Mötets stora nyhet var lanseringen av rapporten Turismnäringens potential för Sverige, där betydelsen av inkommande turism sattes under lupp. Här fanns både historiska jämförelser och framtidsprognoser, men framför allt: konkreta argument för varför det är dags att växla upp. Att Danmark har fem gånger så stor budget för incomingturism än Sverige säger något om ambitionsnivån i grannskapet.

Rapportens röda tråd löpte vidare genom panelsamtal med branschprofiler, destinationsexempel från verkligheten och en hel del diskussion om infrastrukturen – eller snarare bristen på densamma. Att Arlanda halkat ner från Nordens förstaplats till tredjeplats bland flygplatserna (efter Kastrup och Gardermoen) är en symbol för ett större problem. Och att inrikesflyget halverats sedan 2017 är inget annat än ett wake-up call.

Swedavia fick sig en känga – med viss rätt – för att uppfattas som trögrörligt jämfört med sin norska motsvarighet. Samtidigt kom konkreta förslag: låt Arlanda byta namn till Alfred Nobels flygplats, men behåll flygkoden ARN – det gäller att tänka internationellt, även i detaljerna.

En annan nyhet som lyfte stämningen var att SRF nu välkomnar svenska DMC-företag (Destination Management Companies) som medlemmar – ett tydligt tecken på att organisationen nu omfamnar incoming på riktigt.

Kvällen avslutades med middag och mingel – men frågan om turismens roll för Sveriges framtid hängde kvar i luften. Det är tydligt att det finns ett engagemang och en vilja i branschen. Nu återstår att se om politiken är villig att lyssna.