Ni vet hur det är med gamla vänner. Sådana man lärde känna när man fortfarande var ung, orädd och lovande. Numera får man nöja sig med att vara… lovande.
Man ses sällan, men när man väl gör det känns det som om man aldrig varit ifrån varandra. Samtalet fortsätter bara, som om man lagt det på paus för ett par årtionden.
Jag har haft flera sådana möten på sistone. En vän från studietiden – vi levde på löksoppa, delade drömmar och tramsade på märkliga barer på Söder i början på 90-talet. En annan från min första journalisttid i Mellansverige, där kaffet var svagt men gemenskapen stark. En tredje från ett tidigt jobb, när allt fortfarande kändes möjligt.
Sen hände livet. Karriärer, barn, skilsmässor, flyttar. Några bytte bana helt, någon blev änka, någon startade eget. Och ändå – här är vi, fortfarande stående, fortfarande nyfikna.
Det som förenar oss nu är egentligen detsamma som då: vi gillar bra saker. Bra samtal, bra människor, bra ställen. Våra senaste återföreningar skedde på Bar Tripletta och Stockholms Stadshotell, båda på Söder. Två platser med själ, där maten och vinet smakar lite bättre för att stämningen gör sitt.
Jag skriver inte detta för att jag fått betalt – utan för att jag menar det. Jag är kräsen. Men ibland händer det där magiska: att en plats känns som en förlängning av ett gott samtal.
Så, håll i dina gamla vänner. De påminner dig om vem du var – och kanske om vem du fortfarande är. Och håll utkik efter ställen där det finns mer än mat och dryck. Ställen som bjuder på känsla. För det är där livet händer.
Och vad har det här med reseindustrin att göra? Inte mycket, eller så är det precis vad det handlar om. Känslor och relationer.
