Det började som en nödlösning. Det slutade som en norm.
I dag har många företag och organisationer skrivit in i sina resepolicyer att digitala möten ska vara förstahandsvalet. Enligt SCB främjar 39 procent av företagen digitala möten framför tjänsteresor. Det låter rationellt, modernt och ansvarsfullt. Mindre klimatpåverkan, lägre kostnader, effektivare kalendrar. Vem kan invända mot det?
Men frågan är inte vad vi sparar. Frågan är vad vi förlorar.
För i det digitala mötet finns alltid en avstängd kamera, ett parallellt mejl, ett Teams-fönster som konkurrerar med verkligheten. Det finns ingen korridor före mötet, ingen promenad efteråt, ingen tystnad som får en idé att växa färdigt. Allt är effektivt – och märkligt platt.
När vi ses i samma rum händer något annat. Samtalet får friktion. Missförstånd reds ut innan de blir konflikter. Förtroende byggs inte i agendor utan i blickar, pauser och småprat som aldrig står med i mötesanteckningarna. Det är där samarbeten uppstår på riktigt. Det är där man vågar säga ”jag förstår inte” eller ”tänk om vi gör tvärtom?”.
Det digitala mötet är utmärkt för avstämningar. För information. För det som redan är bestämt. Men det är uselt för det som ännu inte har form. Innovation, relationer och ledarskap mår dåligt av att reduceras till pixlar.
När resandet försvinner försvinner också sammanhangen. Regioner tappar närvaro. Kontor blir satelliter. Nya medarbetare får kollegor de aldrig träffar, chefer de bara känner som röster. Företagskulturen blir ett dokument på intranätet i stället för något som sitter i väggarna.
Det är ironiskt att vi i en tid som hyllar samarbete och kreativitet väljer bort det mest grundläggande verktyget för båda: att mötas.
Självklart ska vi resa mindre slentrianmässigt. Självklart ska alla möten inte kräva flyg eller tåg. Men när digitala möten blir default, inte alternativ, gör vi arbetslivet fattigare än nödvändigt. Mer ensamt. Mer mekaniskt.
Vi sparar tid, ja. Men vi tappar riktning. Vi sparar pengar, men förlorar tillit. Och någonstans mellan möteslänk nummer fyra och fem samma dag försvinner det där som aldrig kan delas via skärm: känslan av att faktiskt jobba tillsammans.
Det är möjligt att framtiden är digital. Men om allt mänskligt möte reduceras till en uppkoppling riskerar vi att stå där med perfekta mötespolicyer – och väldigt lite som är värt att mötas kring.
