter några dagar. Varför det inte funkar här är obegripligt.
I nästa led handlar det om att få i gång en mer genomtänkt politik för reseindustrin.
Jag lovar i alla fall att det senaste kommer att vara Travel News agenda för 2021.
Och med dessa ord vill jag önskar alla läsare ett riktigt gott nytt år. Jag är övertygad om att nästa år har mycket gott i sitt sköte. Värre än 2020 kan det nämligen inte bli!
16 kommentarer