Resor med Atlas Together handlar inte om sol, strand och lyxservice. I en by där åsnor fortfarande är det viktigaste transportmedlet och många hushåll saknar el – väntar stillhet, närvaro och vardagsliv som få turister annars kommer nära. Som researrangörer bygger Marlene Ström och hennes man Micke en bro mellan två verkligheter.
– Vi vill ge svenskar som fastnat i ekorrhjulet en möjlighet att se ett annat sätt att leva. Kanske kan vi bidra till att vilja ändra sitt liv på hemmaplan. Vi utgår från den plats vi befinner oss på och erbjuder det som erbjuds här. Kulturella möten, vackra berg, lugn och en livsstil som skiljer sig totalt från vår, säger Marlene Ström.
Men låt oss ta det från början. Parets ekoby i de marockanska Atlasbergen började växa fram för tio år sedan, då Micke och hans marockanska vän Hamid Ouallam inledde arbetet med vad som i dag är sju igloliknande hus byggda av jord och lera.
– Atlasbergen är enormt stora. Men just den här platsen är unik med berberfolket, en stor och fin vattenkälla och ett samhälle som tillåter oss att dra ner på tempot, berättar Marlene som själv tog över utvecklingen av driften för sex år sedan.
– Vi har gått in i projektet med en enorm öppenhet kring att inte veta hur det ska bli. Att ha för stora förväntningar eller exakta tidsmål går inte. Tack vare det har vi inte blivit besvikna och det har fått ta sin tid att bygga färdigt.
Allt material kommer från platsen – och allt har byggts för hand av män från området. Trots att det finns plats för 14 gäster har man valt att bara ta emot tolv i veckan. Byggtillståndet tillåter upp till 23 enheter, men någon ambition att växa till det antalet finns inte.
– Kanske att vi bygger två till, eftersom flera gäster önskar enkelrum då de reser ensamma. Men vår filosofi är småskalighet till 100 procent. Det ger den bästa kundupplevelsen om gruppen inte är för stor. Det är viktigt för oss att låta vårt område fortsätta vara naturligt och ”icke-turistigt”.
Under fyra månader om året driver Marlene och Micke anläggningen för svenska gäster. Övriga månader ansvarar Hamid, och tar främst emot lokala och europeiska turister på kortare vistelser. Som gäst deltar man i vardagen. Handlar på marknaden, lagar mat och gör hembesök.
– Familjerna får betalt för att öppna sina hem. Vi anlitar lokala människor som guider. När vi nyligen avrundade säsongen bjöd vi in alla vi jobbat med inklusive deras familjer till fest. Då kände vi verkligen att vi bidrog till lokalsamhället med mer än pengar.
Hållbarhet är inbyggt i affärsidén. Det används däremot inte som marknadsföringsterm.
– Vi är ärliga om hur vi jobbar och känner att vi jobbar med ekoturism på riktigt, det vill säga vi bidrar till ett samhälles utveckling på lokalbefolkningens villkor. Börjar vi använda attraktiva hållbarhetsord och marknadsföra oss så, är vi rädda att hamna snett.
Marlene menar att det då lätt blir diskussioner kring sophantering och koldioxid.
– Vilket är en helt annan sida av hållbarhetsarbetet än vad vi valt att fokusera på. Vi har hittat en fantastisk plats som är unik eftersom ingen annan driver turism här.
Det har dock inte varit utan sina praktiska utmaningar.
– Vi har gått från att tänka att vi ska hantera våra egna utgifter på plats, i vårt svenska bolag – till att samarbeta med ett marockanskt bolag och ta emot faktura på lokala kostnader. Det blev helt enkelt för svårt att hantera bokföringsmässigt, när vi handlar tre kilo tomater, två kilo gurka och 15 paprikor på marknaden med kontanter vi tagit ut i bankomaten, och ingen ens överväger att ge ett kvitto.
En positiv överraskning är hur populärt Marocko blivit som resmål.
– När det väl var dags att komma igång med driften och marknadsföra vår destination insåg vi att Marocko ligger i tiden. Det finns flera direktflyg från Sverige och intresset för landet är större än vi först trodde.
Många av gästerna reagerar också starkt, ofta oväntat.
– Vi upplever att det hos många svenskar finns en vilja att hitta tillbaka till rötterna och på det viset är den plats vi erbjuder helt rätt. Här får man uppleva det ungefär som vi tror att det var i Sverige för 100 år sedan. Det väcker tankar, nostalgi och många blir väldigt berörda under sina besök.
