Tre texter på Travel News den här veckan, och plötsligt känns resebranschen som en samtidsspegel i miniatyr: fri bar, nätfiske och robothundar på dansgolvet. Det är nästan så att man undrar om det är ett nyhetsflöde eller en pitch till en ny säsong av Black Mirror – ”All Inclusive Edition”.
I gästkrönikan om fri sprit i loungen utspelar sig dramat på Vienna Lounge. En man kliver fram till bardisken, fyller glasen till brädden och sveper dem som om det vore sista kvällen på jorden. Vitt. Rött. Repeat. En koreografi i självbedrägeri.
Det är en scen som många frequent flyers känner igen, oavsett om hemmabasen är SAS-loungen på Kastrup eller någon annan alliansoas. Frågan som ställs är enkel men obekväm: När blev ”premium” synonymt med ”obegränsad”?
Vi har vant oss vid att värde mäts i mängd. Mer mat. Mer dryck. Mer access. Men någonstans på vägen tappade vi bort omdömet. Fri bar är generöst – tills den blir en subventionerad förfest. Kanske är det inte snålhet att sätta gränser, utan omtanke. Om kostnader, om säkerhet, om värdighet. Det är trots allt svårt att tala om ”hållbar premiumupplevelse” med ena handen på champagnekylaren och den andra på kreditförlusten.
Samtidigt, på hotellfronten, påminns vi om att det inte bara är i loungen omdömet testas. Efter dataläckan hos Best Western visade det sig att bedragarna inte ens var särskilt sofistikerade. ”Bang Bangladesh” som avsändare är inte direkt Oceans Eleven-nivå.
Ändå klickade två personer. Två är få, med tanke på hur många som bokar hotell varje dag. Det är nästan rörande hur många som i stället gjorde det mest radikala man kan göra 2026: de ringde hotellet. De pratade med en människa. De dubbelkollade.
I en tid när vi förväntas trycka, swisha, signera och bekräfta i ett enda flöde av pushnotiser är det nästan rebelliskt att stanna upp och tänka: ”Verkar det här rimligt?” Kanske är digital kompetens den nya loungerestriktionen – två klick gratis, sedan får du använda hjärnan.
Och så har vi framtiden. På MSC Cruises ska AI-drivna robothundar och humanoider underhålla gästerna ombord på bland annat MSC Bellissima. Parader. Workshops. Dansgolv.
Det är lätt att le. Men också svårt att inte fascineras.
Kryssningsbranschen har alltid varit en lekplats för det spektakulära – isbarer i tropikerna, zipline över pooldäcket, nu robothundar som gör entré under Doremix Family Disco. Frågan är inte om det är rätt eller fel. Frågan är vad vi egentligen vill bli underhållna av.
Människan som dricker för mycket? Människan som klickar för snabbt? Eller maskinen som dansar perfekt varje gång?
Det finns en röd tråd mellan loungens fria vin, phishing-länken och robotparaden. Den handlar om ansvar i en tid av gränslös tillgång.
Bara för att vi kan erbjuda obegränsat betyder det inte att vi bör. Bara för att vi kan klicka betyder det inte att vi ska. Bara för att vi kan ersätta mänsklig interaktion med AI betyder det inte att upplevelsen automatiskt blir bättre.
Resebranschen säljer drömmar. Men den förvaltar också förtroende. Kanske är verklig premium 2026 inte fri sprit, flashiga robotar eller friktionsfria bokningsflöden – utan något så ospännande som måttfullhet, säkerhet och en bemannad bar där någon faktiskt ser dig i ögonen innan glas nummer tre.
Det vore nästan revolutionerande.
