En eftermiddag i det multimodala centrumet på Arlanda

I onsdags samlades en utvald skara politiker, lobbyister, statliga tjänstemän, generaldirektörer, vanliga direktörer, journalister och utredare i ett konferensrum på Radisson Blu på Arlanda för att lära sig med om multimodaliteten på Arlanda. Travel News chefredaktör Viggo Cavling hängde på och här är hans rapport.

”Själva flygplatsen är en lång tarm av gångar och terminaler där ingen någonsin lär sig hitta. Bara det faktum att det finns 5 terminaler, men ingen etta”

Ska vi börja med ordet: multimodalitet. Det betyder att ett transportslag ska kroka in sömlöst i ett annat. Från flyget till tunnelbana. Eller kanske buss till flygplatsen och därefter tåg till alperna.

Ja, man kan till och med tänka sig en cykeltur till flygplatsen och sen bär det iväg…

När man började bygga Arlanda för 60 år sedan hade man inte aning om multimodaliteten. Då körde man bil till flygplatsen och sen åkte man iväg. Det tog knappt 40 år att få fram räls mellan Stockholm och Arlanda.

Men den kontrolleras tyvärr av kinesiska staten fram till 2050 och kostar skjortan bokstavligen. För svindlande 579 kronor får jag en biljett fram och tillbaka på Arlanda Express. För samma summa blir det minst två ibland tre skjortor H&M.

Ja, jag vet att man också kan åka pendeltåg till Arlanda mot en rejäl avgift, men tror ni att tågen stannar på samma perrong?

Självfallet inte.

Följaktligen har Arlanda lite att jobba på när det kommer till multimodalitet.