Bussresan från hotell Anglais vid Stureplan till Västervik tar knappt tre timmar. Då hinner man med ett kort brejk i Söderköping. Västervik i Småland är känt för två saker: Visfestivalen och Björn Ulvaeus uppväxtort. De två är förstås kopplade till varandra. Hjärnan bakom festivalen var Hansi Schwarz som spelade i Hootenanny Singers tillsammans med just det Björn Ulvaeus. 

Detta var alltså före Abba.

Med på pressresan i den svarta Ekmanbussen är sju journalister och fotografer som ska få äta lunch med Björn Ulvaeus och hans dotter Anna och ställa vilka frågor de vill till de två huvudpersonerna. Samtalet under måltiden ska ledas av arkitekturskribenten Mark Isitt. 

Detta är ett upplägg som skulle kunna bli hur trist som helst, men eftersom Björn Ulvaeus måste vara universums mest avslappnade megakändis blir det hur trevligt som helst. När Anna och Björn kommer in får alla presentera sig och då hävdar Björn att vi har träffats tidigare. När jag blir en smula tveksam säger han: 

– Du kanske inte kände igen mig?

Alltså en mindre divig person får man leta länge efter. 

Han behöver sällan presentera sig själv. Men på en fråga säger han: musiker, underhållare och entreprenör. 

I den ordningen. 

Han säger sig också “skriva hela tiden”. 

Det har bland annat blivit en bok om ABBA och musikminnen som bara kan köpas på Slottsholmen. Och förstås en ny skiva som kommer den 5 november vid namn Voyage. Den kommer finnas tillgänglig över hela världen.

Anledning till att vi ses är att Slottsholmen fått ytterligare en reseanledning: Warmbadhuset. Slottsholmen är en fastighet som ligger vid bron mellan samhället Västervik och udden Grönsö. Slottsholmen består till största delen av andelslägenheter, men på första våningen finns sviter till uthyrning. Man kan även hyra toppsviten högst upp i huset. Den heter förstås Mamma Mia.

Utanför i vattnet ligger en stor flotte med 30 vanliga hotellrum. Det heter Slottsholmen On Water. Totalt har man 90 varma bäddar. I bottenplan finns en restaurang med 100 stolar och en konferensdel som rymmer något fler platser. Ett rejält stenkast bort ligger Warmbadhuset som invigdes 1904 och nu alltså har renoverats av Björn Ulvaeus. Vi återkommer till detta. 

Men först blir det musik.

Björn Ulvaeus var elva år när han fick sin första gitarr. Det var hans kusin som tjatade att han skulle lära sig spela så att de kunde bilda ett band. Björn fick en gitarr av sina föräldrar och lärde sig instrumentet och bildade med tiden bandet West Bay Singers. De spelade folkmusik och är mest kända för sången Tiggarn från Luossa. 

– Med tiden upptäckte jag Elvis och Beatles och ville att vi skulle spela rock, men det gick inte så bra. De andra ville inte.

Bandet deltog i Sveriges radios tävling Plats på Scen och kom till final. De upptäcktes av managern Stikkan Andersson som fick bandet att byta namn till Hootenanny Singers. 

– Jag gillade inte det namnet, det var så töntigt. När man berättar för människor i USA och England om vårt namn skrattar de bara. Jag hade hellre velat att vi hade ett coolt namn.

Vi sitter i Tengfeldts hörna i matsalen. Det är krogens chambre séparée uppkallat efter direktören på det gamla stadshotellet. 

– Han brukade ringa mig och så fick jag cykla och hämta mat till honom varje kväll. Hotellet låg i stan, men här på Slottsholmen låg restaurangen. 75 procent av gångerna åt han pyttipanna. Det var hans favoritmat. Han åt hälften och sen ställde han ut maten i korridoren och då brukade jag äta lite också. Sedan dess är pyttipanna en av mina favoriträtter. 

I SVT:s Skavlan har Björn Ulvaeus berättat att pengarna han tjänade på sitt sommarjobb som tolvåring skulle gå till en skidresa till Österrike. Men när Björn och hans vänner skulle åka iväg visade det sig att hans pappa inte betalt in pengarna för resa. 

– Jag blev väldigt besviken. Jag kände att det finns ingen annan i världen, jag måste ta hand om mig själv och bli självgående, sa han då i programmet. 

På väggen bakom Björn Ulvaeus bredvid vinkällaren sitter en teckning av bil. Det är en Chevrolet Bel Air Convertible 1953. Det var i denna bil som Björn Ulvaeus träffade Benny Andersson första gången. De var bägge på turné i Sverige och var sin tids största popstjärnor. Björn i Hootenanny Singers och Benny i The Hep Stars. De två blev sedermera anställda som låtskrivare i Stikkan Anderssons låtfabrik. De två hetaste sångerskorna vid denna tid, vi snackar alltså tidigt sjuttiotal, var Agnetha Fältskog och Annifrid Lyngstad. De fyra bestämde sig för att bli världsartister och skapa odödliga hits. Målet var ett internationellt skivbolag. Man skickade demos runt om i världen, men ingen ville ha ett band från Sverige. Bortsett från ett bolag: Playboy Records. Det gav inte önskad effekt.

