Under tredje kvartalet ökade Swedavia sin omsättning med 100 miljoner till 1 800 miljoner. Fler flög och bolaget höjde priserna.
Men resultatet före skatt föll med några procent till 170 miljoner, trots att rörelseresultatet ökade med 20 miljoner till 249 miljoner. Det beror på kraftigt stigande räntekostnader till 103 miljoner under kvartalet.
Swedavia har det senaste året ökat sin nettoskuld med 2 miljarder kronor till 14 miljarder och det kan kosta när finanspolitiken eldar på så att räntorna förväntas gå upp.
Hittills i år har Swedavia inte tjänat en krona, däremot har totalförlusten minskats till nära noll. Nu spelar det knappast någon roll eftersom vi skattebetalare lär få ösa pengar över allehanda flygplatser av säkerhetsskäl de närmaste åren.
Avkastningen på operativt kapital i Swedavia är 0,9 procent. Om staten satte pengarna på sparkonto i Norwegian Bank hade de fått det dubbla.
Swedavia gläds nu åt ett kvartal med hyggliga siffror. Avgående koncernchef Jonas Abrahamsson skiner som solen, men över hans vd-ord drar några orosmoln in:
”SAS förändrade strategi där långlinjer förläggs till Köpenhamn ökar behovet av att attrahera inkommande flygbolag till Arlanda” skriver han.
Han passar också på att ge turistbranschens aktörer skulden för Arlandas problem:
Jonas Abrahamsson ser ”utmaningar i form av den svagare inrikesmarknaden, otillräcklig flygplanskapacitet globalt samt otillräckliga satsningar för att proaktivt marknadsföra Sverige som turistdestination”.
Den 1 mars ska han byta spår för att leda SJ. Då får han i alla fall ratta ett statligt bolag som är lönsamt.
