Det började med lejon. I början av 1980-talet forskade de sydafrikanska äkta makarna Dereck och Beverly Joubert på det stora kattdjuret, bland annat vid Chobe Lion Research Institute i Botswana. Med åren fördjupades ett samarbete med National Geographic. Tillsammans grundade de 2009 Big Cats Initiative, i syfte att bevara mark för stora kattdjur och minska konflikter mellan människor och vilda djur.

– Men vi insåg att vi aldrig kunde göra tillräcklig skillnad genom att rädda ett lejon eller en flock i taget. Vi behövde stora landområden under bevarande för att det skulle ha någon effekt, berättar Dereck Joubert för Travel News.

– För att betala för det behövde vi inkomster från turism, så vi grundade Great Plains Conservation för att stötta det.

En miljon hektar

Bakgrunden som Dereck beskriver är rakt på sak. Men vad som döljer sig mellan raderna är ett livsverk – och en modell för hållbar turism och naturbevarande som blivit stilbildande i delar av Afrika. I dag omfattar Great Plains över en miljon hektar i södra och östra Afrika, med 18 småskaliga safariläger i Botswana, Zimbabwe och Kenya.

– Om du köper mark från någon är det slutet på relationen. Därför arrenderar vi från samhällen för att skapa kontinuerliga och hållbara fördelar för dem, berättar Dereck.

Platser identifieras genom att det finns hotade ikoniska djurarter som kan få sina livsmiljöer återställda.

– Vi kontaktar de samhällena som äger landområdet, engagerar oss. Det handlar om att skydda korridorer och viktig mark.

Ordet ”ekoturism” skyggar de däremot för.
– Jag förstår inte helt vad det betyder. Jag kallar vad vi gör för ”conservation tourism”. Eko kan vara vad som helst för vem som helst, beroende på hur du tolkar det. Men turism med ett bevarandehjärta och -själ, det är på riktigt.

Fem anställda per gäst

Paret Jouberts bakgrund som filmare och storytellers genomsyrar varje läger.

– Varje camp berättar en historia. Vi hittade till exempel en undergrupp massajer som bara bär vitt och lila, så vi har inrett med de färgerna. Zarafa är uppkallat efter den första giraffen som fördes till Frankrike.

Givetvis har lägren med åren blivit fler. Men att det skulle handla om att kunna ta emot fler gäster – och därmed göra reseföretaget som sådant mer lukrativt – ställer sig Dereck Joubert emot.

– Massturism kan ha en mycket negativ effekt på miljön, som vi ser i Masai Mara. Att samla 250 fordon runt en gnu-korsning är vansinnigt… Vi har sett djur i en sådan situation krascha in i klippor och dö i tusental, säger Dereck.

De vill i stället skapa värde genom få gäster. Lägren är små och mycket exklusiva. Personalförhållandet är fem anställda per gäst. Tusen lokalt anställda försörjer 10 000 familjemedlemmar.

– Våra gäster med inflytande bidrar även bortom avgifterna. Vissa finansierar skolor och hjälper oss förse 18 000 personer med mat om dagen, berättar han.

Tar inte ut någon vinst

Två tredjedelar av vinsten går till fonder i deras stiftelse Great Plains Foundation, en för naturbevarande och en för lokalsamhällen. 

– Den sista tredjedelen används för tillväxt. Vi gör inga utdelningar och tar inte ut någon vinst.

Filosofin märks i detaljerna. Man använder ingen plast och krossat flaskglas blir byggmaterial.

– Vi bygger med lokal arbetskraft, använder solenergi, återvinner olja och avfall. Vi är stolta över vårt holistiska hållbarhetsprogram, betonar Dereck. 

Tidigare i år inleddes ett samarbete med PR-byrån Schaffelhuber Communications; ett av de uttalade målen är att nå den nordiska marknaden. Sverige har en särskild plats i makarna Jouberts hjärta.

– De svenska gäster vi mött engagerar sig på ett annat, mer grundligt sätt. De delar våra värderingar kring hållbarhet och nyfikenhet på världen. Vi kan lära oss mycket av er, eftersom ni kommer från ett samhälle där hållbarhet är djupt rotat i kulturen och tekniken så avancerad.

”Djärva och snabba”

Med initiativ som Great Plains Academy, Project Ranger och Rhinos Without Borders växer verksamheten vidare.

– Vi flyttade nyligen utrotningshotade afrikanska vildhundar som annars skulle ha avlivats. Jag sa till alla inblandade att måttet på framgång är när planet lyfter, att vi ens börjar. Många projekt stannar innan de ens kommer i gång, för att de anses för dyra, för svåra eller för riskabla. 

”Självklart”, säger Dereck, anställer man de bästa forskarna för att i minsta detalj övervaka ekologiska framsteg och djurens rörelsemönster.

– Så att vi kontinuerligt kan justera eller upprepa. Men vi är djärva och snabba, och vi är inte rädda för att misslyckas. Det är så vi mäter våra insatser, avslutar Dereck Joubert.