Onsdag 

Idag blev det bara två intervjuer. En med Leif Vase Larsen, koncernchef på Dertour. Det som igår hette DER Touristik Group och är Europas andra största reseföretag. I Sverige äger man Apollo. Det företaget ska inte byta namn, Detour värnar sina regionala varumärken. Men det nya namnet kommer att synas tydligare i anslutning till de regionala, på hemsidan och på bussar och flyg. 

Jag och Leif pratade en stund efter deras pressträff. På den senare visade man upp en mängd slides som alla sa att reseindustrin är tillbaka och växer med besked. (Du hittar förstås bilderna på Travel News Instagramkonto.) I Sverige har Apollo hittat ett fokus bakom TUI och Ving när det kommer till träningsresor och aktiviteter som golf och skidor. I andra delar av Europa har Dertour andra särintressen. 

Den viktigaste anledningen till att Dertour är tvåa i Europa efter TUI är den engelska marknaden. Där är TUI tvåa med fem miljoner kunder. Ja, ni fattar, ett bolag som har halva Sverige som betalande kunder är på andra plats i Storbritannien. Där snackar man inte om reseindustrin utan bara om industrin. 

Det gör undertecknad en aning ödmjuk. 

Samma känsla fick jag när jag intervjuade Tina Olsson, Visit Swedens högsta chef på plats i Berlin. Hennes bild av ITB 2024 var den samma som min. Messe Berlin kokar och alla i hela världen vill resa. Men för att bli en vinnare i denna industri måste man vara på topp. Alla är professionella och vet att kunderna bara nöjer sig med det allra bästa. Sverige är bara ett av 170 länder på mässan. Vi tycker själva att vi är bäst i världen, men det är vi ganska ensamma om.

Jag försökte få en date med en av mina idoler Ted Valentin, men det hanns inte med. Flyget hem kallade och jag är så glad att jag inte åker hem imorgon när Lufthansas personal ska strejka. Tyvärr var SAS kärra försenad så nu sitter jag med mitt andra glas rött vin på O’Learys på Kastrup i tre timmar extra. Jag och Travel News vd Nils Norberg försökte mygla oss in i både SAS och American Express lounger, men utan framgång. 

Summa summarum så har det varit tre fantastiska dagar på ITB i Berlin och Travel News kommer självfallet tillbaka nästa år. Mässan omsätter säkert flera miljarder och jag förstår varför. Resor är världens viktigaste industrin och det som rullat på sedan andra världskriget uppåt kommer att göra det under lång tid. Visst några hack (askmoln, covid och 9/11 till exempel) har det blivit, men efter det har reseindustrin reste sig och sprungit vidare som få andra näringar. Det senaste bränslet – sociala medier – visar inga tecken på att tappa i kraft. Att fejjan och Instragram låg nere under några timmar igår och skapade global panik visar bara skiftets kraft. Jag har sagt det förr, din nya diskmaskin ger inga tummen upp, men en drink på balkongen på en charterresa på Facebook får alla i bekantskapskretsen att antingen bekräfta dig eller bli avundsjuka. 

Tisdag eftermiddag

Häromdagen frågade jag Chat GBT om Viggo Cavling. Jag fick då svaret att det är en person i Leif GW Persson debutroman Grisfesten. Det var ett fantastiskt svar eftersom jag gärna ser mig som en romankaraktär. Det är målet med min persona. Men jag är ju, som en del av er vet, också en levande människa i världen. AI:s förmåga att blåljuga mig upp i ansiktet är även imponerande, men den slutgiltiga lösningen på mänsklighetens alla problem är detta tekniksprång ännu inte. 

Datorerna till trots, det är när människor av kött och blod träffas som verklig energi uppstår. Och så vill jag sammanfatta den första dagen på ITB Berlin. Reseindustrin är på gång. Det kokar i Hitlers gamla funkistempel.

Alla är här från Irak till Ukraina via Uzbekistan och 167 länder till. Sverige har slagit sig samman med några av våra nordiska grannar och har rejäl monter i hall 18. I morgon hoppas jag på ett kort samtal med Visit Swedens chef på plats. Jag ägnade eftermiddagen åt intervjuer och fick ihop en fin bukett med män i sina bästa år. Det blev ganska mycket snack om AI, men ännu mer om människor och affärer. De kommer snart att finnas i podcast-spelare nära dig.

Här hittar du mina bilder och filmer från dagen på Travel News Instagram-konto. Nu pustar jag ut på nhow Hotel med utsikt över floden och Kreuzberg. För 3600 kronor fick jag ett hörnrum som går i rosa. Det är girly och en smula slitet, men ändå mysigt.

Måndag kväll

Igår var det TUI:s stora hotellkalas. Av de 13 000 hotell som finns i TUI:s nätverk har man precis som på Grand Travel Award med gästernas hjälp vaskat fram de hundra bästa. Hotelldirektörerna fick hämta sitt diplom om ställa sig framför en fotovägg. Diplom är ett utmärkt sätt att smörja sina leverantörer. Alla människor i hela världen längtar efter att bli sedda.

Tillställningen var i en gammal fabrik i hamnkvarteren. En del av hotellen driver TUI själva, andra sköts av externa operatörer. Men vem som kör verksamheten spelar ingen roll när de hundra ska vaskas fram, sa TUI:s nordiska chef Jessica Enbacka till mig på minglet. 

