”Skistar är skickligt när det kommer till marknadsföring, men miljökämpar? Där haltar narrativet.”
”Vi har ingått ett långsiktigt samarbete med SJ där vi tillsammans vill göra tågresan till det självklara valet för alla skidåkare, vandrare och naturälskare” skriver Skistar på sin hemsida.
Bakgrunden är att nio av tio tar bilen till fjällen. Under vintern har Skistar frågat sina kunder om de inte skulle kunna tänka sig att åka tåg i stället? Var tredje kan tänka sig nattåg till Åre. Att sova sig till pisterna är ingen dum idé, men två tredjedelar klamrar sig ändå fast vid ratten.
Ännu svårare lär det bli att baxa kunder med packning för en hel vecka från tåget i Östersund eller Mora med bussar till Vemdalen eller Sälen och sedan vidare till stugor eller lägenheter. Det finns starka skäl till att ta bilen just på fjällsemester med skidor, pjäxor, barn, mycket kläder och kanske några vinare att njuta framför brasan första kvällen i stugan.
Den som en gång åkt S-Bahn, tåg och postbussar från Münchens flygplats via Kitzbühel till Matrei in Osttirol kastar längtansfulla blickar mot hyrbilsdeskarna. Och det i ett land där tågen går i tid, kommer fram och har väldigt trevliga barvagnar.
Bilen är som gjord just för fjällsemester i områden där kollektivtrafik knappt existerar och där det oftast är långt till mataffärer, bolaget och krogen. Dessutom är det billigt att åka bil jämfört med tåg sedan klimatminister Romina Pourmokhtari sänkt drivmedelspriserna så att klimatmålen smält bort som snö en påskdag i Lindvallen.
Att SJ vill att vi ska ta tåget förvånar inte, men Skistars initiativ stinker starkt av grönvaskning. Två företag med solkade varumärken försöker tvätta varandra snövita. Nej, SJ och Skistar, det är bilen som är ”det självklara valet för alla skidåkare”.
För hur hållbart är Skistar egentligen?
Visst, de vill gärna prata om klimatambitioner. På hemsidan står det om fossilfrihet, solceller och laddstolpar. Men samtidigt fortsätter de att exploatera fjällmiljöer med nya liftar, stugbyar, gallerior och padelhallar. En ny ”fjällby” i Sälen är inte direkt ett steg mot rewilding. Snarare en förpackning av naturen för maximal kommers. Och ju fler som lockas, desto mer trafik på vägarna – och desto fler snökanoner som måste gå för att backarna ska hålla i allt varmare vintrar.
Skistar är skickligt när det kommer till marknadsföring, men miljökämpar? Där haltar narrativet. Det är svårt att rädda klimatet genom att sälja ännu fler andelslägenheter med spa och fonduekvällar.
Och hur hållbart är SJ då?
Tåg i sig är förstås klimatsmart. Men vad hjälper det när tågen inte går, personalen är överarbetad och biljettpriserna skjuter i höjden? Nattågen är ofta dyrare än flyget – och dessutom opålitliga. Ett inställt tåg till Åre kan innebära att du måste boka om hela semestern. SJ:s hållbarhetsprofil faller platt om resenärerna inte kan lita på grundläggande funktion.
Det är ungefär som att köpa en elbil utan att ha laddare hemma.
Både SJ och Skistar pratar gärna om den hållbara framtiden, men det saknas ofta konkreta åtgärder som gör det enkelt för vanliga resenärer att välja rätt. Just nu är det en kampanj, inte ett systemskifte.
Så länge nattåget kräver projektledning, barnvakteri och extra semesterplanering – och fjällsemestern innebär nybyggnation och ökad biltrafik – är det svårt att ropa hej för hållbarheten.
Men visst har jag åkt tåg till Åre några gånger under tiden på tidningen Resumé, som chartrade eget tåg med barvagn och diskovagn för sina konferensresor till fjällen. Men det var i en prisklass som gemene fjällturist knappast skulle välja.
Dessutom gick resorna back, särskilt den gång chefredaktören Peppe Engberg lämnade guldkortet i baren och glömde bort det. I höjd med Ånge var vinsten uppsupen. Och inte var det vidare ”hälsosamt och stärkande” heller.
