Varje sommar får charterresan skulden för att driva upp inflationen. Men högsäsongspriser är inget nytt – och de är varken farliga eller fula. Det som däremot är nytt är den moraliserande tonen mot alla som vill lämna Sverige några veckor.
Varje sommar är det samma visa: medierna pekar ut charterresan som inflationsdrivande och ger reseindustrin skulden för Riksbankens huvudvärk. Men priserna har alltid stigit i högsäsong – och det är varken nytt eller farligt. Det som är nytt är den slappa berättelsen om att vi ska skämmas när vi packar väskan.
Att priserna stiger mitt i juli är lika förutsägbart som att glass kostar mer på stranden än i mataffären. Det handlar inte om ”inflationsrisker” i egentlig mening, utan om att efterfrågan ökar kraftigt under en begränsad period. Alla vill resa när de är lediga, och den som någon gång köpt en flygbiljett vet att det är efterfrågan som styr priset. Det är marknadsekonomi, inte en konspiration från resebolagen.
Vi accepterar utan större protest att skidsemestrar kostar mer under sportlovet, att hotell i Visby höjer priserna under juli eller att restauranger på midsommarafton tar mer betalt. Men så fort det handlar om utlandsresor blir tonen moraliserande – nästan skuldbeläggande. Som om själva viljan att lämna Sverige några veckor vore ett samhällsproblem.
Visst, högsäsongen har blivit längre. Men är inte det något att applådera? När fler reser under maj, september eller till och med oktober minskar trycket på juli och augusti. Resultatet blir mindre trängsel på de mest populära destinationerna, mindre överturism och sannolikt bättre priser på både flyg och boende för dem som väljer bort de mest eftertraktade veckorna. Det är en utveckling som gynnar både resenärer och lokalbefolkningar – och faktiskt gör resandet mer hållbart.
Det märkliga är att de som nu pekar finger åt reseindustrin ofta glömmer att prisuppgångar i högsäsong räknas in i inflationssiffrorna på ett sätt som gör att det ser dramatiskt ut – trots att det är förutsägbart och temporärt. När lågpriserna kommer tillbaka i januari eller mars pratar ingen om att resorna ”trycker ner” inflationen. Det passar liksom inte in i narrativet.
Och ja, det är enklare att göra rubrik av att en flygresa till Gran Canaria blivit 800 kronor dyrare i juli än att förklara hur inflationsberäkningarna faktiskt fungerar. Men det är också att förenkla något som är betydligt mer komplext.
Apropå komplexa förändringar: Travel News kunde i veckan berätta att SAS har bantat bort 220 tjänster i sommar, varav 95 procent på huvudkontoret i Frösundavik. Merparten jobbade med IT eller på den kommersiella sidan. Den operativa delen har snarare brist än överskott på folk. Unionens klubbordförande tror att fler huvudkontorsfunktioner på sikt flyttas till Köpenhamn. Det låter logiskt, med tanke på att SAS lägger allt mer resurser där, men det är också lite sorgligt – Arlanda känns mer och mer som en matarflygplats.
Och när vi ändå talar om maktförskjutningar: Efter viss förvirring står det nu klart att Strawberry är med i den uppmärksammade stämningen mot Booking. ”Vi står solidariska med våra kollegor i hela Europa”, sa vd Torgeir Silseth till News och lade till att man vill avvakta med fler kommentarer tills processen är avgjord. Som väntas bli långdragen – och kan få betydande konsekvenser för relationen mellan hotellnäringen och de stora bokningsplattformarna.
Det ska bli mycket intressant att se vart allt detta tar vägen. Och under tiden kan vi kanske unna oss att resa – utan att be om ursäkt för det.
Trevlig helg!
