När SJ kritiserar flyget i en klimatkampanj men samtidigt vägrar svara på frågor om sin egen marknadsstrategi, blir det inte bara märkligt – det blir direkt hycklande. I stället för att sopa framför egen vagn skjuter bolaget skattefinansierade kängor mot konkurrenterna, samtidigt som resenärerna emellanåt får nöja sig med trasiga eluttag, ur funktion-toaletter och åtta timmar via Göteborg.
”Att ett statligt ägt bolag använder skattepengar för att kritisera ett annat trafikslag – i detta fall flyget – är inte bara ovanligt, utan också problematiskt. I stället för att fokusera på förbättringar i den egna verksamheten, riktas nu blicken utåt i en polariserande ton som inte gagnar det svenska transportsystemet som helhet.” Det skrev Fredrik Kämpfe i en debattartikel här på Travel News förra helgen.
Dagen efter kontaktade jag SJ och frågade om de inte ville/borde bemöta kritiken i en replik. Det ville de inte.
Jag beklagade detta, och erbjöd dem i stället att svara på ett par frågor om strategin för marknadsföringen. De frågorna bemöttes med tystnad.
Nu i veckan kom det ett pressmeddelande från SJ där man utlyste en tävling om vem som var den mest hållbara resenären, antingen som privatperson eller företag.
Att man i huvudsak åker tåg är det tyngsta kriteriet. Vinnarna får ett presentkort laddat med SJ-resor för 20 000 kronor. Den mest hållbara resenären är väl den som inte reser alls, tänker jag.
Upplägget med den här tävlingen gör ju det hela lätt fånigt. Ungefär som om att jag skulle utlysa en tävling om vem som är den mest hållbara läsaren, där det tyngsta kriteriet skulle vara att man är prenumerant på Travel News. Och den som har flest prenumerationer vinner.
Eftersom SJ har problem med allt möjligt och det här landet är väldigt långt, så är det ju uppenbart att inrikesflyget också behövs av alla möjliga skäl.
Jag åkte senast för en månad sedan tåg mellan Stockholm och Malmö. Hamnade i en vagn som förmodligen var jämngammal med Olof Palme. Eluttagen var igentejpade, wifi:t fungerade inte, toaletterna var så ofräscha att jag hellre knep ihjäl mig än att gå dit, och det fanns absolut ingen servering. Inte ens en enkel kaffeautomat.
På vägen hem tillbaka till Stockholm var vi tvungen att ta ”genvägen” via Göteborg på grund av banarbete. Den resan tog åtta timmar. Hade jag kört bil hade jag varit hemma på max fem timmar.
Visst, tåg som idé är på många sätt klimatsnällare alternativ än flyg. Men, att mobba flyget för att försöka framstå som klimathjältar? Jag tillåter mig att vara skeptisk till den strategin.
