I måndags fick över 50 flygningar dirigeras om när Kastrup tvingades stänga på grund av drönarintrång. Planen landade lite varstans i södra Sverige och Danmark och blev ibland stående över natten, varefter de missade sina morgonrutter från hemmabasen.

När dessutom ett stort antal avgångar fick skjutas upp tickade miljonerna iväg för flygbolagen och researrangörerna när kunderna utnyttjade sin rätt till kompensation.

Men problemet är inte i första hand pengar, utan risken att ett välfyllt plan kolliderar med en större drönare och kraschar. Därför ser flygplatserna till att hålla stängt när de hotas av obehörigt flygetyg.

Och koll har de. Flygplatsens primärradar kan upptäcka drönare i kontrollzonen, alltså i dess omedelbara närhet. Men aktiv radar används inte längre för flygledning, som baseras på sekundärradar, alltså information från planens transpondrar. System som flaggar radarekon utan motsvarande transponder kan lösa problemet.

Johan Bergström, prefekt på Trafikflyghögskolan i Ljungbyhed, utbildar drönarpiloter och leder forskning kring system för att upptäcka drönare:

– Vi studerar i första hand mobila system som är byggda på kameror och mikrofoner, bland annat i samarbete med Saab. Radarsystem är dyra och svåra att släpa med sig, men mobila system är av stort intresse för försvaret.

Många flygplatser har redan kamerasystem för att dagtid upptäcka fåglar som hotar att kollidera med flygplan. De kan även upptäcka drönare, men är inriktade på att täcka in- och utflygningsvägarna. För att helt täcka in en flygplats dygnet runt krävs fler och större system. Det säger sig Swedavia ha skaffat, åtminstone till några flygplatser:

”Swedavia i likhet med några av de andra nordiska flygplatsoperatörerna har system för detektering av drönare”, säger Susanne Norman, direktör för operativ drift International Airports på Swedavia till Mitti, men vill inte kommentera detaljer om placering eller förmågan att hantera drönare.

Att försvaret har motmedel i form av störsändare som slår ut gps och styrdata hos drönare är ingen nationell hemlighet. Inte heller att de kan skjuta ner autonoma drönare som inte låter sig störas ut. De kan också spåra sändares placering med telehjälpmedel.

I Flygvapnet åkte vi förr runt på taxibanorna och bekämpade biodrönare, alltså trutar och måsar, med hagelbössa. För att skjuta ner dagens drönare krävs lite bättre vapen, men kring civila flygplatser finns risk att skada både folk och fä när skrotet ramlar ner.

Ett sätt att bekämpa drönareländet utan att skjuta ner dem vore att förfölja med egen drönare dit de styrs eller är programmerade att landa för att i bästa fall kunna avslöja gärningspersonerna. Eller förfölja och bekämpa dem där skaderisken är mindre.

Mycket finns nog att lära i Ukraina där drönare blivit en dimensionerande faktor i kriget. Och mycket forskning på UAS, Unmanned Aircraft System, pågår världen över. Det kommer nog snart smarta civila lösningar som åtminstone minimerar problemet.