Enligt hovrättens uppfattning är uttrycket ”myndighets ingripande” av vid innebörd och kan ges en mängd olika betydelser som kan stämma med både Sturecompagniets och Gjensidiges uppfattningar.
Nattklubben Sturecompagniet ansåg sig tvingade att stänga efter de föreskrifter från Folkhälsomyndigheten som trädde i kraft den 25 mars 2020. De gavs ”med stöd av smittskyddsförordningen”, och skulle stoppa trängsel på restauranger, barer och caféer. I princip blev det bara möjligt med besökare som åt och drack vid sittande bord.
Sturecompagniet begärde ersättning från sitt försäkringsbolag Gjensidige Forsikring redan den 8 april, men fick redan den 14 april 2020 beskedet att försäkringen inte kunde tas i anspråk. De stämde försäkringsbolaget och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att försäkringsbolaget var skyldiga att ge ersättning för den skada som uppstått på grund av att de tvingats stänga ned sin verksamhet under pandemin. De hade en epidemiavbrottsförsäkring hos Gjensidige, genom koncernmoderbolaget Stureplansgruppen.
Sturecompagniet menade att Folkhälsomyndighetens föreskrifter den 25 mars 2020 var att räkna som ett myndighetsingripande. De gjordes ju av myndigheten ”med stöd av smittskyddsförordningen”.
Gjensidige menade tvärtom att det inte var ett myndighetsingripande och alltså inte omfattades av försäkringen. Gjensidige menade också att Sturecompagniets beslut att stänga ned hela sin verksamhet var ”ett eget beslut, sannolikt föranlett av ekonomiska skäl”. Och ”att Sturecompagniet valt att i stället för att anpassa sin verksamhet stänga ned den helt och hållet, utgör inte en försäkrad skadehändelse under Epidemiavbrottsförsäkringen.”
Det hela kokar ned till vad som är ett myndighetsingripande. I villkoren för epidemiavbrottsförsäkringen finns heller ingen definition av detta.
Gjensidige har angett att syftet med epidemiavbrottsförsäkringen är att ge skydd mot avbrott som orsakas av smitta eller sjukdom som utbryter där verksamheten bedrivs. Läs: om smittan brutit ut på Sturecompagniet och inte i kinesiska Wuhan, inte om den uppstår i samhället i stort.
Stockholms tingsrätt gav i juni 2020 försäkringsbolaget rätt. Domstolen ansåg att begreppet myndighetsingripande ”avser ett beslut riktat specifikt mot en viss enskild näringsidkare”.
Sturecompagniet överklagade till hovrätten. Där har man nyligen fastställt tingsrättens dom och Sturecompagniet får även ersätta Gjensidige för deras rättegångskostnad i hovrätten med 217 500 kronor och rättegångskostnader i tingsrätten på 1 087 500 kronor.
Enligt hovrättens uppfattning är uttrycket ”myndighets ingripande” av vid innebörd och kan ges en mängd olika betydelser som kan stämma med både Sturecompagniets och Gjensidiges uppfattningar.
”Ordalydelsen av begreppet kan således inte anses klar och entydig…. I detta sammanhang vill hovrätten understryka att den oklarhet eller mångtydighet som följer med begreppet myndighets ingripande inte är av sådant slag att ansvaret för detta ska läggas på den part som skulle anses ha formulerat villkoret, i vart fall inte utan att övriga tolkningsdata har uttömts”, skriver hovrätten.
En dom i hovrätten kan överklagas till Högsta domstolen. Men det krävs prövningstillstånd för att Högsta domstolen ska pröva ett överklagande.
Då ska det till exempel vara ”av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas” eller att det ”finns synnerliga skäl till sådan prövning” om avgörandet till exempel beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Högsta domstolen får in cirka 6 000 överklaganden per år. Bara drygt 100 av dem får prövningstillstånd.