De fyra bestämde sig då för att tävla i Melodifestivalen. Första gången vann man tävlingen men ledningen på SVT bestämde sig för att skicka en annan artist till den stora finalen. Året efter vann gruppen Melodifestivalen igen och fick denna gång även tävla i den stora finalen i Brighton. 

Bandet skulle nu ha ett namn och det blev ABBA efter en omröstning i Expressen. 90 procent röstade för ABBA…

– ABBA är också ett töntigt namn. Jag ville att vi skulle ha ett coolt namn, kanske Northern Light, men det gick inte efter omröstningen. Vi ville inte heta samma sak som ett bolag som gjorde inlagd sill. Vi hörde av oss till familjen Ameln som ägde sillföretaget ABBA och frågade om vi fick använda deras namn. De sa ja om vi lovade att aldrig sälja inlagd sill, säger Björn Ulvaeus och ler. 

Waterloo blev som vi alla vet ABBA:s första globala hit. Efter den följde ett otal hits med Mamma Mia och Dancing Queen som de två supernovorna som fortfarande kan fylla ett dansgolv var som helst i världen. Abba tog en paus efter tio år och många trodde att bandet aldrig skulle återförenas. Men det har nu skett. Två låtar är redan släppta och den femte november kommer ABBAs nästa album. 

Björn får egentligen inte prata om ABBA på pressträffen. Men han kan inte låta bli att berätta att en av låtarna har ett irländskt tema. När han pratar om detta vrider sig PR-konsulten som en mask. 

Några planer på att likt Bob Dylan, Neil Young och Shakira sälja sin låtkatalog för några miljarder har Björn Ulvaeus inte.

– Vi har alldeles för mycket skoj med låtarna. 

Att leasa ut sin musik till reklam är inte heller aktuellt för Björn Ulvaeus. 

– Senaste gång vi gjorde det var 1975. Fernando såldes till en japansk tv-apparat bolag. Vi har inte gjort det sedan dess.

Nu tillbaka till hotellet.

Exakt varför Björn Ulvaeus har investerat hundratals miljoner i Västervik är inte lätt att förstå. När han lämnade uppväxtorten i de sena tonåren hade han inga planer på att komma tillbaka.  

– Men det är klart att jag vill ge tillbaka något. Kommer man från en liten ort som jag så knyts det speciella band. Jag tror det är annorlunda om man kommer från en förort till en stor stad. 

Västervik är en liten ort med 25 000 invånare. Utbildningsnivån är låg, liksom medelinkomsten. På sommaren blommar staden upp när sommargästerna från hela Sverige kommer förbi. Höjdpunkten är förstås Visfestivalen vecka 28 sedan 1966. Men det är inget megaevent. 1700 person kan titta och lyssna samtidigt i den gamla ruinen. På hotellet finns massor med fotografier på kända svenska artister. Gemensamt för alla bilder är att de är tagna på Visfestivalen. Det är stor skillnad på dagens artister och de som var heta på sextio- och sjuttiotalet.

– Då var det fest hela tiden. Fred Åkerman och Cornelis Vreeswijk kunde dricka en hel dag och sedan gå upp på scen. Det gör inte dagens artister. Vi måste tjata på dem för att de ska komma på middag efter spelningen. De spelar sina gigg och vill inte festa eller dricka.

Anna Ulvaeus sommarjobbade på festivalen när hon var ung. Då jobbade hon tillsammans med Hansi Schwarz son Carl Åstrand som idag driver festivalen vidare. 

– Hansi hyrde in en fiskare och tog med alla artisterna ut i skärgården. Men det fick han sluta med för alla blev så berusade att de inte kunde uppträda. 

Om ni undrar så dricker Björn Ulvaeus en sockerfri Coca Cola till lunchen. Själv drack jag en sipp vitt vin till den småländska stören och ett större skvätt rödvin till det honungsrostade rådjuret.

Björn Ulvaeus tycks helt omärkt av ett helt liv som internationell popstjärna. En enda gång har han sprungit marathon och då blev tiden  3:23:54. Det var 1980. Han springer fortfarande regelbundet och ser inte ut att väga ett hekto för mycket. Han seglar dock inte längre. Men när han gjorde det gick resan från Stockholm via Sandhamn ner till Västervik. 

– Det var redan då den den bästa marinan på östkusten.  

