Det börjar ofta så. Inte med en affärsplan, inte med kapitalstarka partners eller PowerPoint-bilder om tillväxt. Utan med ett första jobb. En uniform som sitter lite snett. En uppgift som kanske inte syns, men som känns. För Johan Michelson, avgående vd för Best Western, var det en vinröd piccolo-uniform i Globen 1989. Att vattna blommor, mata karpar och parkera bilar blev startskottet för en livslång relation till hotellvärlden.
Det är lätt att romantisera sådana berättelser i efterhand. Men just därför är de värda att stanna upp vid. För bakom varje karriärresa som senare beskrivs i termer av ”vision”, ”förvärv” och ”strategi” finns ofta en mycket enklare drivkraft: kärleken till ett sammanhang. Till atmosfären. Till sorlet i receptionen.
När Michelson, 37 år senare, väljer att kliva från huvudkontorets excelfiler till rollen som egenföretagare är det inte ett steg bort från professionalitet – utan ett steg närmare sin ursprungliga dröm. Gästerna har blivit datapunkter, säger han. Det är en formulering som borde eka i fler styrelserum. För när människor reduceras till siffror förlorar också arbetet sin mening, både för ledare och medarbetare.
Här finns en viktig lärdom för arbetsgivare. Drömmar är inte flummiga distraktioner från verksamheten – de är ofta dess starkaste motor. En organisation som tillåter människor att bära med sig sin inre kompass, sin första förälskelse i yrket, bygger lojalitet, engagemang och långsiktighet. När ledare minns hur det var att stå längst ner i hierarkin blir besluten ofta både klokare och mänskligare.
Samtidigt säger berättelsen något avgörande om karriär. Vi lever i en tid där nästa steg ofta förväntas komma snabbt, helst planerat och optimerat. Men Michelsons resa visar motsatsen: att visioner kan ligga och gro i decennier. Att tajming handlar lika mycket om mognad som om marknad. Ibland måste man bli ”världsmästare i teorin” för att till slut våga testa praktiken fullt ut.
Bellboy – namnet på det nya bolaget – är mer än en nostalgisk blinkning. Det är ett statement. En påminnelse om att stora satsningar ofta bottnar i små början. För unga i branschen är det hoppfullt: dagens extrajobb kan vara morgondagens livsverk. För arbetsgivare är det en påminnelse om att den där piccolon i receptionen kanske bär på framtidens vision.
Drömmar är inte alltid högljudda. Ibland viskar de, år efter år, tills någon vågar lyssna. Och när de väl får ta plats kan de bygga både hotellkedjor – och meningsfulla karriärer.
Många har sagt till mig att jag borde starta eget. Jag har grubblat på det och det enda företagsnamn jag kommit på är: Lite bra på jävligt mycket AB.
Tveksamt om det skulle rocka. Att vara generalist är både en välsignelse och en förbannelse.
