Så kom den då, med full kraft: vardagen. Efter sommarens småtomma bussar och glesa tunnelbanevagnar står vi nu återigen axel mot axel, svettiga ryggsäckar mot kavajärmar, med blicken fäst i mobilen och hörlurarna som skydd mot omvärlden. Kollektivtrafiken i Stockholm har förvandlats till en sardinkonserv – ett lika säkert hösttecken som gula löv.

Och plötsligt, efter månader av ”vi får höras i augusti”, får man faktiskt tag på folk igen. Mejlen besvaras, telefonerna ringer – men istället för semesterdagar är det nu kalendrarna som är fullproppade. Varenda liten lucka fylls snabbt av möten, avstämningar och konferenser. Som ett Tetris där det inte går att pausa.

Ändå finns det något skönt i det. Lunket. Rutinerna. Att veta vilken dag det är igen. Att kafferasten plötsligt smakar lite bättre när man har haft en morgonrusning att förtjäna den med. Att helgen återfår sin rättmätiga status som andningspaus – något att längta efter, planera kring och faktiskt njuta av. Fredagskänslan är tillbaka, och det är nästan som att den är starkare än någonsin.

Och för egen del: vilken vardagslyx att min favoritkrögare precis har slagit upp portarna till en ny krog i mina kvarter. Att kunna smita dit en torsdagkväll, sätta sig vid ett bord som doftar nymålad träpanel och nykokt pasta, och känna att vardagen inte bara är rutiner – den kan också vara guldkant.

Så ja, vardagen är tillbaka. Proppfull, ibland frustrerande, ofta ganska härlig. Precis som det ska vara.

***

En helt annan sak, om politikerna och kultureliten kan bråka om en kulturkanon så kan väl vi i resebranschen enas om en charterkanon – en lista över de heliga ritualer och fenomen som definierar svenskarnas semester. Här är några självklara kapitel:

1. Taxfreen på färjan.
En korg fylld med Dumle, portvin och en flaska parfym vi aldrig annars skulle köpa. Svenskt kulturarv i plastpåse.

2. Poolhandduken.
Ingen charter utan dramat om solstolarna. Att lägga ut handduken i gryningen är lika mycket tradition som att dansa runt midsommarstången.

3. Buffén.
Från pommes till åtta sorters potatisgratäng. Och alltid någon som muttrar: ”Det var bättre förra året.”

4. Barnklubben.
Oavsett om det är Bamse, Lollo & Bernie eller en maskot som ser ut som en gigantisk ananas – barnen dit, föräldrarna till poolen.

5. Flygplansapplåden.
Den spontana hyllningen till kaptenen när hjulen nuddat marken. En uråldrig ritual som aldrig riktigt vill dö ut.

6. Utflykten man inte minns.
Avgång 07.30, stopp på en fabrik som säljer olivolja, och en lunch med något som beskrivs som ”lokal delikatess”. Kvittot försvann, men flaskan står kvar i skafferiet.

7. Charterdrinken.
En aperol spritz som aldrig smakar lika gott hemma. Kanske är det plastglaset. Eller paraplyet.

8. Charterbrännan.
Röda axlar, vita magar och flipflop-linjer. Ett levande bevis på att solskydd är för nybörjare.

9. Guiden med mikrofon.
Alltid solbränd, alltid på gott humör, och alltid med en röst som får även motorvägsavfarter att låta som historiska landmärken.

***

Man kan faktiskt säga att vardagen är en charter i miniatyr: trångt på morgonen, buffé till lunch, möten som utflykter och fredagskänslan som hemresans vemod – fast tvärtom. Skillnaden? Jag slipper solbrännan i flipflop-linjer.