– Det ska bli en nationalscen för barnkultur, där gammalt och nytt möts, förklarar hon under en rundvisning i den åtta våningar höga och 5 000 kvadratmeter stora byggnaden.
Sedan Riksarkivet flyttades på 1970-talet har det magnifika huset från 1895 stått öde. Eftersom det är k-märkt har det varit svårt för Statens Fastighetsverk att hyra ut det, så allt andas sekelskifteskänsla: trapphus, de enorma fönstren (som inte tvättats på 100 år eftersom de inte var öppningsbara), inredningsdetaljer …
– Huset har sovit en Törnrosasömn och vi ska göra allt för att behålla magin, säger Wiveka Burgaz.
Nu rustar Fastighetsverket upp byggnaden för drygt 200 miljoner kronor. Sedan tillkommer kostnaderna för den nya verksamheten: verkstäder och studior för film, teater, teknik och musik. Hit ska barn och ungdomar komma en hel dag – gärna i sällskap med föräldrar–, få utlopp för sin kreativa fantasi och upptäcka ”talanger de inte visste att de hade”.
Ambitionerna är stora: huset sväljer 880 besökare samtidigt, 200–300 projektledare från alla delar av Kultur-Sverige ska hjälpa till att fylla huset med innehåll, som ständigt förändras utifrån nya teman.
– Vad vi vet finns det ingen liknande attraktion i hela världen. Stockholm behöver fler turistattraktioner för familjer. Alla ska kunna komma hit, utländska och svenska turister, skolklasser från Stockholm och hela landet. Häromdagen hade jag 50 rektorer på rundvisning.
Grundarna till projektet är kulturarbetarna Moni Nilsson (författare till Tzatsikiböckerna) samt Anders Bergh och Lotta Nilsson från Zingo Film som gör tv-filmer för barn.
En av deras rådgivare inom affärslivet som känner Wiveka Burgaz förde dem samman. Det var dock inte självklart för henne att anta utmaningen. Det här var något annat än ett vanligt vd-jobb.
– Jag funderade i två, tre månader, men det var oemotståndligt att få jobba med något nytt som inte finns i hela världen.

KATARINA MYRBERG