Exakt varför Björn bestämde sig för att bygga ett hotell i Västervik blir aldrig riktigt tydligt. Men han förklarar att projektet hela tiden växte. Slutnotan landade på minst 250 miljoner.

När huset blev klart 2018 var verksamheten inte alls som Björn ville. Han funderade på vem som skulle kunna driva det i rätt riktning och kom fram till att hans dotter Anna och hennes man Carl var rätt personer för uppdraget. Samtidigt kom Anna och Carl på att de ville lämna Stockholm och flytta till Västervik…

– Det var en fantastisk slump, säger både far och dotter. Anna lämnade huvudstad för småstaden och lovar att hon inte längtar tillbaka.

Nu ser verksamheten ut som Björn vill. Det innebär att ett sextiotal personer arbetar på Slottsholmen. På sommaren går affärerna bra, men det behövs något som drar folk resten av året. Svaret på detta blev Warmbadhuset. 

– Ordet spa är inte längre intressant. Alla använder det, förklarar Anna Ulvaeus. 

Warmbadhuset byggdes vid seklets början för att människor skulle han någonstans att tvätta sig. Då fanns det två klasser. Första klass var en varm bassäng på första våningen. Andra klass var en kall bassäng i källaren. Med tiden blev anläggningen sliten och Björn minns en bassäng från sina tonår med gamla naglar på botten. Med tiden slutade badverksamheten i huset och stadens turistbyrå flyttade in. De flyttade ut för tio år sedan och sedan dess har huset stått tomt. Fastigheten ägs fortfarande kommunen, men det är Björn Ulvaeus som har bekostat renoveringen som måste gått på minst 50 miljoner. Troligen det dubbla. 

Arkitekten bakom Slottsholmen är Sandell Sandberg. Men i processen med Warmbadhuset har det initiala arbetet gjorts av Per Öberg, men slutförts av Anna Ulvaeus. Målet har varit att bevara den gamla jugendbyggnaden så nära originalet som möjligt. I processen har Länsstyrelsen kommit med många direktiv, exempelvis ser dörren ut exakt som den gjorde back in the days, men den var tvungen att byggas om flera gånger för att nå funktionalitet och leva upp till dagens handikapp- och tillgänglighetskrav. 

Warmbadhuset är imponerade från utsidan, men när man kommer in är det inte jättestort.  Bassängen i källaren är ersatt med omklädningsrum och totalt finns här plats för 50 gäster samtidigt. 

– Men det är sällan det kommer vara så många här samtidigt, säger Anna Ulvaeus. De som kommer hit är antingen konferensgäster eller par. Det har redan varit stort intresse för att hyra hela huset för en enda grupp. 

På entréplan finns den stora bassängen och en bar där man få lättare förtäring. En våning upp finns torrbastu, ångbastu, hamam, behandlingsrum och ett saltrum med gyllene väggar där man kan hänga efter sina bad. Björn och Anna Ulvaeus är tydliga med att både hotellet och Warmbadhuset är en premium-destination. 

– Vi tror att det kommer att bli färre resor och konferenser i framtid. Då kommer man välja det som är riktigt bra. Vi är redan långt framme när det gäller miljöarbetet. Vi har solfångare på taket och vi renar vårt eget vatten från havet på sommaren när det är brist på dricksvatten. Med Warmbadhuset kan vi erbjuda en unik produkt. 

Vi lämnar lunchen och går en rundtur i det nya badhuset. Efteråt får jag sitta ner en stund med Anna och Björn Ulvaeus. 

Hur är det att jobba med sin pappa?

(Bägge skrattar) Anna: Det är väldigt roligt, det hade varit annorlunda att arbeta i butik på daglig basis. Det kan jag inte jämföra med. Pappa är väldigt flexibel och öppen. Han klagar inte, han frågar: ”hur kan vi göra det bättre?” Vi tycker lika om väldigt mycket. Det är anledningen att jag är här. Vi har inte haft några problem hittills. Jag känner ett ansvar att förvalta det jag fått att förvalta. Jag tänker på varenda faktura jag attesterar, det drabbar pappa. Så tänker man inte om man har ett vanligt jobb tror jag. Jag tänker på honom som både ägare och pappa.

Du Björn är både ägare och pappa. Berätta om rollerna. 

Björn: Eftersom vi litar obetingat på varandra är det en otrolig fördel. Att ha någon som man litar på, jag vet inte vad det beror på. Men vi har exakt samma sak och ambitionsnivå på det här ställe. Det gör det också lättare. Det hade varit annorlunda om hon var min assistent. Det hade inte gått. Men nu kan vi ha en professionell relation, samtidigt som vi är far och dotter. 

Anna: Det flyter i varandra på ett naturligt sätt. Vi skiljer inte på det. 

Björn: Man säger inte puss till chefen när man avslutar ett samtal.

Du berättade i Skavlan om din pappa. Ni hade inte en lika relation som ni har. 

