Det är något märkligt med hur vi människor fortsätter resa, trots att nästan allt tycks tala emot det.

Vi reser trots strejkhot, trots jordskalv, trots konkurser och trots att destinationerna vi älskar håller på att spricka i sömmarna. Den här veckan på Travel News är en illustration av just det: en karta över en bransch som vibrerar mellan kamp och kontrollförlust.

Flygstrejken är kanske det mest konkreta hotet – ett fackligt vrål från kabinpersonal som kräver något bättre. Men för resenären handlar det mindre om arbetstvister och mer om inställda avgångar, omplanering och frustration. När Norwegian säger att man ”inte vet om det blir strejk” – säger man egentligen att vi hoppas på det bästa men planerar för det värsta. Det har blivit ett slags motto för hela reseindustrin.

Samtidigt: en jordbävning utanför Kreta på 6,1 på Richterskalan. Ingen skadad, tack och lov. Men det ger perspektiv. Resandet kan kännas som något vi har kontroll över – biljetter, tider, bokningar – men så påminns vi om att planeten skakar. Bokstavligen.

Och som om det inte räckte: Northvolt går i konkurs. Det företag som symboliserade framtiden, grön omställning och industriell pånyttfödelse i norr. Och där står The Wood Hotel – ett arkitektoniskt mästerverk i trä – och försöker blicka framåt. Hotellchefen David Åberg låter nästan övermänskligt lugn när han säger att “vi är en destination”. Som om ett hotell på 20 våningar av gran skulle kunna bära en hel stads framtid på sina axlar.

Och mitt i allt detta: överturism. Zakynthos, Mallorca, Paris – de destinationer som fortfarande lockar, men där lokalbefolkningen går på knäna. Där idyllen långsamt eroderar av sitt eget rykte.

Det är lätt att känna sig trött. Kanske cynisk. Men så tittar man på hotellbokningarna i Skellefteå – de ser bra ut för sommaren. Turisterna återvänder till Grekland trots tsunamivarningar. Och flygbolagen rustar, för de vet att folk kommer vilja resa igen, även efter ännu en konflikt.

Det verkar som att vår vilja att resa – att ta oss någon annanstans, se något nytt, andas en annan luft – är starkare än rädslan för allt som kan gå fel. Eller så är det precis tvärtom: vi reser för att hantera just den rädslan. För att känna att vi lever. För att få känna sand mellan tårna, inte bara nyheternas grus mellan raderna.

Så ja – flygbranschen darrar. Hotellen balanserar. Och jordskorpan är, som alltid, instabil.

Men vi reser ändå. För att vi måste.