Annons:

Annons:

Debatt om OS 2026: ”Vi behöver inte sätta Stockholm på kartan”

Strömmas avgående vd Jan Larsén är skeptisk till stora event i Stockholm. Att sätta en stad på kartan behövs inte. Stockholm finns redan på alla kartor värda sitt namn. Det saknas utvärderingsmodeller skriver Jan Larsén i det andra debattinlägget om OS 2026.

Att arbeta tillsammans i en bransch är inte helt lätt. Att arbeta tillsammans för stora evenemang är extra svårt.  Att få samsyn i Stockholm är svårast! Det kräver samsyn i en rad områden och ställer krav på likartad syn i framförallt mål och leveranssätt.  Att leverera ett serviceutbud för ett stort evenemang är inte samma sak som att leverera till den vardagliga turismen.  Storproduktion ställs mot småskalighet och grupptänk ställs mot enskilda gäster. Det är som att ställa tillverkning av bilar på ett löpande band mot att i samma fabrik stoppa bandet och tillverka en Laborgini. Tillverkningssätten av så olika bilar kräver olika kompetenser och det gör det också i rese och turistnäring. Bäddar skall ställas till förfogande för evenemanget vilket göra att den långa ”turserien” får besked att de inte kan komma eller måste betala ett mycket högre pris. De stora banketterna som bor på hotellen kan inte samtidigt vara på de vanliga restaurangerna som finns på destinationen och ett evenemang som VM i hästhoppning genererar inte lika många besökare till nöjesparker och muséer som den vanliga turisten. Vi företag som arbetar med besökarna har alltså olika önskningar om besöksprofiler och hur besökaren rörs sig på besöksmålet. Vi har också olika storlek på våra produktionsresurser och våra affärsmodeller ter sig olika vilket komplicerar en allmän önskan att vi skall vara överens om nyttan med ett stort evenemang.

Men alla ambitioner och inriktningar på vad vi skall kunna erbjuda på en destination måste finnas. Frågan är bara hur vi motiverar det? Finns det egentligen något bra sätt att värdera de stora evenemangen. I den debatt som varit i Stockholm angående ett vinter-OS är debatten förväntad. De vanliga  argumenten förs fram. En del framhåller den ekonomiska nyttan. Ibland lite oklart för vem. En del framhåller att det stora argument är att det inte kostar skattebetalarna något.  Och när argumenten sviktar alldeles  kommer alltid argumenten att vi måste ”sätta destinationen på kartan”. En något underligt  argument när ökningstakten för besöksmål av huvudstadsklass är kraftig och UNWTO prognostiserar fortsatt stark tillväxt, inte minst för den så kallade urbana turismen. I fallet Stockholm så kan det upplysningsvis sägas att orten redan finns på kartan, även google maps. Vi måste dessutom växa klokt för att inte få bakslag genom ”overtourism” debatt som är en realitet i södra Europa men kryper norrut. Inte minst efter 2018 år rekordartade tillväxt för norra Europa allt enligt UNWTO.

För att värdera nyttan med de stora evenemangen måste vi bli mer faktabaserade. Det kan vara smärtsamt.  Först måste vi göra avgränsningar och bestämma vilka fakta är relevanta. Är det bara ekonomi som gäller och vems i så fall? Nyligen har ETOUR informerat att de skall utvärdera VM i Åre och som nyhet ta med sociala och hållbarhets frågor i utvärderingen och även väga in befolkningens stolthet för evenemanget. De verkar av information redan ha bestämt slutsatsen och söker nu bara efter argumenten och fakta till stöd. Men det skall bli intressant hur de även viktar de som inte är stolta.

En intressant fråga är naturligtvis alltid hos vem pengarna hamnar hos i slutändan. Inte helt lätt när vi har på senare år förstått att mycket av besöksomsättningen hamnar långt bort från destinationerna genom främmande researrangörer, kommissioner och underleverantörer. Exemplet från besökande kryssningsbåtar i Stockholm är avskräckande där de 800 kronorna som en snittbesökare gör av med till 75 procent hamnar långt från destinationerna och kanske mest hos kryssningsbolaget självt. Lång näsa fick politiker som trodde att belöningen för orten för de sänkta angöringspriserna skulle bli mer vinstgivande. Att investera i kryssningskajer är inte billigt.

Vi måste också försöka lösa den snedfördelning av inkomster som sker. Reseanledningarna får lite medan boende, mat och handel får det mesta tillsammans med moms till staten. En ”Sustainable tourism” innebär att alla i någon mån skall vara vinnare. Inte minst skattebetalarna lokalt. De skall ju bekosta vägar och annan infrastruktur så det fungerar. Då räcker det inte med att bara säga att fördelarna att det inte kostar!  Sverige borde intressera sig för den forskning och arbete som görs kring dessa frågor av International Sustaiable Tourism Iniative på Harward som söker svar på hur en klokare fördelning skall göras så vi alla är motiverade av samma utvecklingsmål.

Men i grunden saknas det de enhetliga och rättvisande utvärderingsmodeller som vi alla kan vara överens om. Att tala om nyttan i form av bruttomsättning  och inte ta hänsyn till undanträngningseffekter är orättfärdigt. Och kanske skall de socioekonomiska effekterna som kanske skall bli räddningen för många evenemang kompletteras  med vilka som inte är stolta? Finns det andra företeelser som man skulle kunna vara stolt över? Finns även undanträngnings effekter även här? Är det bara sport frambringar stolthet?

Under årens lopp har vi bombarderats med undersökningar i takt med att evenemangen bara blir fler och fler i storstäder. I Stockholm finns snart inte en helg där inte evenemang skall få plats. Tjejrus, midnattslopp, halv och helmaror gör att Djurgårdsattraktionerna står tomma medan löpare blockerar alla turistbussar som skall göra sitt arbete. Hur man optimerar för framtiden blir viktigare ju mer besökare som kommer. Stockholm Bike som gör sitt evenemang en söndagmorgon före muséerna på Djurgården öppnar är ett bra exempel.  I Amsterdam har regleringarna blivit stora och tyvärr är det ofta höjda priser som blir medlet för att dämpa volymtillväxt. Rimmar inte med att få en demokratiskt turism.

Så med alla dessa växande problem så måste mer samverkan ske med det kommersiella livet på en destination. De är i den världen som det finns stabilitet och långsiktighet genom den ekonomi som är hållbar.  Och så måste vi ha hjälp med utvärderingsmodeller som inte är propaganda megafoner utan istället bygger på hela ekonomin. Även den negativa. Den hjälpen borde vi få utvecklad tillsammans andra länder och med andra globala aktörer, de stora universiteten och högskolorna i världsklass.

Jan Larsén, avgående vd på Strömma

KOMMENTARER

E-postadressen publiceras inte.

Våra regler är enkla: Håll en god ton. Visa respekt för dem vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras av redaktionen.

0 KOMMENTARER ÖPPNA