Entusiasmen märks fortfarande när Niklas Möller och Eric Spongberg tänker tillbaka på sina upplevelser i Schweiz för drygt två decennier sedan.

– Engelberg har den där råa, orörda charmen som när vi grundade Ski Lodge Engelberg kändes mer äventyr än semester. När vi kom hit i början av 2000-talet var byn fortfarande en väl bevarad hemlighet med mycket själ, mycket snö, men inga platser där skidåkare kunde samlas, äta en riktigt bra middag och känna sig hemma, berättar Niklas Möller.

Precis det ville man därför skapa: en lodge att hänga av sig pjäxorna på för att prata om svängarna på berget – i sällskap av andra med samma kärlek till bergen. 

– På den tiden var Engelberg mest känd som kurort, med kurhotell och många tyska familjegäster, fortsätter Niklas och påpekar att han i dag upplever byn som ett internationellt friåkningsmecka.

– Där svenskar, norrmän, fransmän, amerikaner och schweizare delar lift med fotografer, guider och livsfilosofer. Jag vågar påstå att Ski Lodge har varit en del av ha gett Engelberg en spark i baken och gjort det globalt känt för sina enorma snömängder och höga fallhöjder.

Både bas och mötesplats

Mycket riktigt beskrivs deras hotell som en självklar både bas och mötesplats för såväl professionella skidåkare som vanliga dödliga entusiaster. Att det blivit så beror antagligen på att de format sin lodge utifrån egna erfarenheter. De har skapat något på en plats de säger sig älska att tillbringa tid på och enligt Niklas är passion den enda valuta som håller värdet oavsett valutakurs. 

– Vi är själva skidåkare i själ och hjärta. Att skapa gästupplevelsen utifrån hur vi själv vill ha det, det är en det enda sättet vi vet hur man driver hotell på. Vi vet hur våra gäster tänker – de kommer hit för skidåkningen, stämningen och snön, säger Eric Spongberg som menar att erbjudandet på så sätt balanserar mellan en lodge och ett vardagsrum.

Ett stort mått personlighet

Man har lagt tid på att lära känna regionen, lokalborna och den lokala kulturen. Det handlar om att tillföra snarare än att förändra, och med ett stort mått personlighet skapa en plats där gäster kan diskutera snön lika gärna som de snackar schweiziska viner. 

– Vilka förresten knappt exporteras alls, något man verkligen måste prova när man är här!

Att driva verksamhet i Schweiz har sina sidor – både utmaningar och fördelar. 

– Landet är fantastiskt, vackert, välordnat och… lite kostsamt. Allt från personal till potatis är dyrare här, säger Niklas.

Å andra sidan anser de det på många sätt betydligt enklare än att driva företag i Sverige. 

– Det är mindre byråkratiskt, och har du en myndighetsfråga är det fem minuters promenad till kommunhuset där du kan få omedelbara svar. Schweiz fungerar, kvaliteten är hög, och man tvingas tänka långsiktigt och hållbart på grund av prisläget, fortsätter Niklas.

Svenska marknaden avgörande

Verksamhetens själ och hjärta är dock mötet med människor. Det menar man har varit det absolut roligaste genom alla år.

– Ja, att få se hur gäster, personal och lokalbor smälter samman till en slags säsongslång familj. Kvällarna när det snöar ute, baren surrar och någon berättar om ett legendariskt åk i Steinberg – då vet man varför man gör det här, säger Eric.

Trots de olika bakgrunderna har dock just den svenska marknaden varit avgörande för Ski Lodge Engelbergs framgångar. 

– Svenskarna var våra första stamgäster, och de är fortfarande vår ryggrad. Det finns en kulturell gemenskap – samma humor, samma passion för snö, och kanske samma dragning till en välgjord pasta efter en lång dag, anser Niklas.

Men han är samtidigt noga med att påpeka att målgruppen breddats rejält. I dag kommer gästerna från både Europa och Nordamerika. I liggaren skriver de som sagt in alla från professionella skidåkare till fotografer och nyfikna foodies. Och vad är det då de efterfrågar mest numera? 

– Upplevelser – på riktigt. Folk vill inte bara ha ett rum, de vill ha en bra story att ta med sig hem. Det kan vara en topptur i knarrande snö i soluppgången, en klosteröl med skidguiden efter en heldag på berget, eller en brakmiddag där någon berättar om säsongen i Chamonix 1999 som om vore det poesi, säger Eric.