Fredagskrönikan författas 8000 meter upp i luften i ett Air Leap-plan. Jag är på väg till Gotland för att göra en guide för Travel News systertidning RES. Jag ska testa fyra olika hotell i Visby och åka runt och titta på allt från Bergmans hus i norr på Fårö till någon rauk på Sudret. Jag har en lång lista, men kan alltid fylla på med mer. Så har du tips på vad jag ska titta på får du gärna mejla mig här. 

Min tes är att Gotland är Sveriges Mallorca, ungefär lika stort och alla pratar stockholmska. 

Vi får se om den håller.

Det har varit en gastronomisk arbetsvecka. I onsdags åt jag Nobelmiddag, läs om detta här, och dagen efter hängde jag en stund på Årets kock. Kocktävlingar är lite som tävlingar i konståkning, det är ett gäng domare som bestämmer och det är ganska svårt för oss som inte bedömer mat varje dag att avgöra vem som är bäst. Man får helt enkelt lita på experterna och njuta av det som går att njuta av. För mig är det självklart att mat ska njutas med ögonen och näsan i lika hög grad som med tungan och magen.

De åtta finalkockarna svettades i sina bås och skulle bland annat förvandla kanin och gammalt bröd till läckra anrättningar. Tävlingsledaren Tom Sjöstedt tyckte att de blivande kockstjärnorna skulle få svåra uppgifter och det kan jag hålla med om. Men jag tycker att laga mat på rester och kanin alltså… när det finns så mycket godare råvaror att visa upp. Då föredrar jag Nobelfesten som är ett fantastiskt skyltfönster för Sveriges bästa råvaror.

(Vill du veta vad jag tycker om denna måltid ska du klicka här.)

Det finns ett gäng kända kocktävlingar i Sverige och de slåss förstås om vem som är finast och bäst. Kocklandslaget tävlar inte i Årets kock utan slåss i en annan tävling ofta kallad OS. Ytterligare en kocktävling är Bocuse d’Or mer känd som kock-VM. Det är lite rörigt och svårt att skilja de olika kamperna åt, men jag tycker inte att det gör så mycket. Mångfald berikar och lite kaos och konkurrens gör att man hela tiden går runt och tänker på det svenska gastronomiska undret. 

I senaste omgången av Bocuse d’Or knep Skandinavien de tre översta platserna på prispallen, hur kunde vi i kalla norr slå äkta matnationer som Frankrike, Italien och ja Kina. Svaret är att svenskar är medvetna om att vi inte har en lång mattradition utan måste lyssna och lära av de bästa. I Frankrike vet man att ma är världsmästare på matlagning eftersom man lagat god mat sedan medeltiden. Då testar man inget nytt och man är inte nyfiken på vad andra håller på med. Stagnation är som bekant detsamma som att backa och vips så var vi bäst i världen på att laga mat. Jag är övertygad om att läcker mat är en central reseanledning. 

I veckan körde vi på Travel News ett web-seminarium med ett gäng länder i Centraleuropa. Det gjorde ont i själen att se alla dessa vackra städer och dess omgivande härliga skogar och vackra sjöar och veta att det kommer att dröja innan vi kan åka dit. Jag har skrivit det förr, men det kan sägas igen att resa är ett balsam för själen. 

Nu har vi kommit fram till vårt Scandic hotell och när jag skriver detta ligger min fru på sängen och sover middag efter en mysig lunch på S:t Hans kafé. Den frid som infinner sig på ett hotellrum när man har kommit fram och vet att det är få plikter till vi ska ska checka ut nästa morgon är underbar. 

Ljuset på Gotland är sylvasst, luften hög och klar och himlen ett kornblått valv helt utan moln. Detta är den bästa tiden säger en hotelleprenör vi delade bil med in till Visby. Körde gjorde Pigge Werkelin som ska visa mig världens mest moderna camping om tio minuter.

Och med dessa ord lämnar jag Travel News till måndag morgon. Vill du veta vad jag gör på Gotland kan du hänga med Instagram här och här.