I debatten om en potentiell OS-kandidatur har de stundande VM-evenemangen i alpint och skidskytte i Jämtland 2019 (tillsammans döpt till ”VM-regionen”) lyfts fram som en intressant fallstudie för att granska hur lämpade vi i Sverige är att stå värd för ett vinter-OS.

I samband med VM-evenemangen kommer Mittuniversitetet att utföra en omfattande studie. Studien ska försöka fånga den påverkan de två evenemangen har på regionen, både ekonomiskt och socialt. Vår roll som representanter för vetenskapen är att vara öppna i vår granskning av evenemangen och deras effekter. Det betyder att redovisningen av eventuella positiva och negativa effekter skall ges samma vikt, med beaktande av potentiella begränsningar i metoden.

Vad Jan Larsén felaktigt antyder i sitt debattinlägg är att resultaten av ETOURs studie om VM-regionen Jämtland skulle vara förutbestämda. Det vill säga att det finns en bild av vad evenemangen kommer att ge, som sedan bekräftas i studien. Men tvärtom, studiens hela raison-d’être är just att ta till vara på detta unika tillfälle för att så objektivt som möjligt få en bild av den komplexa påverkan som större evenemang kan ha på samhället. Detta inkluderar bland annat att kartlägga eventuella undanträngningseffekter som Larsén helt korrekt pekar på som viktiga.

I forskningen pratar man om ”konfirmeringsbias”, eller bekräftelsefel. Det betyder att man har en uppfattning om verkligheten, och att man sedan undermedvetet filtrerar information för att bekräfta den bilden. Om man till exempel har lågt självförtroende är man mer benägen att lyssna på kritik än beröm- och vice versa. Det är ofta svårt att dra gränsen mellan omedvetna bekräftelsefel och en medveten selektiv tolkning av fakta för att stödja ett visst argument. Vi vet att bekräftelsefel och avsiktliga försköningar av evenemang är relativt vanliga. Denna tendens kan man se i både biddingprocesser för megaevenemang såsom olympiska spel samt i utvärderingen av deras effekter. Forskare är inte immuna mot bekräftelsefel, varför fenomenet är viktigt att förstå. Inom forskningen gäller det därför att vara så tydlig med vilka erfarenheter man har med sig i bagaget när man tolkar resultaten av en studie. 

Jag kan hålla med Larsén om är att det saknas robusta utvärderingsmodeller för att förstå vad evenemang faktiskt betyder för de samhällen som de äger rum i. En ännu större utmaning är att det saknas robusta utvärderingsmodeller som är tillgängliga för dem som måste ta beslut om olika tillstånd, ekonomiskt stöd eller om man ska kandidera för ett evenemang över huvud taget. Beslutsfattare på kommunal och regional nivå är ofta begränsade till att läsa de rapporter som arrangörer eller kandidatur-kommittéer själva producerar med hjälp av konsulter. Utmaningen är att denna typ av redovisningar, med framtida uppdrag i åtanke, riskerar att vara vinklade på ett sätt som ska göra uppdragsgivaren nöjd. De behöver inte vara direkt felaktiga men har i regel fokus på omfattningen av de positiva effekterna och tonar då ofta ned potentiella utmaningar för evenemanget i fråga.

När vi drömmer om ett OS i Sverige 2026 måste vi först förstå hur vi ska filtrera och tolka den information vi blir matade med om vad ett OS kan tillföra det svenska samhället. Att särskilja fakta från önsketänkande kan vara svårt. Det är också svårt att gå balansgång mellan orimlig skepsis och naivitet när man tar ställning till olika sidors argument. Det är de här avvägningarna vi alla måste brottas med när evenemang debatteras. 

Martin Wallstam, doktorand Mid Sweden University – ETOUR