Björn: Nej. 

Hur lyfter man av sitt pappaok som du har gjort. 

Björn: Genom att vara öppen och flexibel. Nyfiken och inte fastna. Lämna frihet och bejaka att ens barn söker sig framåt. 

Har det varit viktigt för dig att dina barn är kreativa och konstnärliga? 

Björn: Nej, de har fått bli precis vad de vill. Det kan jag säga, eller hur?

Anna: Ja, ja. 

Björn: Det är aldrig någon som har sagt att nu ska du gå åt det hållet. Jag har inte försökt vara en sådan pappa. Det är så jag är och vill vara. Jag vill inte vara konservativ eller fast i mönster, traditioner eller kultur. Inte i någonting. Bejaka alltings förändring. I det ingår det öppna. Ge frihet.

Anna: Det som är enkelt med mig är att det syns på mig vad jag tycker och tänker. Det har aldrig behövt vara någon gissningslek. Då blir det naturligt att man pratar om vad som händer direkt. Det ligger inget och gror. 

Björn: Det är jättebra. Jag är van vid att ibland håller folk inne med saker. Vi ska inte besvära honom med det. Då växer det till något större och ingen har sagt något och rätt som det är så: “vad fan är det här?” Det behöver jag aldrig vara orolig för med Anna. Är det något kommer det upp till ytan direkt. 

Du driver en destination här i Västervik och en på Djurgården. Det verkar annorlunda på Djurgården. Berätta:

Björn skrattar: Ja, just nu att få tag på kockar och serverings- och hotellpersonal efter pandemin är en mardröm. Som tur är håller jag inte på med det på daglig dags. 

Jag tänker mer på Djurgården som en unik plats. Det är skillnad jämfört med Västervik. Djurgården är en laddad plats vid förändring och utveckling. Vad är din bild?

Björn: Detta är en unik plats. Djurgården är också det. På ett annat sätt. Det är också en destination som jag vill bygga med allt vad vi kan göra där. Så stor skillnad är det inte. Det är bara omsättning och antal anställda som är större där. Vi har hotell och restauranger. Vi har ett museum. Vi har scener, det finns här också. Det är bara större omfattning. 

Anna: Sen gissar jag att du kan släppa detta på ett annat sätt för jag är här. 

Björn: Ja, det andra försöker jag hålla kontroll på, men det går inte. Anna kan ha mer kontroll här.

Travel News är en affärstidning och jag kan förstå att man tjänar pengar på Djurgården. Men jag förstår inte hur man ska tjäna pengar här. 

Björn: Jodå på lång sikt. 

Men om Warmbadhuset ska betala sin kostnader på 50 gäster… ni har ju inte så många gäster 365 dagar om året. Det är många år innan rörelsen kan betala investeringen.

Björn: Vi räknar med att detta ska vara kvar i familjen. Du såg ju Annas dotter Hedvig under lunchen. Det är meningen att detta ska fortsätta. Detta har jag aldrig tänkt på som något som ska ge tillbaka investeringen. Faktiskt inte. Vi har ett affärsmässigt förhållande, det ska drivas med vinst så småningom när vi har alla delarna och har varumärket Slottsholmen klart. Då kommer det att gå jättebra. 

Anna: För din del har det aldrig handlat om att få tillbaka investeringen. 

Björn: Inte. 

Ni har hundra bäddar på 10 sviter och 33 rum. Och sen är det några andelslägenheter i huset. Är det en bra lösning?

Björn: Det var för att finansiera fastigheten. Vi skulle egentligen sålt sviterna också, men jag bestämde mig för att inte gör det. Planen var hela tiden att sälja lägenheterna och balansera finansieringen med dem. Det tog sin tid, men nu är allt sålt. Priserna är där de ska vara.  

Under lunchen sa du att Scandic skulle få svårt att klara sig?

Björn: Jag tror att mellannivån på konferenser…

Anna: Inget ont om Scandic.

Björn: Nej, inget ont om dem, men som representant för den typen av hotell och konferenser som folk åkte på titt som tätt. Nu är jag övertygad om att det kan man dra ner på. Liksom affärsresande. För dom ändamålen kan vi lika gärna ha zoom-möten. Men när det är något extra, en kickoff eller… då kommer man att åka på konferenser och då vill man ha något extra. 

Anna: Det är svårt att säga, men vi ser en klar trend. Nu bokas det på mycket konferens. Påkostade konferenser. Det är svårt att säga om de har pengar liggande och att de blåser på nu eller om det blir kvarvarande. Färre och mer påkostat. Vi ser att våra kollegor i mellanskiktet har det ganska jobbigt. Jag tror att vi kommer att vara en attraktiv destination nu när vi har helheten. Vi har utrymmet, miljötänket och nu aktiviteten.