Exakt var vigseln – tidigare planerad till Misericordia – ska hållas, är fortfarande hemligt. Men själva festligheterna rapporteras nu vara flyttade till Venedigs enorma 1300-talskomplex Arsenale i distriktet Castello. Omgivet av vatten och omöjligt att nå från land när broarna dras upp.

Att världens fjärde rikaste man och hans blivande brud mötts av så mycket folkliga protester att de i sista minuten tvingats flytta sin kärleksfest är inte bara en logistisk fotnot. Det är en tydlig signal. Den som inte lyssnar på lokalbefolkningen får sin lyxyacht bortbogserad – Venedigs tålamod är slut.

Det är också ett slags lackmustest på framtidens resepolitik. Trots att Venedig fortsatt är sinnebilden för den romantiska drömdestinationen har det i decennier knakat i fogarna. År efter år har staden förlorat invånare i takt med att turistvolymerna ökat. Från 174 000 bofasta på 1950-talet till knappt 49 000 i dag. Den som försöker köpa vardagens livsnödvändigheter i stadskärnan får numera nöja sig med souvenirer.

Det finns ekonomiskt värde i lyxturismen. Rika besökare genererar mycket höga intäkter. De är också betydligt färre och därmed finns även en slags hållbarhetsargument. Gränsen mellan exklusivitet och arrogans kan dock vara hårfin. När Venedigs borgmästare först försökt framhålla bröllopsfesten som en fjäder i hatten, har aktivister svarat med uppmaningar till vattenblockader. Under parollen ”No Space for Bezos” har venetianare krävt tillbaka rätten att definiera sin egen stad: inte en kuliss till salu, utan ett levande samhälle.

Turism ska inte vara något som bara ”händer” en stad. Bäst blir det när evenemang och samarbeten arrangeras i takt med dess rytm. Vi har rapporterat mycket om hur frustrationen mot överturism växer i Europa. Desto mindre om reaktioner på så kallade ”destination weddings” och internationella miljardärsfester. Jeff Bezos och Lauren Sánchez får förstås sin bankett, sitt jetsetfölje på si så där 250 personer och sin champagnedränkta final. Men de får också anpassa sig, trots att de har råd att betala en faktura på 40–48 miljoner euro.

Och Venedigborna? Ja, de får förhoppningsvis en tillvaro som är uthärdlig även efter att den stjärnströdda ridån gått ner. Ett kapitel i framtidens turismhandbok tycks hur som helst ha skrivits av dem som var redo att kasta sig i vattnet för att säga, att nu räcker det.