Annons:

Premium

Analys av läget i svensk flygindustri

Här är en rapport i fyra delar från Fredrik Kämpfe, branschchef på Transportföretagen Flyg. Den är en summering av ett föredrag han höll den 2 maj för Transportstyrelsen näringslivsträff i World Trade Center i Stockholm.

1. Stresstest pågår

Den första delen kallade jag “Stresstest pågår”. Den handlade om den svaga tillväxt vi ser just nu för flyget och där framför allt inrikesflyget inte orkar upp till nivåer som vi borde ha. Samtidigt har vi både ökade krav och nya krav på både hållbarhet och cybersäkerhet och ett kostnadsläge kryddat med en supersvag valuta som kontinuerligt dras uppåt. Och allt det här händer i ett system som är självfinansierat till allra allra största delen. Det här leder till mindre pengar i systemet både för verksamheterna och för infrastrukturen. Det innebär, eller snarare resultatet blir, ett stresstest på en nivå som flyget nog aldrig har sett. Pandemin var åtminstone en temporär utmaning. Men den här utmaningen går djupare än så, riskerar att bli långvarig och måste bekämpas på många olika nivåer och av många olika spelare. 

2. Kostnadsspiralen

Den andra delen kallade jag för “Kostnadsspiralen”. Här har Transportföretagen ju tagit fram rapporter tidigare som visar vart vi är på väg med kostnaderna för flyget och som dels drivs på av flygskatten men också (och snart framförallt) på grund av Fit for 55 paketets starkt kostnadsdrivande omställningsregler. Och här är det viktigt att komma ihåg att flyget vill inget annat hellre än att ställa om men då måste det vara ekonomiskt ekonomiskt möjligt att göra det. Om alltför mycket ökade kostnader för infrastruktur, skatter och annat som inte går till omställning förs på flyget, så kommer systemet urvattnas från pengar som skulle behöva satsas på just omställning, till exempel inköp av hållbart flygbränsle eller nyare flygplan. 

3. Nygammalt

Den tredje punkten jag tog upp kallade jag för “Nygammalt”, som Bosse Larssons gamla program. Här handlar det om att systemet måste kunna hantera både att hålla den gamla tekniken igång samtidigt som man introducerar ny teknik som elflyg och drönare. Här måste vi både ha dugliga myndigheter, snabbfotad politik och livskraftiga företag samt en samhällsdebatt som inte exkluderar utan inkluderar idéer som faktiskt har stor potential att både effektivisera samhället och göra transportnäringen hållbarare.  

4. Heja Sverige?

Den fjärde punkten kallade jag för “Heja Sverige?” Här handlar det om en nation som historiskt och fortfarande är en stor flygnation tekniskt sett men också en flygnation som har med hjälp av flyget blivit framgångsrikt internationellt och har en mycket mycket större global penetration och resonans än vad vi hade haft utan flyget. Nu finns det frågetecken kring Sveriges förmåga att fortsätta vara ledande både vad gäller att producera hållbart flyg men också att kunna finnas med i de globala diskussionerna varhelst och närhelst de förs. Vi har redan förlorat tillgänglighet i och till och från Sverige och om vi inte skärper oss kommer den utvecklingen att fortsätta. 

När det gäller Transportstyrelsen och deras arbete så uppmuntrade jag myndigheten att vara mer proaktiv och att se längre än sin absoluta legala gräns. Vi har redan sett exempel på vad som händer i flygsystem när det inte finns någon men det med centralt ansvar för flygels infrastruktur. Radarfrågan är ett exempel. Det är helt oacceptabelt att flera regionala flygplatser idag inte har radarteckning. Och här ser vi ingen myndighet, jag repeterar ingen myndighet, som verkar ta ansvar genom att sträcka sig lite längre än sitt absoluta mandat för att hantera situationen. Så kan vi inte fortsätta.

Analys: Fredrik Kämpfe