På middagen hamnade jag och Travel News vd Nils Norberg via mediabordet. Vi fick alltså prata med våra kollegor från Tyskland, Holland och Belgien. Som vanligt vid tillställningar som denna inser jag hur litet Sverige är och hur stor resten av världen är. Travel News tyska motsvarighet har 15 anställda journalister, svenska Travel News har en och två frilansare på deltid. Men jag ska inte klaga, gör man det mesta själv blir det mindre byråkrati. 

Det var sittande trerätters middag och den inleddes med att TUI:s koncernchef Sebastian Ebel presenterade hela sin ledningsgrupp Den bestod av nio män och en kvinna. Sen förklarade Ebel att om det hade varit fler turister i Ryssland och Ukraina hade det inte blivit krig. Det håller jag med om. Turism skapar ett välstånd som gör att man inte behöver råna sin granne. Han trodde på en tillväxt och planerar att växa med 8 procent. Med lönsamhet. Med dynamisk paketering och förstås på nya marknader. TUI vill in i Spanien och Portugal i år och i USA nästa år. TUI ska förstås konkurrera mer med Booking och Expedia. Till hjälp har Sebastian 63 000 medarbetare i hela världen. Budskapet var att det är tuffa ekonomiska tider nu, men allt tyder på att få offra semestern ändå. Exakt samma bild som jag har alltså.

På middagen fick de hotell som är mest populära i olika regioner gå upp på scen och hämta ett ännu finare pris. Du ser bilder från galan på Travel News Instagramkonto här. Nu börjar IBT på riktigt så jag måste sluta skriva och ge mig av till mässan. Saknar ett hotellrum i natt, men det löser sig alltid på något sätt. Hoppas jag…

Måndag dag

ITB Berlin är en av världens största resemässor. Ja, jag vet att det finns uppgifter om ännu större resemässor, men har du aldrig varit här tänk Stockholmsmässans lokaler gånger tio. Minst. På 150 000 kvadratmeter trängs ungefär 5500 utställare från 170 länder. 

Inledde min resa med att äta frukost på Pontus nya ställe Giraffe på Arlanda. Det ligger nästan mittemot det som en gång var Pontus gamla ställe In the Air fast på den nybyggda träverandan. Detta område ska bli Arlandas nya restauranggata och det har jag inget emot. Däremot blir jag allt mer förbannad på den nya säkerhetskontrollen som alltså är felvänd för att alla först ska gå igenom det nya gigantiska shoppingområdet och sen komma till restauranggatan. Därefter är det dags för gate. 

Arlanda finns alltså inte till för att människor ska flyga utan för att man ska shoppa och äta. Det har det statliga flygplatsbolaget Swedavia kommit fram till genom att göra enkäter med fritidsresenärer.

Intresset för shopping och mat en grå måndag efter sportlovet är noll och intet. Vi som köar för att få våra väskor genomlysta är på Arlanda för att vi måste vara det. Det är hundra procent B2B fram till torsdag och ja fram till påsk. 

Dock måste jag säga att Pontus frukost håller hög klass. Vi fick ett fint bord med utsikt mot plattan och några majestätiska SAS-maskiner. Dimman gjorde upplevelsen en smula mystiskt. Min engelska frukost funkade finemang och Travel News vd Nils Norberg var lika nöjd med sin Croque Monsieur. Vår servitör verkade vara ny på jobbet, men gav ett mycket vänligt intryck. Om några veckor kommer han att vara lika självklar som fisken i vattnet.

Vid gate E4 trängdes stora delar av TUI:s nordiska ledningsgrupp. Såg även representanter från Sabre och SHR. På rad 27 hamnade jag mellan en kille som sålde en mjukvara till stora bilpooler och en kille från Italien som jobbade på Ticmate. Den senare berättade att Ticmate hade all time high igår. Trenden att vi efter pandemin hellre köper tjänster än prylar håller alltså i sig. Söndagar är alltid en bra dag för Ticmate och uppenbarligen är sista dagen på sportlovet en lysande försäljningsdag när aktiviteter på påsklovet ska bokas. 

Vi tre på rad 27 pratade hela vägen till Berlin och ja, det är i sådana samtal man lär sig lite om livet. ”Vad säljer du och hur går det?” är alltid intressant att försöka svara på. Kaffet ombord smakade fint, men jag saknade wifi.

Berlin påminner mycket om min gamla hemstad Malmö. Det är platt och mitt i stadskärnan känns det som en blandning av Bagdad och Borås. Trots att det är länge sedan muren föll känner jag direkt när vi kommer in i det som en gång i tiden var öst. Kommunismen är en fantastisk idé, men så fort den ska realiseras blir det fruktansvärt fult. Med Google Maps hjälp tar jag tuben till mitt enkla hotell. Men att röra sig i en stad man inte kan på sina fem fingrar är alltid nervöst. Man känner sig som en tönt från landet när man irrar fram med blicken i sin lur. Nu ska jag jobba. Ikväll blir det en stor galamiddag med TUI. I morgon har jag fem inbokade intervjuer med små och stora höjdare i reseindustrin.