Att Norwegian går från tillväxt till lönsamhet är en gammal nyhet. Men att Norwegian går från att satsa på Skandinavien till att bli ett internationellt bolag är dagens nyhet. Det är förstås en katastrof för Arlanda som kämpar för en utbyggnad och hänvisar till att antalet passagerare ska fördubblas inom några år. Denna åsikt är exempelvis inte vice statsminister och miljöminister Isabella Lövin överens om. I Ekots lördagsintervju nyligen uttryckte hon stor skepsis över Swedavias kalkyler och siffror. Besviken på sanningshalten i dessa siffror var även Maria Wetterstrand när hon debatterade flygets framtid på Travel News Market för någon vecka sedan. Maria tyckte att trafiken från Arlanda till Köpenhamn borde inkluderas när svensk inrikestrafik sammanfattas. 

Oavsett var siffrorna kommer ifrån är det att faktum att inrikesflyget i Sverige minskar radikalt och att longhaul från Sverige blir allt mindre attraktivt.

För det statliga flygplatsbolaget Swedavia som äger Arlanda är dagens besked från Norwegian förstås en mindre katastrof. Bland landets större flygbolag finns ett stort missnöje med Swedavia som tar ut höga avgifter från de regelbundna kunderna och ger generösa rabatter till de nya flygbolag som öppnar och ofta snabbt stänger ner långlinjer.

Att kartan med flyglinjer ofta ritas om är inget konstigt. Det är tillgång och efterfrågan och precis som allt annat styrs reseindustrin av tillfälliga trender och mode. För några år sedan erbjöd Norwegian Arlanda att bli bolagets främsta hub, men det gick aldrig i lås. Trist att Swedavia inte tog chansen att etablera sig som Nordens ledande flygplats.

Vad kan då Swedavia göra för att återskapa förtroende? Självfallet att värna om sina stamgäster mer. Alltså SAS, BRA och Norwegian. Man borde också vara mycket generös med data och information om vad som händer på flygplatsen. Här har Swedavia mycket att lära av sina kollegor på Finavia i Finland. Det finska statliga flygplatsbolaget har en mycket mer öppen approach. 

Att göra data tillgänglig för alla var en av de absolut viktigaste lärdomarna från IATA:s konferens “Wings of Change” i Berlin förra veckan. Öppen data gör att fler ser tillväxtmöjligheter och skapar både bättre flöde på en flygplats och högre säkerhet. 

På konferensen berättade Norwegians huvudägare Björn Kjos att den viktigaste faktorn för att få longhaul att lyfta är samarbete med andra flygbolag. Han lyfte fram Norwegians existerande samarbete med Easyjet i Europa och Jetblue i USA. Han lovade att det snart kommer ännu fler samarbeten. Detta är förstås goda nyheter för Norwegians hårt prövade aktieägare.

Men det är naivt att tro att tillväxten kommer att ske i vårt närområde.

Och för resenärer i Skandinavien minskar konkurrensen i och med dagens besked från Norwegian. Det är förstås mumma för SAS. De senare har haft en fenomenal utveckling på börsen de senaste veckorna och dagens besked att Norwegian lämnar fältet fritt för longhaul från Skandinavien kommer troligen inte att minska kursuppgången.

Det aktiverar frågan om vem som ska äga SAS. Den svenska regeringen vill som bekant sälja sin del av bolaget precis som Norges regering gjorde för ett knappt år sedan. Kanske är det snart säljläge? Frågan ligger på näringsminister Ibrahim Baylans bord. Han kommer till Grand Travel Award den 13 februari 2020 och pratar och kanske ger han då besked i frågan.

(Osannolikt förstås, men hoppet är som bekant det sista som överger en människa.) 

Varför gör Norwegian detta just nu? Läget är förstås rätt. Den viktigaste faktorn i flygindustrin är oljepriset. Det har varit lågt ett tag nu och detta innebär goda tider för flygbranschen. En tredjedel av kostnaden för en flygresa är bränsle. Men skulle bränslepriset stiga blir det svettigt för många branschens mindre aktörer.

Enligt en expert jag pratade med i Berlin ligger nästa konsolideringsvåg av den europeiska flygindustrin inte långt borta. De fem stora flygbolagen i Europa (Easyjet, Ryanair, Lufthansa, IAG och Air France/KLM) är redo att käka upp de små när de börjar gå med förlust.

Beslutet i dag kan utlösa en lång kedjereaktion. Oavsett vad det blir är det ett sorgligt besked för reseindustrin i Sverige. Vi behöver fler flyglinjer, inte färre till och från Norden.