Vad är det som får mig att gå upp varje morgon och tänka på jobbet innan kaffet ens hunnit rinna ned i muggen? Det är en fråga jag själv återkommer till då och då. För nej, det är inte alarmet, inte plikten och definitivt inte lönen – även om jag som alla andra gärna har en lön som inte framkallar panikångest när jag vill köpa en bättre ost.
Min främsta drivkraft har aldrig varit pengar. Den har alltid varit känslan av att göra något som spelar roll. För mig. För andra. För sammanhanget jag befinner mig i.
En gammal kollega sa för hundra år sedan att han skulle säga upp sig den dagen jag tjänade mer än honom. Det gjorde jag ganska snabbt. Han är fortfarande kvar på exakt samma ställe. Jag gick vidare. Inte för att tjäna mer – utan för att det fanns fler dörrar att öppna, fler misstag att göra, fler idéer att pröva och fler sammanhang att kliva in i.
Och det är just det: nyfikenheten. Den förbannade, fantastiska nyfikenheten. Den som gör att jag har hunnit jobba på en rad olika arbetsplatser, i miljöer som varit allt från gnistrande roliga till fullständigt uttorkande. Jag har byggt saker, rivit saker, gjort bort mig, rest mig, lärt mig och skrattat rakt ut när något faktiskt funkade.
Men oavsett var jag varit har en sak alltid varit avgörande: det måste vara kul. Inte varje sekund – ingen arbetsplats är en evig musikvideo – men i grunden. Det måste finnas ett driv, ett pirr, en gemensam gnista. Ett ”nu kör vi”.
För arbetet är aldrig bara arbetet. Arbetet är människorna. Gemenskapen. Det där märkliga, härliga som händer när flera personer tittar åt samma håll och säger: ”Det här ska vi göra tillsammans.” När man skrattar åt samma misstag, svär åt samma deadlines och firar samma framgångar. Det är där motivationen bor. Där motorn startar.
Trots alla år som jag valsat runt är jag fortfarande hungrig. Jag vill fortfarande vill göra skillnad. Och nu riktar jag den energin åt ett håll. Travel News 3.0
Travel News firar 40 år. Det är en hel hög med år. 1985, när tidningen startades, gick jag i ettan i gymnasiet. Med spretlugg och axelvaddar. Alla ni som var med då, vet vad jag menar. (Allt var inte bättre förr 😉
Jag är övertygad om att vi har något att bygga vidare på med Travel News. Något att utveckla, skruva upp, utmana. En möjlighet att skapa något större – för branschen, för publiken, för oss själva. Vi kommer att berätta mer om vad i närtid. Det är därför jag fortfarande studsar (nåväl) upp ur sängen. Frågar ni min familj är det också för att jag är knäpp.
